Någon mer än jag som undrar hur och varför tv-program är så superviktiga att traditionella medier ägnar massor av redaktionens arbetstid åt att rapportera om dem? Säljer det verkligen så grymt bra?
Jag tänker på som ett exempel Körslaget. Ett tv-program där kända artister får träna var sin kör och sedan tävla och tv-publiken får rösta och en kör åker ut i varje avsnitt.
Blir inte marknaden mättat snart på alla dessa ”rösta-ut-program”?
Själv har jag tröttnat och orkade inte följa ”Lets Dance” hela säsongen. Det var knappt att jag orkade följa alla omgångar i utröstningsprogrammet Idol.
Är inte det ett fattigdomsbevis för ett folk, alltså fattig ur kultursynpunkt, att halva befolkningen inte har annat att ägna sig åt än att se på andra som körar eller leker?
Uppenbarligen råkade någon programledare säga fel resultat i Körslaget senast. Fel kör fick besked att de åkt ur. Det är klantigt. Givetvis. Men är det så fruktansvärt säljande? Artikeln om detta ligger bland de översta och mest värderade på Aftonbladets hemsida.
Ska traditionella medier bara göra sina nyhetsvärderingar efter vad som säljer mest, alternativt drar mest klick? Har redaktionella sajter inga ambitioner att värdera nyheter ur någon annan aspekt än vad som drar flest klick? Fast jag undrar om redaktionerna inte fastnat i ett gammalt sätt att tänka. Kanske människor inte alls bara vill klicka på dessa ytliga nyheter. Kanske det till och med skulle gå att sälja med innehåll som betyder något för människor på riktigt. Som att Kina köpt Volvo och vad det kan innebära. Kan det föra med sig att Volvos bilar säljs i Kina? Kommer det att få Volvo att utveckla mer miljövänliga bilar eller blir det tvärtom?
Strejken i matbutikerna som skjuts upp, är det inget som engagerar människor? De ungdomar som tas om hand på svenska ungdomshem kan låsas in i isoleringsceller utan att de är våldsamma eller drogpåverkade, berättade Nyheterna i SVT. Är det inte med engagerande för oss än ett tv-program om Körer som tävlar?
En annan sak i medier, framför allt i kvällstidningar som Aftonbladet, som jag funderat på och känner obehag inför är rapporteringen kring mordet på Linda Chen där hennes pojkvän står inför rätta. Han har namngivits och visats på bild under en längre tid, trots att han inte är dömd.
Mats Alm sitter tyst, lugn och långhårig i Falu tingsrätt samtidigt som innehållet i hans toalettskåp redovisas på stora skärmar i tingssalen.
Han fortsätter bestämt att neka till mordet på sin blivande hustru Linda Chen, 32.
Åklagarna däremot är säkra: Alm mördade Chen av ekonomiska skäl och ljög ihop en osannolik historia.
Förr gällde regeln att medierna inte publicerade namn och bild innan en person var dömd. Det här fallet är i och för sig knepigt, eftersom killen själv trädde fram i ett tv-program för att prata om att han är oskyldig. Men jag tycker medierna borde varit mer försiktiga, trots detta. Kanske borde inslaget med honom inte gjorts alls. Kanske är han skyldig, kanske är han oskyldig. Men medierna borde vara mer återhållsamma med namn- och bildpubliceringar.
Den andra kvällstidningen, Expressen, har valt att toppa sin sajt i kväll med artiklar om bombdåden i Ryssland. Det känns väl som en korrekt nyhetsbedömning ikväll. Fast en eftergift åt att springa efter tv-program har Expressen också som väljer att jaga klick på att Filip och Fredrik ska hångla i ett tv-program ikväll.
Har vi de medier vi förtjänar eller gör dessa gammelmedier bedömningar som är fel? Vill majoriteten av oss verkligen helst läsa nyheter om tv-program? Är det vad som säljer mest och får oss att klicka mest?
Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, mord, tv-program, brott, mord, körslaget, hånglar