Kan Socialdemokraterna bli ett statsbärande parti och hur ska de bli det?
En fråga jag fick idag. Det är en högst relevant fråga till en person som är med i Öppna Kriskommissionen. Fast jag haft häcken full av annat och inte hunnit tillföra så mycket än.
Det är väl till den frågan som alla kriskommissioners arbete så småningom ska mynna ut i. När valet analyserats, när vi fått en bild av varför så många valde att inte rösta på S, då måste det vara dags att på allvar tänka igenom hur Socialdemokraterna ska kunna bli det största partiet – och dit hör frågan om S kan bli det igen. En variant på det är: i så fall varför? Varför är kanske den första frågan som måste besvaras..
Om S är det parti som bäst utjämnar klyftor – då är det den väg för ett samhälle som är bäst för alla, tror jag. Som boken Jämlikhetsanden tar upp:
Det har alltid funnits de som intuitivt förstått att ojämlikhet är socialt nedbrytande. Men det är först på senare år som man i detalj har kunnat mäta dess effekter. Den bild som då framträder är både chockerande och överraskande.
Chockerande eftersom skadeverkningarna visar sig vara långt större än vad man hade trott. Ojämlikheten är en avgörande faktor bakom en rad centrala sociala och hälsorelaterade problem.Överraskande eftersom ojämlikheten visar sig drabba inte bara de fattiga utan alla. Även de rika får betala ett högt pris i form av sämre hälsa och kortare liv.
Jämlikhetsanden presenterar en omfattande forskning och statistik från 21 rika länder – däribland Sverige – som visar hur graden av ojämlikhet i ett samhälle påverkar hur vi mår både fysiskt och psykiskt; hur länge vi lever; hur vi lyckas med våra studier; hur vanliga tonårsfödslar är; hur utbredd fetman är; hur mycket kriminalitet och våld som finns; hur stor den sociala rörligheten är, med mera.
Två tredjedelar i samhället idag har fasta jobb och känner tillhörighet till samhället, en tredjedel hamnar mer och mer utanför. Även om den tredjedelen engagerade sig politiskt skulle det inte räcka för att bli samhällsbärande. Medelklassen måste med på vagnen.
Jag skräms av den ideologi som tar över många politiska diskussioner idag: att allt handlar om var och ens egna vinning. Som Moderatledaren Fredrik Reinfeldt sade om och om igen under valrörelsen: ”Jag tror att den där femhundringen extra i plånboken är viktig.”
Ja, 500 kronor betyder mycket för alla oss som inte tillhör de välbeställda. Men det måste finnas ännu viktigare bevekelsegrunder för synen på politiken och samhället. Allas möjligheter till ett bra liv. Ett samhälle där det alla oavsett bakgrund kan utbilda sig, kan få bostad, kan få jobb, kan byta jobb, kan ha något skapande att syssla med på fritiden, kan hitta jobb de trivs med, ha bra arbetsmiljö, ha få bra vård vid sjukdom, bra omsorg när de blir äldre, ha tid för nära och vänner …
Jag vägrar att tro att en politik som bygger på att den ekonomiska vinningen är det centrala kan skapa goda samhällen. Vad jag vill åt: en ny syn, att ideologierna, att diskussionerna om meningen med samhället, ja till och med att politiken har plats för de existentiella frågorna. Vad är det för mening med arbetslinjen om det inte ger lyckliga liv?
För mig har det som klassiskt kallats arbetarrörelsen, med både dess politiska gren, dess fackliga gren och folkbildningen varit verktyg för att förverkliga ett sådant samhälle, med mer jämlikhet och fler möjligheter.
Men det är långt kvar. Vem tjänar fortfarande mest på arbetet och vem bestämmer fortfarande mest och vem har störst frihet och vem har fortfarande bäst arbetsmiljö? Inte är det människor inom det som klassiskt kallas LO-yrken.
Det har till och med skett en urholkning av människors arbetsrätt där alltfler arbetar inom bemanningsföretag av olika slag, telemarketingföretag och små privata hemtjänstföretag utan fast anställning, utan fast lön och där de kan sparkas på dagen.
S måste fånga in dessa människor, få dem med i processen att forma politiken. Om något ska S vara ett parti för alla de som hamnar nederst i makthierarkin.
Samtidigt måste de som tagit sig högre upp i maktstrukturen känna och inse att mindre klyftor det är i ett samhälle, desto bättre för alla.
Hur komma dit? Hur få ideologierna att komma tillbaka istället för att diskutera plånboksfrågor?
