Premiär Lady Macbeth från Mzensk
GöteborgsOperan
4 februari 2012
Den fjärde februari var det dags för 2012- års första deltävling i uttagningen till den svenska delen av Eurovision Song Contest. En stor del av svenska folket lär ha suttit klistrade framme TV-apparaten och som vanligt är synpunkterna och åsikterna om bästa låt vann eller ej höga eller till viss del engagerade.
På Kungliga operan var det premiär på en s.k. doublebill dvs två kortoperor samma kväll, men det var också premiär på Dmitrij Sjostakovitj´s andra och sista opera, ”Lady Macbeth från Mzensk”. Det är ett verk som står högt upp på min lista över ännu sedda verk, så det var alltså där jag var i går kväll (4/2-2012).
Det är en opera som hade urpremiär i dåvarande Leningrad 1934 och som två år senare blev bannlyst, efter att Stalin hade sett halva föreställningen (han gick i pausen). Kompositören arbetade om verket och hade premiär i Moskva i början av 1960-talet, men nu under titeln ”Katerina Ismaijlova” och som sådant gjorde operan stor succé på Stora Teatern , Göteborgs Bolshoi, som numera utgörs av GöteborgsOperan.
I går fick vi uppleva originalversionen från 1934 och visst var det en stor, men kanske också lite märklig operaupplevelse, men så kanske det skall vara en kväll på operan? Det är ju en både våldsam och inte helt ointressant historia som jag kanske mest upplevde som en utmärkt teaterföreställning, men med bättre sångprestationer och framförallt musik än som jag vanligtvis upplever vid mina relativt sett sporadiska teaterbesök.
Operan bygger på en bok vars handling utspelar sig i tsarriket Ryssland kring 1860-talet, men har av regissören , Graham Vick flyttats till våra dagar och det är ju fullt möjligt att göra så, men personligen tror jag att uppsättningen hade vunnit på att sättas upp som en dåtida betraktelse av det minst lika fruktansvärda tsaristiska Ryssland. Operans slutscen tror jag hade blivit en mäktig upplevelse att skåda, GöteborgsOperans, utomordentliga kör, denna kväll förstärkt, på väg i en gående fångtransport över scenen.
Nu blev det inte på detta sätt och då kan jag konstatera att resultatet blev ganska bra ändå, men jag hade lite svårt att hänga med i det scenografiska framförallt i de två första scenbilderna. Det jag mest reagerade på var scenerna i den enorma grävskopan som cirkulerade över scenen. Sedan gillade jag inte heller duschscenen och ärligt talat förstår jag inte vad regissören vill berätta med denna och andra scener oh jag kan inte heller se på vad sätt flera av scenerna för handlingen framåt och då är de enligt min mening onödiga.
I övrigt gillade jag föreställningen och särskilt om jag betraktar det som en annorlunda föreställning fri från Puccini´s smekande eller Verdis kraftfulla musik. Eller Wagners oändliga musiklinje. När musiken var som bäst påminde den lite om Richard Strauss bästa musik och totalt sett var det en väl fungerande musik till händelserna i verket.
Operaorkestern under ledning av dirigenten Thomas Sanderling, gjorde en mycket fin och väl sammansatt insats och tillsammans med operakören så blev detta till en mycket fin upplevelse.
Till det utmärkta slutresultatet bidrar ju i högsta grad de utmärkta solistinsatserna och här känns det naturligt att särskilt framhålla Mats Almgren, Gitta-Maria Sjöberg och Pär Lindskog för att nu nämna dem i programordningen. Gitta-Maria Sjöberg är ju alltid bra och nu senast gällde det i Jenufa´på Malmö Opera, Pär Lindskog såg jag senast som Siegfried i Wermland Opera uppsättning av Wagners ”Ring” och där var jag ju inte så förtjust i hans sångkonst, men i går var han alldeles utmärkt om än att hans pojkaktighet följer med även i denna rollkaraktär. Mats Almgren hör till husets egna solistförmågor och är alltid bra både sceniskt och sångligt.
Utöver dessa nämnda vill jag också framhålla Andreas Lundmark i dubbelrollen präst/manlig strafffånge, Marco Stella, som polischefen, som inte fick vara med på bröllopsfesten, men också Erika Sax, som Sonjetka. Detta innebär självklart inte att jag anser övriga inte är värt ett omnämnande, men någonstans måste gränsen dras i ett inlägg.
Avslutningsvis kan jag rekommendera en resa och ett besök på GöteborgsOperan. Det är ingen tvekan om att detta verk tillhör de främsta av 1900-talets verk.
Recensioner
Camilla Lundberg i Kulturnyheterna
Produktionsteam
Dirigent: Thomas Sanderling
Regi: Graham Vick
Koreografi: Ron Howell
Scenografi och kostymdesign: Paul Brown
Ljusdesign: Giuseppe di Iorio
Medverkande
Boris Timofejevitj Ismajlov: MATS ALMMGREN
Sinovij Borisovitj Ismajiov JOACHIM OTTOSSON
Katerina Lvovna Ismajlova GITTA-MARIA SJÖBERG
Sergej PÄR LINDSKOG
Aksinja CAROLINA SANDGREN
Fyllbulten IWAR BERGKWIST
Förvaltare THOMAS JÖNSSON
Uppassare HENRIK ANDERSSON
Tre arbetare TORE SVERREDAL, OLOF SÖDERBERG, CHARLIE T BORG
Fabriksarbetare MIKAEL SIMLUND
ChaufFör/Berusad gäst NIKOLAJ GILJOV
Präst/Manlig straffånge ANDREAS LUNDMARK
Polischef MARCO STELLA
Polis HERBJÖRN THORDARSON
Lärare MARCUS LILJEDAHL
Sergeant THOMAS SONEFORS
Väktare SVEN TÖRNELL
Sonjetka ERIKA SAX
GÖTEBORGSOPERANS KÖR
GÖTEBORGSOPERANS ORKESTER
STATISTER
