Idomeneo
Av W A Mozart
Regi Graham Vick
Scenografi och kostymdesign Paul Brown
Koreografi Ron Howell
Dirigent Laurence Cummings
Premiär på GöteborgsOperan den 24 september 2016
Idomeneo, en opera av Mozart, skriven av honom som 25-åring, är en berättelse från den grekiska mytologin som i GöteborgsOperans uppsättning blir en stark och fantastisk berättelse där scenografi och dräkter är från vår tid – på så sätt binder föreställning samman människans kamp mot de patriakala maktsystemen genom flera tusen år. Föreställningen fick stående ovationer och många bravo-rop. Ja det var den verkligen värd, trots att musiken inte är så välkänd och inte innehåller så många kända partier, eftersom det inte är den mest spelade av Mozarts operor.
Som alla Mozartoperor har den dock musik som bär, med storslagna körer, effektfulla stormscener samt arior och duetter som tar andan ur både publiken som sångarna. I en scen måste Paul Nilon som Idomeneo sjunga genomdränkt av vatten som slängs över honom hinkvis. Det kräver sin sångare.
Idomeneo är kung av Kreta och han har tillsammans med grekerna besegrat trojanerna. På vägen hem råkar han och hans besättning ut för ett fruktansvärt oväder, skeppet bryts i bitar och alla förväntas ha dött. Idomeneo avger under ovädret en ed till havsguden Neptunus att offra den första människa han möter på stranden vid sin hemkomst, om de bara överlever. Den förste människa som möter honom på stranden är hans son Idamante.
Med i handlingen finns också Elektra, som har sin egen myt skildrad i flera andra föreställningar i såväl operaform som på teaterscener. Elektra som älskade sin far Agamemnon, som mördas av sin fru, Elektras mamma. Elektra manar sin bror till att därför mörda deras mamma. Hennes parti i Idomeneo sjöngs skickligt av Ingela Brimberg. Elektras klädsel föreställningen igenom är en vit enkel blod-befläckad kort klänning och en stor kavaj, så stor att den blir som en rock. Ett snyggt grepp som fungerar bra är de dansare/artister klädda som Elektra och som hela tiden var som skuggor kring henne, som förstärkte hennes ångest.
Även om handlingen baseras på den grekiska mytologin blev frågorna den ställer mycket aktuella och svidande svåra att väja för – i och med kläderna och scenografin. I inledningen kommer soldater med k-pistar vällande in över scen, vi ser flickor med slöja kring sitt hår bindas fast vid sängar och vi ser familjer med barn skutta förbi. Starka bilder som talar till oss på flera plan. Scenografin var enkel och effektfull med en stor vit flyttbar vägg där olika bilder projicerades, bland annat en väldigt skrämmande storbild på Idomeneo i kostym och texten ”vår fader”, en bild över diktatorer historien igenom.
En annan detalj som talade direkt till mig var när Ilia (spelad och sjungen av Ida Falk Winland) mot slutet kommer in och talar om hur kungen och prästerna tolkar gudarna fel. Gudarna vill inte tvinga en far att döda sin son.
Föreställningen fick som jag nämnde i inledningen stående ovationer. Den fungerar mycket bra och ger mycket att tänka på och prata om efteråt för den som ser föreställningen. Det finns starka paralleller till mycket i vår tid, om kampen mot patrikala makthierarkier, om hur religion ska uttolkas, om kärlek och om hämnd och möten mellan olika nationaliteter och kulturer. Det går också att se bibliska paralleller till berättelsen i Gamla testamenten om Abraham som beordras att offra sin enda son Isak – som något som också berör kristendomens bas: gud som låter sin enfödde son offra sitt liv.
Regissören Graham Vick skriver i programbladet för föreställningen:
Så Mozart, i sitt livs mesta Jimi Hendrix-stund, komponerar galet rik, populär, rock´n-rollig musik, kullkastar traditioner geonm att förena det djupsinniga med det populära, blanda gammalt och nytt, ställa fader mot son, Europa mot Asien i bländande kontraster av färg och dynamik. Opera kommer aldrig att bli detsamma.
Ja det är bara att hålla med och att tillägga att Graham Vick har lyckats att bära traditionen och syftet med föreställningen vidare: gammalt blandas med nytt i en dynamisk opera om mänsklighetens villkor då och nu.