Jag tror att ett verktyg är kultur – på många sätt och vis. Ju fler som kan delta i samhällsdebatten, ju fler kan göra sina röster hörda och tränga igenom den starka över medelklass som idag äger rätten att formulera samhällsproblemen.
Folkbildningen måste satsas på: mycket.
I veckan kom en rapport som visade att 50 procent av medborgarna känner att de står utanför informationssamhället. Det är allvarligt.
Kan Socialdemokraterna bli ett statsbärande parti och hur ska de bli det?
Det är en gigantisk fråga och jag har bara skissat lite kring vad jag tänker.
Martin Moberg har varit inne lite på vad han tänker:
S ) ska inte apa efter nyliberalt gallimattias …
Rebellabloggen har också tagit upp detta.
Nu lämnar jag över de här frågorna till er.
Jag skulle vilja se många fundera kring detta och svara på i sina bloggar.
Kan Socialdemokraterna bli ett statsbärande parti och hur ska de bli det?
Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna
Självklart kan sossarna komma igen.
men först måste puckokärringarna Vanja Lundby Wedin bort samt Mona Sahlin
Sossarna har inte råd ha myglande småflinande fruntimmer i makt i ett parti som byggdes upp av arbetarklassen medan kvinnan stod vid spisen.
Det måste in yngre krafter om det sedan är en kvinna eller kartl må vara idag jobbas det
jämlikt på den öppna arbetsmarknaden , Spisvarianten finns knappt.
Men det måste bli respktablare människor i sossepartiet.
Man ser bara här på sossebloggen att många gamsossar med
kloka inlägg är gamlingar, men det duger inte det är de unga som har den höga arbetslösheten. De lönediskrimineras och de får inga bostäder o.s.v
Det är de ungas kamp , Men de måste få en sosseledare som omtalar för dem att
Sverigedemokraterna inte är det rätta alternativet utan det är den grundläggande socialismen som värnar om alla och även den lilla människan som måste få makten.
Se bara hur högern nu gläder sig över att sjukpensioneringar och sjukpenning minskar i kostander,
Ja de är så glada så de ser fram emot då vi har sjuktalen på samma nivå som på 1800-talet
d.v.s då fanns varken sjuka eller de med sjukpenning som sjuk var du då dödsdömd
Idag vill högern driva samma politik det ser man när man vill driva sjuka till självmord.
Reinfeldt är inte bara grym han är farlig och har redan förstör hela Sverige för många decennier.
Han och Filippa är de nya Chautjeskoparet.
Ja, socialdemokraterna kan bli ett statsbärande parti. Som jag ser det kan socialdemokraterna vara såväl ett statsbärande som ett reformistiskt parti, och huruvida detta kan ske eller ej är en rätt ovidkommande tolkningsfråga.
Bör Socialdemokraterna vara ett statsbärande parti? Det finns faktiskt en sanning i de borgerliga ekonomernas påståenden om att utrymmet för reformism har minskat, det hänger samman med Marx teori om profitkvotens fallande tendens. Lönsamheten (dock inte profiterna!) har på de flesta håll i världen sjunkit rejält med tiden, det hör i hop med att kostnaderna för arbete, investeringar och infrastruktur och skatt stigit i förhållande det totala producerade värdet.
Bourgeoisien är som sagt medveten om problemet och de diskuterar ständigt om att sänka kostnaderna och ”effektivisera produktionen”; d.v.s. om att använda mindre arbetskraft för att tillverka samma mängd varor (vilket likväl får profitkvoten att falla då andelen arbetskraft som kan skapa nytt värde minskar i förhållande till produktionsmedel som blott kan överföra sitt eget värde) eller göra billigare investeringar (vilket i princip handlar om samma sak). Har produktionen blivit mer ”effektiv” de senaste 500 åren? I bemärkelsen att man kan tillverka fler varor med mindre arbete, ja. Men knappast i bemärkelsen att kostnaderna minskat i förhållande till det totala producerade värdet.
Den sk. nyliberala offensiven f.o.m. 1973 (ett årtionde senare i Sverige) får förstås som ett gigantiskt försök att begränsa de ökade produktionskostnaderna genom att sänka kostnaderna för löner och skatter, men framgången tycks begränsad trots sitt höga pris. Ser vi på Storbritannien t.ex. så steg lönsamheten kraftigt i och med Thatcher men är nu tillbaka på samma låga nivåer som när Thatcher tog makten, med den skillnaden att den brittiska ekonomin nu är sämre rustad än tidigare för framtida utmaningar. I grund och botten så är det ofrånkomligt att nedskärningar och lönesänkningar förvärrar kapitalismens kris eftersom den minskar den köpkraft som kapitalismen är i behov av.
