David Coverdale och hans Whitesnake skulle vara torsdagskvällens höjdpunkt på stora Festivalscenen på Sweden Rock. Själv hade jag ställt mig långt, långt fram, nära scenen i god tid före spelningen för att ha bra plats. Det var rätt många av de som precis som jag hängt fram scenen i över en timme i förväg för att få bra platser, som gick efter en halvtimme och mumlade: ”Usch vad dåligt”.
David Copperdale såg på långt håll ut som en ung rebell fortfarande, med långt lockigt mörkblont hår och ursnygg skinnjacka. Men när det kommer till sången har åldern tagit ut sin rätt, rösten håller inte. Han borde inte ens försöka sig på de mer krävande partier i låtar.
Anders Dahlblom från Expressen ger spelningen betyg 1 och skriver:
Och till en början går det bra, när allsången i ”Love is no stranger” och ”Is this love” rullar över slätten. Men redan efter en kvart baxar Whitesnake fram ”Forevermore”, plattan från i våras. I tre spår kraxar Coverdale betänkligt när gubben försöker sig på grunge.
Sedan är det dags för gitarrduellen från fel helvete.
Gitarristen Dough Aldrich berättade för Expressen före spelningen att de var grymt taggade:
Whitesnake spelar i kväll på Sweden Rock för tredje gången. Och det är ett taggat band som kliver upp på scenen. För Expressen berättar gitarristen Dough Aldrich om varför de har valt att återvända.
– Det är en av de största festivalerna i världen. Det skulle kunna vara den största för den här typen av rock faktiskt. Alla känner till den här festivalen över hela världen. Folk i Sverige ska veta vilken bra festival de har och vara stolta, säger han och leker med gitarren han har i knät.
Men tyvärr: Whitesnake gjorde för stor sak av sig själva och det som började bra blev ganska snabbt rätt trist.
Coverdale blir nästan patetisk. Han är vänlig mot fansen, stannar till och pekar på människor i publiken och ler mot dem, han är scenvan och säker och utstrålar gott humör. Efter ett tag känns det för medvetet, för mycket av ett manér. När han första gången använder stativet till mikrofonen som en förlängd penis är det väl kul. Men när det upprepas blir det patetiskt.
När gitarristen Dough Aldrich gör sitt första gitarrsolo uppskattar jag det, men när han om och om igen ska briljera känns det mer som att han ska få visa upp sig, än att Whitesnake vill bjuda sina fans på en helkväll.
Synd, för Whitesnake skulle kunna tänka publiken till en härlig nostalgitripp och allsång till flera gamla sköna rocklåtar.
Relaterat: Voltaire och Aftonbladet.
Foto: Anders Löwdin
Läs även andra bloggares åsikter om Whitesnake, hårdrock, musikfestivaler, Sweden Rock