Inspirerad av postpunk, London och tidigt 80-tal introducerade sig Nicole Sabouné med sitt debutalbum, Must Exist, för lite mindre än två år sedan på den svenska musikhimlen. Nu återvänder hon med sitt andra album, Miman, som släpps via nya skivbolaget Woah Dad den 6 november. Vi passade på att maila lite med henne inför albumsläppet.
Jämfört med ditt debutalbum, Must Exist, som ändå var lite mer pop-orienterad så känns det som att Miman fixerar ännu mer på en ljudbild; inte sällan industriell och kryddad med lite orientaliska melodier. Kan du berätta lite om vad du hade för vision när du påbörjade arbetet med albumet?
– Visionen var att göra ett enhetligt verk. Sedan ville jag gå vidare från förra skivan och gå närmre det som jag känner är mer min grej, just nu, vilket är mer åt det mörka, gotiska hållet. Jag ville också utmana min röst och sjunga melodier som kändes mer ockulta och traditionellt sakrala.
Hur skulle du själv beskriva Miman?
– För mig är Miman ett väldigt känslofyllt album. Det har varit ett speciellt år där jag utvecklats som artist och som person. Tror att jag verkligen växt tillsammans med Miman och jag känner att jag är på väg mot något som jag verkligen kan fortsätta växa och utvecklas i.
Produktionen kanske är den mest uppenbara skillnaden, men var det något annat du ville göra annorlunda från Must Exist? Vad var förresten tanken bakom produktionen?
– Första tanken var att göra om. Att försöka hitta kärnan i det jag ville göra, och utvecklas. Must Exist är verkligen ett album jag är stolt över, men Miman är mer jag och det jag är på väg mot. Jag känner mig absolut inte klar. Det finns massa att utforska, men jag känner att jag är på god väg.
Efter Lifetime har du nu delat med dig av en andra singel från albumet i form av Bleeding Faster. Framförallt den sistnämnda är onekligen mörk och gotisk, men också väldigt vacker. Kan du berätta lite om hur dessa låtar kom till och hur de satte tonen för resten av albumet?
– Bleeding Faster var en av de första låtarna jag skrev till Miman, och det var den låt som jag kände kunde sätta riktning för hela albumet. Lifetime var mer av en utmaning, den har haft lite olika kläder genom processens gång, men Bleeding Faster har alltid haft samma. Båda låtarna skrev jag väldigt snabbt, det var låtar som liksom flödade ur mig. Men proddmässigt har Lifetime varit lite svårare.
Vilken roll har musikskapandet för dig idag? Har din syn på musik förändrats sedan du släppte ditt debutalbum?
– Stor roll. Det är det jag vet att jag vill göra. Min syn på musik förändras hela tiden, och det gillar jag. Jag gillar hur musik förändrar mig och får mig att bli inspirerad. Så jag är alltid öppen för att musik kan kännas olika under olika perioder.
Vad innebär Miman och varför valde du att döpa ditt album efter det? Har det någon anknytning till vad du vill säga med din musik idag?
– Miman är taget från datorkaraktären i Aniara. Och Aniara är en av mina favoritböcker, som också är en inspiration till hela albumet. Jag inspireras väldigt mycket av Harry Martinsons sätt att beskriva människans girighet och det fick bli mitt tema också, och då passade Miman perfekt som namn. Det var som att allt fick en mening när jag valde namnet.
Kan du lista fem inspirationskällor som varit särskilt viktiga för dig under arbetet med Miman?
– Naturen, bland annat Björkens Dal som är ett naturreservat bredvid min pappas hus i Skåne
– Aniara
– Christian och Charlie
– Chelsea Wolfe
– Black Sabbath