• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Birgitta Komaki

Teaterkritik: Morbror Janne

8 maj, 2022 by Birgitta Komaki

Foto: Sören Vilks

Morbror Janne
Regi Alexander Mörk-Eidem
Stockholms Stadsteater Kulturhuset
Premiär 6 maj 2022

Det är pandemi i Sverige och stadsborna Alexander och Helena har sökt sig ut på landet för exil från smittan. När landet möter staden blir vardagslivet där omkullkastat och alla börjar ifrågasätta sina liv och sina roller. Landsortsborna känner sig utnyttjade och tankar om att man har missat något dyker upp. Samtidigt som man föraktar vältalighet och stadsliv finns där en lockelse. Alla blir förälskade i den sköna Helena som själv är underligt likgiltig och trött på sin pompösa gamla make.

Ett ensemble med många personligheter och särdrag spelar upp ett register av känslor. En vardagsnära drama om hopplöshet och tristess. Morbror Janne, en långhårig spinkig 45-åring som aldrig har flyttat hemifrån, är den som pratar och pratar. Han talar mycket utan att säga något. Runt sig har han den försupna doktorn, mormodern i rullstol med personliga assistenten Nazarin, inneboende Hawaii och tjocka systerdottern Sonja.
En både sorglig och komisk församling. Var och en med sina tillkortakommanden men också sin integritet och rätt att vara människa.

I första akten talas det mycket men i andra akten händer allt. Alexander kallar till samling och föreslås att gården skall säljas. En gård som han äger genom ingifte och aldrig har gjort något för. Han har bara fått pengar genom de andras arbete. Sanningar avslöjas och stadsparet åker. Livet återgår så småningom till sin vanliga lunk och rollerna blir de vanliga.

Tjechovs Onkel Vanja har blivit Morbror Janne i Bengtsfors. Med handsprit och brännvin och miljöengagemang har det blivit en historia i svensk nutid. Om en klyfta mellan stad och land som ökat och utnyttjande av de som blev kvar.
En samspelt skådespelaroktett får dramat att leva och publiken att förstå uppgivenheten. Parallellen med samhällets utnyttjande av landsbygden känns given.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: Diorama – ett vardagsdrama med hög igenkänningsfaktor

5 maj, 2022 by Birgitta Komaki

Diorama
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 maj 2022
Regi Tuva Novotny

Det börjar med aporna, fortsätter med religionen sedan kommer romantiken och jämställdheten. Och under 60-talet fri sex. Efter den genomgången börjar historien om Frida (Pia Tjelta) och Björn (David Dencik) och deras tre barn.

Den första euforiska kärleken och det sorglösa livet inleder filmen. Med frihet och åtrå och sex när som helst. Men tiden går och livet ändras. Rollerna blir uppdelade och kvinnofällan slår igen. Hon vill att allt skall funka, han drömmer sig bort. Livet blir jobb och vardag. När hon vill prata känner han sig påhoppad. När hon vill prata tar han det definitivt. Han hatar henne, hon har förstört allt. Den splittrade familjen och vårdnadstvist. Ett kärleks och seperationsdrama med alla ingredienser.
Filmen skildrar ett förhållande och en skilsmässa och de känslor det väcker. Både sorgligt, dumt och helt galet. Precis som ett förhållande kan bli när hatet växer. Det är en film att känna igen sig själv och andra i. Ibland blir det så galet att det blir komiskt.

Ett verklighetstroget förhållande som visar att kvinnor och män ofta talar olika språk.
Att vi alla har olika sätt att tackla livet och att livslång tvåsamhet kan vara en utopi som inte är så lätt att uppnå.

Jag tycker det är en bra film som gör att man lär känna personerna och att man kan förstå deras känslor utan att hålla med. Att det är en nordisk film ger extra trovärdighet till historien även om relationer alltid är universella. Att det bakom allt tjafs och drama finns en längtan till gemenskap och en önskan om kärlek är ändå hoppfullt.

De dioramor som bryter av filmen känns ganska fåniga och tillför ingen kunskap liksom Fråga doktorn i slutet av filmen. De påminner om pekpinnar till publiken. Både Pia Tjelta och David Dencik är övertygande i sina roller. Kul också med halva kändissverige i birollerna som lyckliga separerade par.

Ett vardagsdrama med hög igenkänningsfaktor.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Diorama, Filmkritik, Filmrecension, Tuva Novotny

Filmrecension: Eiffel

3 maj, 2022 by Birgitta Komaki

Eiffel
Betyg 3
Svensk premiär 6 maj 2022
Regi Martin Bourbolon

År 1889 hölls världsutställningen i Paris. Gustave Eiffel ( Romain Duris) vann uppdraget att skapa ett franskt bidrag till utställningen. Han byggde ett torn och han tog i ordentligt. 300 meter högt och med ett otal järnbalkar, bultar etc blev det ett unikt landmärke. Det som skulle vara ett tillfälligt bygge blev permanent när han bytte alla nitar mot bultar. Filmen beskriver Eiffels kamp för att bygga och genomföra den komplicerade konstruktionen. Även att få arbetarna med på den svåra uppgiften var en bedrift. Tornet fick mycket kritik från många håll och även efter invigningen ville många att det skulle rivas.

Parallellt med historien om tornet löper Eiffels kamp för kärleken. Den vackra Adrienne
(Emma Mackey) som han hade en historia med 25 år tidigare dyker upp i Paris som gift kvinna. När han träffar henne blir hon hans inspiration och kärlek på nytt.

