Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Redaktionen

Missa inte underbara Paul Simon och musiken – In restless dreams – På SVT

by

”In restless dreams” är en tvådelad musikalisk biografi över Paul Simon. Filmskaparen Alex Gibney har fått tillgång till inspelningen av ett nytt album och visar också aldrig tidigare visat material från Simons extraordinära karriär, från Simon & Garfunkel till den globala framgången med Simons soloalbum ”Graceland”.

Denna fantastiska filmiska biografi visades på bio hösten 2024. Kulturbloggen gav den allra högsta betyg. Här är vår recension av In restless dreams.

Den visas på SVT Play från 02.00 natten mot 20 juni 2025 och kommer att visas i SVT2 lördag 2 augusti kl 21.35.

Ett pressmeddelande om In restless dreams:
Dokumentären In restless dreams börjar i en musikstudio där tittarna får följa skapandet av Paul Simons senaste soloalbum, ”Seven Psalms”. Filmen ger en bild av en karriär som sträcker sig över sex årtionden med hjälp av arkivmaterial och exklusiva möten och börjar med uppväxten i Queens, New York, fortsätter med tillblivelsen av folkrockduon Simon & Garfunkel med barndomsvännen Art Garfunkel, och sedan vidare in i solokarriären.

Medverkar i filmen gör bland andra trumpetaren, kompositören och bandledaren Wynton Marsalis och producenten av ”Saturday Night Live”, Lorne Michaels.

Amerikansk dokumentärfilm av den Oscarbelönade regissören Alex Gibney från 2023.

Filmrecension: Elio

by

Elio
Betyg 2
Svensk biopremiär 25 juni 2025
Regi Adrian Molina, Madeline Sharafin, Domee Shi

Pixar må inte vara lika självklart konsekventa som under sina tidiga år, då allt de producerade förvandlades till kommersiellt och kritiskt guld. Och även om studion inte alltid lyckats skapa tidlösa klassiker de senaste åren har totala misslyckanden varit sällsynta. Endast The Good Dinosaur och Elemental kan ses som genuina klavertramp. Men med Elio lyckas Pixar göra sin utan tvekan sämsta film.

Varningsflaggorna och känslan av olust har dock varit märkbar långt innan. Elio har försenats med över ett år – där orsaken delvis sägs ha berott på den jättelika skådespelarstrejken år 2023, men det är uppenbart att mer än bara detta har påverkat filmskapandet. Faktumet att vansinniga tre personer står som regissör indikerar också stora problem. Mycket riktigt sägs Adrian Molina – mannen bakom Coco, ha övergett filmen eftersom han – enligt honom själv, inte kunde slutföra projektet på ett tillfredsställande sätt. Domee Shi fick därmed kallas in som räddningspatrull, resultatet är precis så splittrat och förvirrat som kunde anas med dessa former av produktionsproblem.

Vi hör idag om många filmer som måste genomgå så kallade reshoots och korrigeras om efter negativa testvisningar eller generella invändningar från högre ort/filmbolagets ledning. Dock kan dessa skarvar och justeringar oftast döljas och resultatet kan i många fall ändå framstå unisont och inte det minsta splittrat. Men med Elio är det som att se på en fasansfull olycka där alla bitarna är limmande, tejpade och sammanfogade med våld.

Där andra Pixar-filmer sprudlar av genuin glädje är Elio oinspirerad, sömnig och – framförallt, skräckslagen. För trots att vi inte har att göra med en uppföljare utan en film med en originell premiss är detta mer fantasilöst och menlöst än uppföljare med skräckinjagande höga nummer. Det är som att alla inblandade, från regissörer till manusförfattare, har försökt bryta ned essensen av en Pixar-film men missförstått att komponenter och inslag inte är värda mycket om det inte finns någon kreativitet eller vilja bakom projektet. Elio liknar en grotesk byggsats avsett att föreställa något klassiskt – som en byggnad eller person, men där precis allting är fel och snarare manifesterar sig likt ett Frankensteins monster.

