Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

piratfrågor

Inte så smart av Pirate Bay att vägra prata med medier

by

Pirate Bay har fått en del mothugg på senaste tid, sedan de vägrade ta bort bilderna på de obducerade mördade barnen. Deras representanter har väl också fått rätt dålig behandling av medier. Men att sticka huvudet under sanden är inte så smart strategi när det blåser:

Pirate Bay har idag fattat ett beslut om att bryta alla kontakter med media. Intervjuer kommer inte att ges och frågor från media kommer inte att besvaras. Källa: IDG

Vad kommer det att resultera i? Att Pirate Bay får ännu mer en stämpel på sig av att inte ta ansvar.

Metallica vägrade träffa journalist som nämnt en piratutgåva av deras skiva

by

Metallica vägrade träffa Sydsvenskans journalist för en intervju. Anledningen tros vara att journalisten när han skrev om Metallicas nya skiva nämnde en bootleg som fanns att hitta på ett piratställe på nätet. Enligt Aftonbladet:

Universal Musics vd Per Sundin ser allvarligt på händelsen:

– Recensenten hänvisar till en bit-torrent där någon har förvanskat låtarna. Recensenten berättar exakt var man ska gå för att göra något som helt bryter mot upphovsrättslagen. Det är inte bara en illegal fil, utan även en förvanskad fil. Recensenten skriver dessutom att det är såhär skivan borde ha låtit, säger han till Dagens Media.

Eftersom vi på Kulturbloggen av och till skriver om piratsajter i positiv ton får vi väl förutsätta att vi aldrig får en intervju med Metallica heller.

Metallica är aktuella med sina nya skiva. Men det är kända också för att de är motståndare till fildelning och piratsajter. De om några borde väl ha råd annars att deras skivor spred sig också via fildelare. För övrigt verkar väl statistiken visa att de som lyssnar på musik genom att hämta låtar på fildelarsajter också köper musik och går på konserter i högre grad än andra.

Egentligen är det nog en bra marknadsföring att låtarna sprids via fildelarsajter.

Ännu mer idiotiskt än att vara motståndare till den spridningen är det när artisters filmklipp på YouTube inte är tillåtna att visa i bloggar. Ingen låter bli att köpa en skiva för att den går att lyssna på hos en blogg. Tvärtom: det är gratis reklam för artisten.

Här är Sydsvenskans omtalade recension av Metallica.
Här skriver Sydsvenskans chefredaktör om Metallicas vägran att träffa deras journalist.

Jag kan förstå skivbolagets ilska, men det vore samtidigt märkligt om recensenterna skulle låtsas som att internet inte existerade, och reflektionerna i Metallicarecensionen är helt relevanta. Egentligen är det inget konstigt med det.

Jag kan faktiskt inte förstå skivbolagets ilska. Det råder yttrandefrihet och vi måste få skriva och berätta utifrån den verklighet vi lever i. Det går inte att sopa Internet under mattan.

Men; det här får mig att tänka på ett inlägg häromdagen i Enn Kocks blogg, där han berättar om ännu en musikaffär som läggs ner i Uppsala. Jag tycker också det är tråkigt att musikaffärer läggs ned. Det är så mysigt att gå och rota bland skivor. När man haft en favoritaffär bland skivbutiker har det ibland också vuxit ram en relation till skivsäljaren, som Enn Kock skriver:

Det roliga med att handla på ett ställe som Musikörat har varit att man alltid har kunnat få sakkunnig hjälp: Den man har talat med har inte sett ut som ett X när man har frågat efter en ovanlig artist eller svåråtkomlig skiva, och har den skiva man frågade efter inte funnits inne, har man fått hjälp med att beställa hem den. Eftersom de här killarna har vetat vad jag är intresserad av har det flera gånger hänt, att de själva har föreslagit vad jag borde köpa. Och jag kan bara konstatera att de har haft god känsla för vad jag kunde tänkas vara intresserad av.

"Bloggosfärens fel om yttrandefriheten och öppenheten minskar"

by


”Bloggosfärens fel om yttrandefriheten och öppenheten minskar”, det är som jag uppfattar kontentan i en ledare i Dagens Arena idag av Björn Elmbrant.

Elmbrant kritiserar (precis som Lisa Irenius på DN Kultur) att en stor del av bloggvärlden reagerar mot FRA-lagen och hur den kränker den personliga integriteten men samtidigt inte förstår vilket övergrepp det är mot den personliga integriteten när obduktionsbilder på två små mördade barn sprids via Pirate Bay.


