Titel: Hem
Författare: Tinni Ernsjöö Rappe
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 2015-03
ISBN: 9789100134266
Hur möter vi det mest sköra i människan? Som att göra en intervjubok med Sofia Rapp – Johansson. Kvinnan som är en röst för de många barn som utsätts för övergrepp och vanvård.
Man gör som Tinni Ernsjöö Rappe, väljer en varsam – öppen väg där inget är förutsägbart och där respekten och omtanken styr bokens färdriktning.
I Hem, möter vi Sofia som människa vilken blottlägger inte bara tankar utan också hela sitt liv i form av journaler. Tinni har omsorgsfullt valt ut delar ur det material som Sofia gav henne. Men det är tillräckligt för att få en inblick I hur barn inte ska behöva ha det. Hon ställer frågor, möter Sofia i mycket privata stunder. Hennes frågor är undrande, som att hon rannsakar sig själv parallellt med samtalen. Har det kunnat hända, är något som Tinni uppvuxen i en medelklassmiljö, bra utbildning och som aldrig konfronterats med den verklighet Sofia levt i, återkommer till.
Som medelklassbarn i en skyddad och normal miljö, ter sig Sofias liv som en mardröm – svårt att ta till sig och att förstå. Vi ryggar för sanningen för att dikten aldig kan överträffa verkligheten. Tinni har därför valt en reportageform där hon blandar korta journalanteckningar, med dagsaktuell information kring omhändertagna barn. I det här fallet nödvändigt, vi skulle aldrig orka läsa en bok om en tjej strax över 30 vars helvete startade innan födseln och slutade inför millenumskiftet. Därför att de intervjuer, reflektioner kring Sofia som görs är så nära – så blottläggande att man tidsvis gråter under läsningen av boken.
Sofia Rapp-Johansson är själv författare och poet. Jag har hört och läst allt hon skrivit, men inte ens hennes egna verklighetsförankrade böcker (oerhört bra) gav mig de reflektioner och känslor som Hem gör.
Jag tycker om Tinnis bok för att hon inte med journalistens självklarhet, tvingar in sig i ett tema och en person där det handlar om okänt land. Hon vågar visa sin egen osäkerhet, möta Sofias klara blick och kunskap. Vandra på en väg som hon vet mycket lite eller inget om.
Tinni är känslosam – Sofia själv raka motsatsen. Hennes berättelse är utan krusiduller och saklig. Som om hon periodvis berättar om ett annat barn i en annan tid. Det är en form av möte som sällan sker.
Sofia kämpar för barn idag, för upprättelse av den grupp som Regeringen glömt, vanvårdade efter 1980, samma år som Sofia föddes. Hon kämpar för att inga barn ska behöva växa upp som hon och många andra tvingats göra. Det är syftet med boken att nå ut, få omvärlden att våga möta det mest svåra – barn som far illa.
Det som jag tror Tinni funderar över är Sofias totala brist på bitterhet och hat/hämnd. De flesta I den situationen skulle aldrig kunna förlåta. Jag har också funderat över det och jag tror som Sofia att hat och hämnd är kontraproduktivt. Sofias väg att bli en röst, lämna ut sig själv är smärtsammare men en mer framkomlig väg.
Nu hoppas jag innerligt att Sveriges riksdag köper in en bok till varje ledamot. Att varje socialförvaltning med lite självrespekt kvar köper boken och läser. Och att alla var och en lär sig något. Lite undrande blir jag då förslaget om Barnkonventionen som svensk lag flyttats fram till 2016.
Sofia Rapp-Johansson sa inför bokens utgivning – Den behövs.
Text: Anne Skåner
Nödvändig, behövs för oss som inte har någon inblick. De flesta – INKLUSIVE mig själv har innan jag fick äran att få kunskap först via Att skära sig fri och sedan via föreläsningar varit helt inställd på att de som vill ta emot fosterbarn är väldigt fina och kärleksfulla personer. Detta är ett rejält slag i magen. Att INTE engagera mig finns inte världskartan. Tack Sofia för allt du gör, allt ditt mod, all din energi och att du ger världen en inblick och förståelse!!