Berättelsen saknar den värme och omsorg som kunde ses i Insidan Ut 2, allting är efter de mest menlösa och tröttsamma mallar där överraskningar är lika välkomna som vinterkräksjukan. Där den oerhört problematiska Elemental i alla fall försökte berätta en historia om vikten av tolerans och mångfald väljer Elio att helt fly från att ta tag i mer seriös och intressant tematik. Istället serveras klyscha på klyscha gällande utanförskap och ensamhet, ämnen som kan drabba hårt men som endast känns som ren lacknafta här.

Inte blir det mycket bättre av att filmens titulära huvudperson saknar all form av charm, istället är den en överaktiv, udda och urbota tråkig figur vars tvivelaktiga beslut varken är mångfacetterade, trovärdiga eller intressanta. Där andra Pixar-projekt innehar en gränslös energi som kan ta andan ur den mest vältränade långdistanslöpare är Elio endast ansträngt flåsig och hurtig utan att någonsin vara genuint energisk. Allting känns falskt, ihåligt och menlöst. Inte ens den ordinärt makalösa tekniken som studion burkar blända med är närvarande här. Elio är en visuellt platt film vars teknik, design och komposition stinker av slentrian och ointresse. Med tanke på att den utomjordiska världen är tänkt att inspirera kan man inget annat än skratta då filmen – tragiskt nog, rent okulärt ger obekväma associationer till den groteskt usla Spermageddon, med överdrivna färger och en märklig fascination för miljöer som liknar insidan av en mänsklig kropp.

Den legendariska Pixar-humorn som roat både vuxna och barn är nu på en så infantil nivå att man kan fråga sig om det är Bolibompa eller en film av en studio som fått de mest hårdhudade män att gråta då den emotionella smällen drabbat hårdare än en frakttåg.

Trots att intentionerna är att skapa något nytt och vågat besitter Elio inte en enda originell molekyl. Detta är en plastig, slarvig och fantasilös soppa som aldrig borde släppts på bio. än mindre producerats.

Festivalen Emmabodakalaset är tillbaka för tredje året

by

Emmabodakalaset
Foto: Studio Disco Dominique

Den 25–26 juli fylls skogen runt Neonpark Rasslebyggd i Emmaboda återigen av konst, neon och indiemusik. För tredje året i rad arrangeras Emmabodakalaset – och i år tar festivalen klivet till nästa nivå med sina största artistbokningar hittills, festivalbuss och ett fortsatt starkt fokus på jämställdhet, lokal förankring och kreativitet.

Ett pressmeddelande berättar:
Bland årets akter hittas namn som Movits!, Nadja Evelina, Kasino, Svart Ridå och Division 7. Precis som vanligt blandas etablerade artister med lokala favoriter som Misfit Maniacs, Mattis, Adée och The Indigo Echoes – och inte minst Mora Träsk, som bjuder upp till dans för både stora men framför allt små.

– För oss handlar det inte bara om musik, utan om att skapa en plats där fler känner sig hemma. Vi pumpar in kärlek, värme och omtanke i festivalen – och vi hoppas och tror att det märks och känns hos våra festivalbesökare, säger Victoria Arnesson, festivalgeneral.
Nyhet: Festivalbuss från Stockholm och Göteborg
För att göra festivalen mer tillgänglig och erbjuda besökarna ett hållbart sätt att resa till och från festivalen lanseras i år en festivalbuss som avgår från både Stockholm och Göteborg, med stopp på fler orter längs vägen. Genom att boka sin plats på bussen kan man fokusera fullt ut på att festivalpeppa och samtidigt få en smidig och enkel festivalupplevelse.

Fokus på jämställdhet – både på och bakom scen
Sedan starten har Emmabodakalaset haft ett tydligt mål att skapa en jämställd festival både på och bakom scenen. Årets program har därför tagits fram med fokus på geografisk spridning, genremässig bredd och en hög andel kvinnliga akter.