Elmbrant menar att bloggvärlden nu, genast, måste samla sig och starta en bloggarnas riksdag och där klubba igenom våra etiska regler. Annars lär det bli lagar som begränsar rätten att blogga. Vi bloggare måste alltså göra som journalisterna: sätta ihop ett antal etiska regler. Elmbrant skriver:

Nu är det dags för bloggosfären att bli vuxen. Om ni kunde enas om FRA-lagens uselhet, måste ni nu klara nästa steg. Från att sakna makt har ni visat att ni har makt. Men med makt följer alltid ansvar.

Alltså måste bloggarna ta sig i kragen och skriva sig samman om något slags hedersregler för nätet, för att slippa lagstiftning. Om ni inte kallar till en ”bloggarriksdag” inom de närmaste månaderna för att fixa detta, vet vi att det är er vi ska skylla på, om det blir så att staten slipper granskning och det privata kan profitera på våra skattepengar utan folklig insyn.

Men …

Det är inte bloggvärlden som gjort att bilderna är offentliga. Journalisterna har länge haft en slags rätt att bestämma vad människor ska få läsa om eller se i tv eller höra i radio. I och med nya medier kan vi gå förbi redaktionernas filter.

På redaktioner, i synnerhet de stora inne i Stockholm, råder en oerhört strikt och rigid hierarki och stenhård konkurrens. Visst, många gånger på trevliga redaktioner och bakom vänliga leenden. Men det är inte så att vem som helst kan göra sig hörd via de traditionella medierna.

Det är klart att det är ett hot mot journalister och traditionella medier att de inte längre kan bestämma vad människor ska få veta.

Elmbrant rädsla för att det kan bli hårdare regler för vilka handlingar som blir offentliga är nog befogad. Makthavare som inte tvekade att genomföra FRA-lagen som har rätt att avlyssna hela svenska befolkningen utan brottsmisstankar kommer inte att tveka om att ha mer hemligstämplat. Fler rättegångar, fler mötesprotokoll, fler rapporter blir sekretessbelagda.

Jag vet inte riktigt vad som är lösningen. Och är inte det en illusion att tro att vi någonsin kan uppnå en perfekt lösning för sådant här. Den journalistiska etiken är ju inte heller den perfekta lösningen. Den innebär i praktiken att en liten grupp redaktionschefer bestämmer vad som läsarna och tittarna och lyssnarna ska få reda på och vad som ska hållas inom redaktionens gränser.

Kommer bloggvärlden att skaffa sina etiska regler? Borde den det?

Jag känner mig kluven. Det finns så otroligt många sätt att blogga på och så många sätt att sprida information på. Hur räkna länksamlandet på De.icio.us? Det är ett sätt att sprida information på?

Men den tiden är definitivt förbi då journalisterna hade ensamrätt på information och ensamrätt att avgöra vad som ska spridas. Kanske är det rent av journalisternas fel om yttrandefriheten och öppenheten minskar, för de har allt för länge hållit allmänheten utanför och alldeles för länge satt upp murar som hindrat människor att nå ut via medier.

Och i sin vänskapskorruption kan journalister på till exempel Newsmill lova den som skriver hos dem, att de på Newsmill har raka vägar in till flera stora redaktioner.

Däremot måste vi fortsätta diskussionerna kring etik Och jag hade också sett fler bloggare som funderar på hur det känns att veta att bilderna på sina mördade barn sprids på nätet. Visserligen kan den fria kommunikationen vara livsviktig i vissa situationer, ju mer vi bygger upp möjligheten att få ut information ju större stöd kan den fria världens teknik vara för människor i diktaturer. Fildelningen kan vara ett verktyg för människor i Burma, i Irana, i Nordkorea, för att få annan information än vad som de diktatoriska myndigheterna godkänner.

Vi får inte glömma att Pirate Bay, liksom andra fildelarsajten, kan vara ett verktyg i kampen för demokrati.

Och på en punkt har Elmbrant definitivt rätt: makthavarna kommer att försöka få hemligstämpla mer, försöka minska på öppenhet och hindra insyn. Försöket till reglering av bloggar via Europaparlamenten är bara ett exempel. Men i det läget behövs bloggarna ännu mer. De traditionella medierna har för många gånger svikit. De hade inte skrivit om FRA-lagen om inte bloggarna envisats. De traditonella medierna skriver hellre om Paris Hilton … (vilket också många bloggare gör, men de har inte heller påstått sig ha något särskilt uppdrag att granska makthavare.)

Meanwhile: STÖD Kulturbloggens kampanj för att ta plats i Kulturrådet.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,