Scenerna växlar mellan 1889 och den tid då Eiffel var en ung nyutbildad ingenjör.
Kameran kryper tätt in på personerna där den stannar mesta tiden.De vackra miljöerna och kläderna till trots så är det ändå Eiffeltornet som spelar huvudrollen i den här filmen. Trots två intensiva personer som kärlekspar glöder historien aldrig. Eiffel må vara en duktig ingenjör men någon älskare är han inte. Allt för stressig och burdus för romantik och Adrianne är vacker men fastlåst i ett äktenskap. De konkurreras snabbt ut av intressanta beräkningar och skisser av byggnaden. Den fantastiska konstruktionen och den bragd det var att bygga tornet är imponerande. När arbetarna klänger på balkarna får hela biosalongen svindel. Ett byggnadsverk för en omöjlig kärlek.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Cyrano – ett välspelat drama i mustigt 1600-tal

21 april, 2022 by Birgitta Komaki

Cyrano
Betyg 4
Svensk premiär 22 april 2022
Regi Joe Wright

Historien om Cyrano finns i många varianter. För det mesta är han mannen med den allt för stora näsan. Här är han dvärg, 135 cm, och lika övertygad om att ingen kan älska honom.En tidlös historia med kärlek och musik.

Den vackra Roxanna (Haley Bennett) längtar mer efter kärlek än välbeställda friare.
När hon får syn på Christian (Kelvin Harrison.Jr) faller hon genast för hans utseende.
Men han har inte orden i sin makt och Cyrano de Bergeracs ( Peter Dinklage) blir hans röst och skapar vackra verser och brev. Cyrano som älskar Roxanna av hela sitt hjärta vågar aldrig bekänna sin kärlek. Men han har de ljuvaste orden att beskriva henne.

En musikalisk historia med mycket känslor. Ett välspelat drama i mustigt 1600-tal. Med deklamation och verser ska känslor beskrivas. Med poesi och sånger blir denna filmade musikal en egen upplevelse. Romantisk men ändå så tragisk och tidlös.
Att Cyrano på grund av sitt utseende aldrig vågar bekänna sin kärlek är tragiskt men också så mänskligt. Alla kan känna igen osäkerheten inför den stora kärleken.

Haley Bennett är ljuvlig som Roxanna, med ett öppet ansikte där alla känslor kan läsas.
Hennes motspelare Peter Dinklage är en skicklig skådespelare som tolkar Cyrano med bravur. Speciellt hans roll i Game of Thrones har gjort honom berömd men här visar han också ett annat register.

Många sånger berör och när soldaterna sjunger sina avskedssånger till dem där hemma inför den snart annalkande döden på slagfältet blir det så känslosamt att man gråter. Det är en scen som är gripande men också alltid aktuell.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: Memory Box – visar krigets vansinne

21 april, 2022 by Birgitta Komaki

Memory Box
Betyg 4
Svensk premiär 22 april 2022
Regi Joana Hadjithomas, Khalil Joreige

Maria bor med sin tonårsdotter Alex i Montreal efter att ha flytt från krigets Libanon.
Under sina egna tonår bodde hon i Libanon och när hennes bästa vän Liza flyttade till Frankrike skrev hon till henne. Nu har många år gått och en dag får hon ett stort paket som innehåller allt hon skickade till Liza. Liza som nu har dött.

Dottern Alex blir nyfiken på innehållet och börjar i hemlighet kolla på materialet. Hon längtar efter att få veta mer om sin mammas bakgrund. Men både hennes mamma och mormor är emot Alex företag. Att Alex är i den ålder som Maia var när hon skrev sina brev ger en extra dimension till filmen.

Filmen skiftar mellan nutid och tiden i Libanon under kriget. Den visar Maias bakgrund, ungdom och förälskelse men också kriget. Granater, bomber och raketer som förstör Beiruts vackra stad. Krypskyttar i staden och flera dygn i skyddsrum. Livsglädjen hos de unga finns där ändå trots förstörelsen och rädslan. Förlusten av en familjemedlem förstör livet för många år framåt för familjen. Minnet skaver trots att Maia har försökt glömma. Hela historien berättas ganska lågmält trots Maias trauman i livet. Den visar också hur relationen mellan generationerna ändras när Maia delar sin bakgrund med dottern.

Med foton och filmteknik skapas många spännande och roliga effekter och musiken bidrar. Musik av Blondie,Kim Wilde och Aha tar filmen till 1980-talet. Filmen visar krigets vansinne när många grupper slåss mot varandra. Att krig påverkar livet för generationer framåt.

Trots allt är filmen hoppfull. När ett nytt Beirut växer upp visar det att livet alltid måste gå framåt. Liksom att de som genomlevt kriget måste fortsätta leva sina liv framåt med sina minnen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 44
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Disclosure Day Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Victor Rydström Tack för maten … Läs mer om Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Comic Con Stockholm Summer 2026

Comic Con Stockholm Summer 2026 Mässor … Läs mer om Comic Con Stockholm Summer 2026

Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Masters of The Universe Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Scary Movie Betyg 1 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Åttafaldigt GRAMMY-nominerade Death Cab … Läs mer om Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Born to Fight Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

The Furious Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Couture Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

1/6 2026 Park Lane i Göteborg Även … Läs mer om Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in