– Vi vill att våra besökare ska träffa vänner för livet, uppleva sin allra första festival, upptäcka ett nytt favoritband – eller kanske äta sin första langos. Det är just de där små, stora ögonblicken vi bygger hela festivalen runt.
På Emmabodakalaset myllrar konst och workshops där besökaren har möjlighet att uppleva, skapa och utforska sin kreativa sida. Från scenerna hörs livemusik som sätter skogen i gungning. I barerna serveras lokalt bryggd öl (för de över 18 år) och när magen kurrar finns det ett utbud av typisk festival-mat. Emmabodakalaset bjuder helt klart på en festival-idyll i sommarskogen som man sent kommer glömma.

De första titlarna till årets filmprogram på Way Out West har släppts

by

Way Out West, festivalen i Slottskogen i Göteborg i augusti är inte bara en stor musikfestival. Den är en filmfestival också.
Sedan 2011 har filmprogrammet varit en del av Way Out West, där många filmer får premiär – från musikdokumentärer till stora internationella spelfilmer. Precis som tidigare år finns många regissörer och skådespelare på plats för visningarna i Cinema Slottsskogen och andra biografer.

Ett pressmeddelande berättar om de första filmtitlarna som släppts nu:
Efter att ha belönats med Grand Prix och 19 minuters stående ovationer i Cannes får Sentimental Value av Joachim Trier (Världens värsta människa) Sverigepremiär på Way Out West. I huvudrollen ser vi bland annat prisbelönta skådespelare som Stellan Skarsgård, Elle Fanning och Renate Reinsve.

En annan internationell storfilm som får premiär på festivalen är Materialists – hyllade regissören Celine Songs (Past Lives) återkomst – som handlar om ett triangeldrama med Dakota Johnson, Chris Evans och Pedro Pascal i huvudrollerna.

Sverigepremiär blir det också för Ari Asters (Midsommar, Hereditary) nya film Eddington – en explosiv modern western med Joaquin Phoenix, Emma Stone, Pedro Pascal och Austin Butler i rollerna.

Nya svenska spelfilmer som visas är Kevlarsjäl av Maria Eriksson-Hecht och Leva lite av Fanny Ovesen – starka unga berättelser och med ett flertal debuterande skådespelare som kommer till festivalen.

Förra årets midnattsfilmer blev en succé och i år bjuder Way Out West på skräckfilm alla tre festivaldagarna: Sverigepremiären av skräckfilmen Hemmet med skådespelarna Gizem Erdogan, Philip Oros och Lily Wahlsteen på plats, hypade A24-filmen Together av Michael Shanks och The Ugly Stepsister av Emilie Blichfeldt med flera svenskar i huvudrollerna.

Bland dokumentärerna finns You Die When You’re Young där filmaren Pontus Hjorthén följt ungdomarna Elmedina, Alex och Adam under omskakande tre år i Biskopsgården. Det blir en exklusiv förhandsvisning av Confessions of a Swedish Man av Hampus Linder, en laddad och personlig uppgörelse om manlighet och faderskap. I Teater är den nya hiphopen visar Amiin Madar hur scenkonst blir en plattform för att uttrycka identitet, motstånd och drömmar, medan Ultras av Ragnhild Ekner skildrar läktarkulturer i världen. Multikonstnären Simon Gärdenfors gör filmdebut med Serietecknaren, en hybridfilm där verklighet, satir och självreflektion vävs samman.

Musiken har en självklar plats i programmet med flera nya musikdokumentärer. I Legacy av Manal Masri möter vi arvet från de jazzmusiker som flyttade till Sverige på 60-talet. Pavements av Alex Ross Perry är en unik hybridfilm om det ikoniska bandet Pavement, medan Ellis Park av Justin Kurzel berättar om Nick Caves bästis och bandkollega Warren Ellis musikaliska resa men också hans kamp för djur och natur. Bam Bam: The Sister Nancy Story hyllar den jamaicanska banbrytande dancehallartisten som kraftigt exploaterades men fortfarande turnerar för fulla klubbar. Vi får också Sverigepremiär av We Are Fugazi From Washington D.C., ett passionerat DIY-porträtt av ett av hardcore-scenens mest principfasta och inflytelserika band.

