Den öde öya, på Nasjonaloperaen i Oslo
Musik: Joseph Haydn
Libretto: Pietro Metastasio
Joseph Haydn är kanske inte den mest kände operakompositören, men typ tretton verk hann han ändå att få ihop utöver alla andra verk inklusive mer än 100 symfonier.
Faktum är att jag överhuvudtaget inte tänker så mycket på Haydn som just operakompositör, men jag har naturligtvis både sett och upplevt några av hans verk förutom ”Den öde öya”, som den kallas här i Oslo, upplevde jag senast hans ”Orlando Paladino” på Drottningholms slottsteater för en månad sedan.
Tidigare hörde jag en fantastisk överföring från Concertgebouw i Amsterdam, men det är naturligtvis en helt annan upplevelse att uppleva den ”lajv” som uppsättningen på Drottningholm.
Utöver dessa nämnda verk känner jag också till ”Livet på månen” eller ”Il mondo della luna” och ”La canterina”, ”Armida” verk som ges då och då om inte annat på Drottningholm.
I sångarvärlden, som självfallet består av sångare finns det alla typer av röster och kända sångarstjärnor, som Anna Netrebko, Jonas Kaufmann och nu aktuelle Michael Weinius, för att bara nämna några, men det finns också ett oändligt stort antal sångare och sångerskor, som är både på väg in och upp i sångarvärlden.
I går kväll njöt jag av sångkonsten hos en kvartett som åtminstone är på väg in i sångarvärlden, nåja i mina öron hade de kommit en bra bit på väg dit, nämligen Ingeborg Gillebo, Amelie Aldenheim, Simon Bode och Kevin Greenlaw.
Det var alltså Joseph Haydn´s ”Den öde öya” eller som den heter i original ”L´isola Disabitata”, som jag upplevde på Nasjonaloperaen i Oslo.
Handlingen i operan, som inte kan beskyllas för att vara särskilt märkvärdig, handlar om fyra personer och en sköldpadda som har hamnat på en obebodd ö. Möjligen fanns sköldpaddan där sen tidigare. Verket spelas utan paus kanske för att det bara tar en och en halvtimme att spela igenom.
Det är kanske inte den allra bästa musiken som jag har upplevt heller, men jag imponerades ändå av livfullheten och den entusiasm och glädje som genomstrålade dirigent, orkester och sångare. Musiken pekar ändå framåt framförallt tänker jag då på en annan österrikare nämligen W A Mozart.
Det finns egentligen ingen anledning att särskild framhålla någon i sångarkvartetten, men visst blev jag särskilt glad över att få lyssna till Kevin Greenlaw som sjöng Enrico´s parti. Tillsammans svarade de för en trevlig stunds avkoppling denna sommarkväll.
Produktionsteam
Musikalsk ledelse Robert Howailh (cembalo, spillende leder)
Regi Hilde Andersen
Scenografi/kostymer John Kristian Alsaker
Det Norske Kammerorkester
Medverkande
Costanza: Ingeborg Gillebo
Silvia: Amelie Aldenheim
Gernando: Simon Bode
Enrico: Kevin Greenlaw