Premium Rush
Betyg: 3
Biopremiär: 12 oktober
Jag har ett komplicerat förhållande till cyklar. Å ena sidan så finns det få saker som gör mig så upprymd som att trampa fort över en bro med klängig vind i tröjärmarna, men å andra sidan så kastar jag mig instinktivt i diket vid blotta ljudet av en cykels ringklocka. Det är en slags skräckblandad förtjusning, född och gödd av innerstadscyklisters dödslängtan och vingliga pensionärers sinnesfrånvaro. Mitt ibland dem cyklar jag, försiktigt. Bromsar ofta, chansar aldrig. Trots att jag fnyser irriterat när de svischar förbi mig, utan hjälm, mitt i gatan, mot färdriktningen, kan jag inte låta bli att fascineras. Jag tror till och med att jag kanske förstår. Visst finns det en scen i Lejonkungen där lille Simba slalomlöper mellan benen på stora elefanter? Kanske är det precis vad det handlar om. Känslan av att vara mjuk bland allt det hårda. Man är oskyddat fri, utan skal.
Joseph Gordon-Levitt spelar just en sådan adrenalinknarkande fartgalning i actionfilmen Premium Rush. Han är ett cykelbud utan bromsar som ska leverera ett kuvert till någon i Chinatown. Kuvertets innehåll visar sig dock vara väldigt värdefullt och han får en psykotisk, korrupt polis (Michael Shannon) efter sig. Det är egentligen det hela.
Man behöver inte veta mycket mer om filmen än att han cyklar väldigt fort. Det är spännande nästan hela tiden, men aldrig särskilt bra. Ändå är detta en genre som jag vill se mer av. Cyklistaction. Jag har aldrig insett det tidigare, men det är precis vad jag behöver. Någon på bekvämt avstånd som cyklar sjukt snabbt i mitt ställe. Jag kan sitta alldeles stilla och förfasas, känna hur pulsen går upp lite lagom. Det är inte alls som att cykla längs Hornsgatan i rusningstrafik.
Sammanfattningsvis så är Premium Rush en film helt utan djup. Storyn är ganska svag och skådespelarinsatserna är halvbra. Dock är den inte meningslös. Den tillfredsställer ett behov, åtminstone inom mig. Premium Rush är en möjlighet för den nervsvage att få snudda vid den där känslan. Känslan av att vara mjuk bland allt det hårda.
Text: Josefina Linde