SAMTLIGA TITLAR I DETTA SLÄPP
SENTIMENTAL VALUE – Joachim Trier, Drama, Norge (2025). Sverigepremiär.
MATERIALISTS – Celine Song, Drama, USA (2025). Sverigepremiär.
EDDINGTON – Ari Aster, Drama, USA (2025). Sverigepremiär.
TOGETHER – Michael Shanks, Drama/Skräck, USA (2025). Sverigepremiär.
KEVLARSJÄL – Maria Eriksson-Hecht, Drama, Sverige (2025).
YOU DIE WHEN YOU’RE YOUNG – Pontus Hjorthén, Dokumentär, Sverige (2025).
LEVA LITE – Fanny Ovesen, Drama, Sverige (2025).
THE UGLY STEPSISTER – Emilie Blichfeldt, Drama/Skräck, Norge/Sverige (2025).
CONFESSIONS OF A SWEDISH MAN – Hampus Linder, Dokumentär, Sverige (2025). Förhandsvisning.
TEATER ÄR DEN NYA HIPHOPEN – Amiin Madar, Dokumentär, Sverige (2025).
SERIETECKNAREN – Simon Gärdenfors, Hybrid, Sverige (2025).
ULTRAS – Ragnhild Ekner, Dokumentär, Sverige (2025).
LEGACY – Manal Masri, Dokumentär, Sverige (2025).
PAVEMENTS – Alex Ross Perry, Musikdokumentär, USA (2024).
ELLIS PARK – Justin Kurzel, Musikdokumentär, Australien/Sumatra (2024).
BAM BAM: THE SISTER NANCY STORY – Alison Duke, Dokumentär, Kanada (2024). Sverigepremiär.
I GET KNOCKED DOWN – Dunstan Bruce & Sophie Robinson, Musikdokumentär, Storbritannien (2021).
EXIST – Viktor Telégin, Dokumentär, Sverige (2025).
IN MY HAND – Marja Helander & Liselotte Wajstedt, Hybrid, Sápmi (2025).

Grattis Takuya Fujisawa – till VGR:s arbetsstipendium

by


Takuya Fujisawa. Foto: Ingeborg Zackariassen

Takuya Fujisawa – tilldelas VGR:s arbetsstipendium, berättar ett pressmeddelande:
Västra Götalandsregionen delar årligen ut arbetsstipendier avsedda för yrkesverksamma konstnärer bosatta Västra Götaland. Årets stipendier delades ut under en ceremoni på Campus Nya Varvet i Göteborg den 18 juni. En av de 25 konstnärer som fick arbetsstipendium på 100 000 kr var koreografen och dansaren Takuya Fujisawa, som samarbetar med Possibilitas.

I enlighet med kulturnämndens riktlinjer för att gynna nyskapande har juryn bland annat bedömt grad av nytänkande, excellens och konstnärskapets utveckling över tid.

Takuya Fujisawa är född i Japan men verksam i Göteborg sedan 2015, då han ingick i GöteborgsOperans danskompani. Sedan 2020 har han drivit forskningsplattformen och konstnärskollektivet CRAFT, där han har utvecklat sitt konstnärskap. Takuyas första stora scenkonstverk Gnugga hade premiär på Folkteatern 2022. Det senaste verket Skumitate (2024) som spelades i Borås, Stockholm och Göteborg var även uttaget att vara med på den internationella dansmässan Tanzmesse i Dortmund. Skumitate kommer även spelas på flera platser i Region Örebro län i höst.

– Jag är mycket hedrad. Vi i CRAFT tror på vikten av kontinuerlig forskning och är mycket glada att vårt arbete nu har lett fram till denna form av erkännande, hälsar en glad Takuya Fujisawa från Madrid.

– Vi vill även passa på att tacka stödgivare och de samarbetspartners som stöttat oss under resans gång så som Kulturrådet, Västra Götalandsregionen, Göteborgs Stad, Konstnärsnämnden, aliasTeatern, Atalante, Folkteatern, Stora Teatern och Regionteater Väst/Dans, säger Vanessa Labañino på Possibilitas.

Takuya Fujisawa och CRAFT:s nästa verk Come Wander With Me har premiär i maj 2026.