Roskilde

– Roskilde är larger-than-life. Det är alltid The Rolling Stones eller någon annan stor som ska spela. Så det är sjukt kul att få vara en del av någonting sådant, säger Miranda Kilbey över telefon. Tillsammans med sin fyra minuter yngre syster Elektra bildade hon Say Lou Lou för två år sedan. Första singeln Maybe You släpptes på franska Kitsuné, som enda svenska akt kom de med på BBC:s inflytelserika lista över årets stjärnskott, och ett debutalbum är på ingång. Nu är tvillingarna klara för Apollo Countdown. En scen för band som är på väg att få sitt genombrott. Att en konsert på någon av de mindre scenerna verkligen kan kickstarta karriären är det bara att fråga Icona Pop eller MØ om. De har båda spelat på Roskilde Rising och återvänder i år till de riktigt stora scenerna

Den 1 juli spelar ni på Roskildes scen för nya akter. Känner ni att festivaler är en bra plattform för nya band att hitta en större publik?

Definitivt. Jag känner att vi som band har plockat upp ganska mycket folk genom att åka ut och spela. När man själv är på festival går man ju mest runt, visst går man till de banden som man vet vilka de är och känner igen sedan tidigare, men man vimlar runt och hamnar framför vissa scener och råkar se en artist som man aldrig har hört talas om. Så jag tror definitivt för nya band att det är en jättebra grej.

Vilka är era starkaste minnen som festivalbesökare?

Våra glory days var 2007. Jag var på Hultsfred när Justice, Amy Winehouse och Wolfmother spelade. Jag sprang omkring med en mask på mig och duschade inte under hela festivalen. Elektra var aldrig någon festivalbrud, det var mer jag. Jag har även varit på Emmaboda och Arvika, de klassiska svenska tonårsfestivalerna, men det bästa var Hultsfred. Jag var femton, drack fiskshots och vitt vin, hade på mig samma kläder hela veckan och bara såg massa bra band, så jag var i någon slags extas.

Tidigare i år var ni som enda svenska band med på BBC:s lista över årets stjärnskott, vad har det betytt för er?

För det första blev vi förvånade. Vi trodde aldrig vi skulle hamna på den listan. Det är de stora i England just då, och vi vet sedan tidigare att de nästan aldrig har med något annat än engelska eller kanske amerikanska artister på den, så det kändes galet att vi fick vara med. Det kändes som att vi blev accepterade av den engelska världen på något sätt. Det blev en kick för vårt självförtroende och vår utveckling. Sedan om det betyder att vi kommer spelas på radion eller inte spelar mindre stor roll. Det kändes som att vi fick lite medvind.

Om ni ser tillbaka på när vi spelade på Popaganda för två år sedan, och jämför med vart ni är nu, vilken är den största utvecklingen?

Vi hade aldrig stått på scen när vi spelade på Popaganda första gången. Det var vår debut. Så framför allt har vi lärt oss att stå på scen. Vi har kommit in i att spela. Det känns som att det är en helt annan grej nu. Då var det ”okej, lever jag?”. Det var det läskigaste som fanns. Nu känns det som att vi har fått ihop ett bra band. Vi har både ett europeiskt band och ett skandinaviskt band. Vi är mycket mer bekväma med att sjunga och att vara artister överhuvudtaget. Framför allt har vi fått mycket av liveframträdandet in i vårt skrivande. Att det har påverkat hur vi skriver musik. Det vi skriver anpassar vi till livescenen. Det tror jag är den största utvecklingen för innan var vi helt oblivious till att vi faktiskt skulle stå på scen. Vi skrev det bara i den stunden och tänkte inte alls på hur det skulle vara att sjunga det live. Vissa låter skriver vi nästan helt och hållet för att de ska kännas underbara att sjunga på scen framför massa människor.

På Hultsfed förra året gästades ni av Chet Faket på scen under Fool of Me. Har ni några liknande överraskningar inplanerade för Roskilde Rising-spelningen?

På Roskildefestivalen blir det nog mest ganska många nya låtar. Lite mer groove och lite mer pondus från oss. Framför allt till Popaganda blir det massa överraskningar. Vi tänkte göra en one-time-specialare till Popaganda.

Är det någon ny låt ni ser extra mycket fram emot att framföra?

Det finns en låt som heter All That Glitters. Den tror jag att folk kommer gilla.