Redaktionen

På Lördagar brukar jag sitta en stund på bibloteket och jobba. När det började bli stängningsdags fick jag klart för mig att vi skulle få besök av en författare så jag hängde mig kvar för att se vad som händer.

Det är Johanna Lindbäck som är här. Hon är bördig från Umeå men har bott i Fisksätra. Nu berättar hon om hur hon blev författare och ur hon hamnade Fisksätra.

Johanna skriver ungdomsböcker.

Det visar sig att hon skrivit sedan hon var liten, innan hon kunnde skriva ritade hon. Lärare blev hon för att kunna försörja sig.

Skrivandet började på en kurs på en Folkhögskola. Då bestämde hon sig för att sattsa på skrivandet. När hennes dåvarande sambo fick ettt uppdrag i Norge tog hon tjänstledigt från skolan och hängde med. Under tiden jobbade hon tre dagar i veckan som personlig assistent och resten av tiden gick till boken.

Det fanns många påbörjade historier i datorn och efter lite grävande hittade hon början på sin första bok ”En liten chock”. Huvudpersonen är en kille, Johanna säger att hon blev förvånad över hur lätt det var att skriva ur det perspektivet. Boken blev klar snabbt.

Johanna var inte beredd på att boken skulle bli utgiven. Ett av förlagen skrev ett svar med råd om hur boken skule kunna förbättras. Råd som Johanna följde. Boken blev hundra sidor längre.

Svaret kom så småningom och förlaget ville gärna ge ut boken.

Johanna oroade sig för att förläggaren skulle vilja ändra en massa för att ge ut den. Tvärtom fick hon en hel del förslag på förändringar och förbättringar.

Barbro Bolonassos, chefen här på bibblan, berättar om andra författare hon haft kontakt med, som gett ut böcker på eget förlag. De har inte haft tålamod att vänta. Johanna tror att hon skulle gått misste om mycket utvecklande motstånd om hon gjort så. Hon rekommenderar att låta ett annat förlag ge ut boken.

Nästa bok handlade också en kille som funderar på livet, sex och tjejer. Nu jobbade Johanna som lärare och hon insåg att det är viktigt att vara tydlig med skillnaden mellan sig själv och romanfigurerna. Bl a därför skrev hon sin andra bok så att den kom ut under sommaren.

En fråga om hur ungdomar reagerar på hennes böcker och de är överlag positiva.

Vi pratar om omslaget som är ganska tjejigt. Det var förlaget som fick bestämma om omslaget. De resonerade att det var mer ekonomiskt att sattsa på ett omslag som vänder sig till tjejer. Andra boken var Johanna mer bestämd på att ha ett ”unisex”-omslag.

Om tema. Under den första boken fick Johanna idéer över som inte rymdes men som kom till användning i nästa ”Min typ brorsa”. Nästa bok kommer att ha beröringspunkter från de tidigare böckerna.

Johannas böcker utspelar sig i Umeå. Den miljö hon växte upp i och känner väl. Dessutom kommer hon ihåg att hon aldrig hittade böcker som handlade om Umeå, med bekanta miljöer.

Nu är Johanna sugen på att skriva för vuxna. Det finns ett manus. Svårigheten är hur människorna pratar.  Johanna har nära till ungdomsspråket. Det gäller att hitta vuxenspråket. Man kan oclså lämna luckor, utrymme  för tolkningar. Tempot behöver inte vara så högt. Man kan vila mer.

Johanna är också en av gänget bakom bloggen Bokhora. Inte helt okänd.

Bokhora började helt utan ambitioner. Tjejerna träffades på nätet och pratade alltid om böcker. Carolin Olsson, Jessica Björkäng och Johanna Ögren fick idén en kväll när de var ute på krogen. Carolin Olsson (som var ute på krogen med några av tjejerna) mailade till Johanna och en tjej till och föreslog att de skulle starta en blog tillsammans. Bloggen har fått fart helt av sig själv och är nu den största litteraturbloggen med 10 tusen besökare i veckan.

Jag var inte riktigt beredd på det, annars hade jag förberett intelligentare frågor om bloggandet men jag fick Johannas mailadress och jag har en plan…

Läs även andra bloggares åsikter om Bokhora, författare, litteratur, böcker, Fisksätra Bibliotek