Även Arbetarrörelsen forskningsnätverk är inne på att reformismens möjligheter snudd på uttömda, en rapport argumenterar att Socialdemokratin därför borde bli ett samhällsomvandlande parti snarare än ett statsbärande: http://forskarnatverket.files.wordpress.com/2010/04/zachariah_socialdemokrati.pdf
Senast kapitalismen befann sig i en sådan här kris – det var egentligen samma kris – så krävdes en extrem förintelse av produktionsanläggningar, varor och människor för att hjulen skulle börja snurra igen. Jag tror tack och lov inte att vi kommer att behöva uppleva ett Tredje Världskrig (däremot är nya storkrig sannolika) men därmed inte sagt att framtiden kommer att bli ljus. Vi kommer att fortsätta vår vandring mot anti-samhället, den gradvisa nedmonteringen av all socialitet, all sammanhållning mellan människor utöver den som också är vargflockens och maffians. Känslan för social anständighet, den medborgerliga självkänslan, kommer fortsätta avdunsta. Allsköns parasiter har redan i dag lov att likt den ryska oligarkin efter Sovjetunionens fall plundra allmän egendom, förstöra fungerande system för att kunna stjäla de lönsamma bitarna och ägna sig åt svindlerier i en skala som får bruttonationalprodukten att se obetydlig ut. Att uteliggare fryser ihjäl om vintrarna är accepterat, få höjer på ögonen när ungdomar skjuter ihjäl varandra här i Fittja och vi har sedan lite över en månad tillbaka ett rasistiskt parti i riksdagen. Lägg därtill till en allt mer påfrestande klimatkris.
Det är med andra ord hög tid för arbetarrörelsen och alla progressiva krafter att vakna upp! Kapitalismens kris kommer inte att gå över, den kanske kan räddas i femtio år till (varför vi nu skulle vilja det) men i längden så är kapitalismen liksom alla produktionssätt som grundas på exploatering dömt att gå under p.g.a. sina inneboende motsättningar.
Kapitalismens död är oundviklig men vad som skall komma efter är ännu en öppen fråga. Så lägg ner alla reformistiska illusioner och börja ta ansvar för framtiden, annars riskerar vi att hamna i något riktigt eländigt! Se möjligheterna, i denna terminalkris så har vi faktiskt en unik öppning där vår möjlighet att påverka faktiskt är större än NÅGONSIN i hela den mänskliga historien. Därför är det så otroligt viktigt att vi börjar organisera oss som en progressiv och demokratisk samhällsomvandlande kraft och inte som för något dödsdömt statsbärande projekt!
S skulle kunna försöka leva upp till sin egen ideologi till att börja med.
”Vad jag vill åt: en ny syn, att ideologierna, att diskussionerna om meningen med samhället, ja till och med att politiken har plats för de existentiella frågorna. Vad är det för mening med arbetslinjen om det inte ger lyckliga liv?”
Diskutera gärna ovanstående och andra frågor, men gör det då utan att ha svaret klart från början: Svaret har hittills alltid vara att någon annan ska betala högre skatt och att politikerna ska bestämma mer.
”Jag vägrar att tro att en politik som bygger på att den ekonomiska vinningen är det centrala kan skapa goda samhällen”
Men vad tror du på istället? S representerar en stor koalition av olika grupper med ibland motsträviga intressen men som har ett gemensamt: de vill alla ha mer. De vill inte göra mer för andra, de vill ha mer, de kan i vissa fall tänka sig att betala lite mer i skatt men bara om de är säkra på att få mer tillbaka än vad de avstår i form av bättre samhällsservice.
Vill du byta ut den ekonomiska vinningen som drivkraft så måste du börja hemma. Du måste visa att de som röstar på S är villiga att göra mer för andra utan att få någon ekonomisk vinning därav. Du måste börja ställa krav på de som röstar på S att det är just de, men inte endast de, som ska skapa det goda samhället utan att få det bättre ekonomiskt sett.
För om inte de som röstar på S ska avstå från ekonomisk vinning som drivkraft, varför ska då någon annan göra det?
Vad är det vi ALLA ska göra annorlunda. Inte några andra andra, inte bara de rika, inte bara de med jobb, inte bara de som bor i Stockholm, osv, inte några andra utan VI. Vad ska VI göra annorlunda för att skapa det goda samhället?