Filmklipp från R.E.M:s toppenkonsert på Globen – R.E.M. regerar

(Foto: Thomas Aglo)

Av någon underlig anledning var R.E.M:s konsert på Globen inte helt utsåld. Många har nog inte förstått at R.E.M. är ett band som är minst lika bra nu som när de slog igenom. Och snacka om publikkontakt. Speciellt alla som var på ståplats, de hade en samspel och för att använda ett begrepp i tiden: interaktivitet med framför allt sångaren Michael Stipe.

R.E.M. gick in på scen och drog igång med full fart i en rivig Living Well is the best revenge.

Sedan bjöd det på två timmar bra mix och variation. Både riviga punkiga låtar från senaste albumet Accelerate och en del av de gamla hitsen. Rockville spelade de med oväntad countrystuk. REM är bandet som alltid överraskar.

Det var mer än musik, på bakgrunden samverkade videofilmer och videoklipp.

Det var första gången jag såg R.E.M. live, fastän att jag lyssnat på dem i så många år. Det var en positiv överraskning – de är till och med bättre liv. Michael Stipe ger allt och är så skön på scen, säker och kul och bjuder på sig själv. Som när han i nästsista låten av extranumren gick ner till publiken. En gitarrist från ett av förbanden, The Disciplines, gick ackompanjera på ett av extranumret.
Stipe tackade också förbanden, Editors och The Disciplines. Inte alla stora rockstjärnor som ens nämner sitt förband.

Stipe höll inte tyst om sin politiska ställning och påpekade att en del sånger handlar om den usla regeringen i USA. Han rekommenderade också publiken att engagera sig i Amnesty.

Det var med lätta steg och öronen fylld av REM som jag släntrade hem i natten.

Fast: ett litet minus, som inte alls har med REM att göra. Jag spelade en låt och då kom en vakt och flög på mig och tvingade mig att stänga av. Alltså, vadå? Den kvaliteten som det blir när jag spelar in med min Nokia, den duger åt YouTube, vilket bara är reklam för artisten. Men den är inget jag kan känna pengar på. Så vad menar vakten? Jag är övertygad om att REM inte bryr sig. Det var många andra som höll sina mobiltelefoner högt och spelade in. Men de stod eller satt längre in, så vakten inte kunde komma åt dem, förstås.

För övrigt kan jag konstatera att Aftonbladets Håkan Steen inte var på samma konsert, även om han skriver om den: han gav bara betyg tre och säger att REM inte fick Globen att koka. Han är blind och döv, helt klart.

Konserten dagen före i Köpenhamn fick svalt mottagande av Sydsvenskans recensent. Tja, kanske hade REM den konserten för att värma upp för stockholmarna, eller så var köpenhamnarna stelare, eller så är det just den kritikern som inte gillar REM.

Dagens Nyheters PO Tidholm var nöjd med Globen-konserten:

Men de gör en snygg och enkel show. Bakom REM finns de där transparenta skärmarna alla använder nuförtiden. På dem visas processade bilder av bandet, inramade av snygg grafik eller bara väldigt pixlade eller suddiga. Otroligt elegant. Michael Stipe är ju alltid sevärd också, ikväll med uppviksjeans, kavaj och slips.

Här mitt filmklipp, som jag hann innan den sura vakten kom:

Här filmklipp av några andra som var där och som inte fick en sur vakt på sig:

R.E.M. – The One I Love @ Globen 7/9-08

R.E.M. – Imitation Of Life

Losing my religion:

R.E.M – End of the world

Plus till SVD:s kritiker som gav bra betyg.

Låtlistan under konserten:
Här är alla låtarna R.E.M. spelade

1. Living well is the best revenge

2. So fast, so numb

3. What’s the frequency, Kenneth?

4. Drive

5. Animal

6. Man-sized wreath

7. Ignoreland

8. Driver 8

9. The great beyond

10. Electrolite

11. Disturbance at the heron house

12. I’m gonna DJ

13. (Don’t go back to) Rockville

14. Seven chinese brothers

15. The one I love

16. Sweetness follows

17. Let me in

18. These days

19. Imitation of life

20. Horse to water

21. Bad day

22. Orange crush

Extranummer:

23. Supernatural superserious

24. Losing my religion

25. At my most beautiful

26. It’s the end of the world as we know it (and I feel fine)

27. Man on the moon

Relaterat:
Aftonbladet: – Nu är vi punkigare

Andra bloggar om: , , , , , ,


Två bilder till, med Thomas Aglo som fotograf:

8 september, 2008

Det här inlägget har Inga kommentarer.

  1. […] Här är Kulturbloggens recension och bilder från REM-konserten i Stockholm. […]

  1. Frida skriver:

    Jag håller med till 100%, det var en underbar kväll!

  2. Mårten skriver:

    Problemet med Aftonbladets recensent att är ju att han inte fattar att R.E.M ger allt och rockar bättre än på länge och att det istället är publiken det är fel på som inte bjuder upp bättre. Det spelar liksom ingen roll vad de gör på scen – stora delar av läktarpubliken sitter med armarna kors ändå. Så att bandet inte förmår få med sig publiken kan knappast lastas dem. Och det är en j-vla skillnad.

  3. MOSCO skriver:

    could anybody tell me the attendance of the R.E.M. concert in Stockholm? Was a sellout? Thanks.

  4. mosco skriver:

    Do you know the attendance of the R.E.M. concert in Stockholm? Thanks.

  5. Johan skriver:

    Det var en riktigt bra konsert! R.E.M. visar att de håller en hög klass och att de ständigt utvecklar sig själva. Musikkritikerna efter konserterna har både skrivit att det är dåligt att de spelat för många nya låtar, och dåligt att de spelat för många gamla låtar. Jag tycker att mixen av gammalt och nytt var helt perfekt. Och de kan ju inte bara spela Losing my religion i två timmar.

  6. Maria skriver:

    Jag tyckte också att det var en bra konsert! Ville bara göra ett litet tillägg. Den från förbandet The Disciplines som spelade med i extranumren var sångaren Ken Stringfellow som inte direkt är någon ny bekantskap för R.E.M då han jobbat med dem sedan ”Reveal” och nu startat ett eget band med några norrmän. Hursomhelst var jag nöjd med konserten och även förbanden, inget går dock upp mot Radiohead som förband på sjöhistoriska 1995 (sjukt länge sen)!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *