Filmrecension: Hemma i Hampstead – en hjärtvärmande historia

Skribent:

Hemma i Hampstead
Betyg 3
Premiär den 28 juli 2017

Emily, Diane Keaton, bor i utkanten av Hampstead Heath i den fascionabla stadsdelen Hampstead. Emily är änka med en vuxen son, James Norton, och har ett volontärarbete i butik. Hennes bekanta försöker få henne att gå på dejt och sammanför henne med en man, Jason Watkins. Hennes artig leende som långsamt stelnar vid hans uppvaktning säger mer än ord hur den uppvaktningen går.

En kväll när hon prövar en gammal kikare får hon syn på Donald, Brendan Gleeson, som badar bland näckrosorna i parken. Hamstead Heath är en stor park med skogar, dammar och sjöar. Donald bor i parken men har ingen vacker stuga, mer som ett hopplock av olika brädor till en bostad. När hon stöter på honom är han tvär och butter. Men kontakten mellan honom och Emily utvecklas. Parken skall exploateras av ett byggbolag. Donald får slåss för sin rätt att bo kvar i det kyffe han byggt för länge sedan och det blir Emily som stöttar och trycker på.

Historien är inte särskilt realistisk men sägs vara inspirerad av en sann historia. Filmen är gjord utan större dramatik mer som en feelgoodhistoria. Att en så etablerad person som Emily faller för någon som skulle kunna betecknas som hemlös hör ju inte till vardagshändelser. Jag tycker ändå att personerna i filmen känns äkta. Brendan Gleeson i rollen som Donald med stort skägg, stadig och kraftfull är mannen som inte krusar för någon. Envis och istadig men samtidigt en person som inte tror att han har någon chans mot samhället. Som inte ger något till samhället men inte heller begär något av samhället. En man som helst vill vara ifred. Diane Keaton är en fantastisk skådespelerska. Som välbeställd och bildad faller hon för en man som har valt att leva utanför samhället. Något som påverkar hennes egen utveckling och framför allt provocerar omgivningen.

Trots det lättsamma anslaget kan man ändå fundera på varför det är så provocerande med personer som ställer sig utanför samhället. Främst är dock filmen underhållande och hjärtknipande. En lättsam historia med kärlek efter medelåldern med flera utmärkta skådespelare. Regissören Joel Hopkins har gjort ett bra jobb.

25 juni, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *