Cykla med Moliére
Betyg: 3
Cykla med Moliére är en berättelse om två gamla vänner och skådespelarkolleger. Den ene, Gauthier Valence, har sedan några år tillbaka nått stor publik framgång och är igenkänd Frankrike runt för sin skådespelarinsats som doktor i en teveserie. Den andre, Serge Tanneur, har sedan tre år tillbaka helt dragit sig undan till ön Ile de Re och dess karga, vindpinade landskap. Till denna ö tar sig Gauthier för att försöka övertala Serge att tillsammans sätta upp Moliéres pjäs Misantropen.
Serge vidhåller att han har övergivit skådespeleriet för gott men går till slut med på att överväga förslaget. Vännerna kommer överens om att under en veckas tid repetera tillsammans, varefter Serge slutligen ska meddela om han vill ställa upp i pjäsen eller inte. De gamla vännerna har djupa och nostalgiska band både till varandra och till pjäsen och mellan repetitionerna för de parallella samtal om sina egna liv. Pjäs och verklighet går på ett intrikat sätt in i varandra och man är inte alltid säker på när det spelas och när dialogen är verklig.
Serge, med sin kärva människosyn och förbittrade uttalanden, gör naturligtvis att han själv påminner mycket om den ”misantrop” ur pjäsen som Gauthier vill att han ska spela. Själv ger Gauthier ett sympatiskt intryck hos sin omgivning. Han är omtänksam och generös, en enkel sak för en man i hans ställning med gott om pengar, framgång och ett kärleksfullt förhållande. Under veckan som går blir roller bytta och ifrågasatta, både i pjäsen och för de båda vännerna.
De ständiga referenserna till Moliéres pjäs är komplexa. Då pjäsen ursprungligen ämnar visa det komiska och dåraktiga i en person alltför bunden i sina principer och sin samhällsskepsis ser jag i denna film, åtminstone stundvis, en kritik av det materialistiska samhället fritt från moraliska principer och ett förvar till den misantropiske Serge. Glimtvis är det Serge som framstår som den sanne hjälten och humanisten.
Filmens miljöer är oerhört vackra och stämningsfulla. Rent handlingsmässigt tycker jag att det är lite väl mycket fokus på två mäns sentimentalitet. Det är mycket dialog. Kanske måste man själv vara en äldre man för att riktigt förstå. En del av de ”ströhandlingar” som är de mest intressanta enligt mig hade gärna fått ta lite större plats. Exempelvis träffar de två skådespelarna skolade i teaterns värld i den lilla byn på en 18-årig flicka som vill bli skådespelerska inom porrbranschen. Flickans moster vill gärna att den erkända skådespelaren Gauthier ska ge flickans några tips och råd om yrket och en dialog kring finkultur/fulkultur glimtar som hastigast fram. Annars handlar filmen som sagt framförallt om Gauthier och Serge, deras syn på sig själva och på sin omvärld.
Sigrid Abenius