“Bloggosfärens fel om yttrandefriheten och öppenheten minskar”, det är som jag uppfattar kontentan i en ledare i Dagens Arena idag av Björn Elmbrant.
Elmbrant kritiserar (precis som Lisa Irenius på DN Kultur) att en stor del av bloggvärlden reagerar mot FRA-lagen och hur den kränker den personliga integriteten men samtidigt inte förstår vilket övergrepp det är mot den personliga integriteten när obduktionsbilder på två små mördade barn sprids via Pirate Bay.
Elmbrant menar att bloggvärlden nu, genast, måste samla sig och starta en bloggarnas riksdag och där klubba igenom våra etiska regler. Annars lär det bli lagar som begränsar rätten att blogga. Vi bloggare måste alltså göra som journalisterna: sätta ihop ett antal etiska regler. Elmbrant skriver:
Nu är det dags för bloggosfären att bli vuxen. Om ni kunde enas om FRA-lagens uselhet, måste ni nu klara nästa steg. Från att sakna makt har ni visat att ni har makt. Men med makt följer alltid ansvar.
Alltså måste bloggarna ta sig i kragen och skriva sig samman om något slags hedersregler för nätet, för att slippa lagstiftning. Om ni inte kallar till en “bloggarriksdag” inom de närmaste månaderna för att fixa detta, vet vi att det är er vi ska skylla på, om det blir så att staten slipper granskning och det privata kan profitera på våra skattepengar utan folklig insyn.
Men …
Det är inte bloggvärlden som gjort att bilderna är offentliga. Journalisterna har länge haft en slags rätt att bestämma vad människor ska få läsa om eller se i tv eller höra i radio. I och med nya medier kan vi gå förbi redaktionernas filter.
På redaktioner, i synnerhet de stora inne i Stockholm, råder en oerhört strikt och rigid hierarki och stenhård konkurrens. Visst, många gånger på trevliga redaktioner och bakom vänliga leenden. Men det är inte så att vem som helst kan göra sig hörd via de traditionella medierna.
Det är klart att det är ett hot mot journalister och traditionella medier att de inte längre kan bestämma vad människor ska få veta.
Elmbrant rädsla för att det kan bli hårdare regler för vilka handlingar som blir offentliga är nog befogad. Makthavare som inte tvekade att genomföra FRA-lagen som har rätt att avlyssna hela svenska befolkningen utan brottsmisstankar kommer inte att tveka om att ha mer hemligstämplat. Fler rättegångar, fler mötesprotokoll, fler rapporter blir sekretessbelagda.
Jag vet inte riktigt vad som är lösningen. Och är inte det en illusion att tro att vi någonsin kan uppnå en perfekt lösning för sådant här. Den journalistiska etiken är ju inte heller den perfekta lösningen. Den innebär i praktiken att en liten grupp redaktionschefer bestämmer vad som läsarna och tittarna och lyssnarna ska få reda på och vad som ska hållas inom redaktionens gränser.
Kommer bloggvärlden att skaffa sina etiska regler? Borde den det?
Jag känner mig kluven. Det finns så otroligt många sätt att blogga på och så många sätt att sprida information på. Hur räkna länksamlandet på De.icio.us? Det är ett sätt att sprida information på?
Men den tiden är definitivt förbi då journalisterna hade ensamrätt på information och ensamrätt att avgöra vad som ska spridas. Kanske är det rent av journalisternas fel om yttrandefriheten och öppenheten minskar, för de har allt för länge hållit allmänheten utanför och alldeles för länge satt upp murar som hindrat människor att nå ut via medier.
Och i sin vänskapskorruption kan journalister på till exempel Newsmill lova den som skriver hos dem, att de på Newsmill har raka vägar in till flera stora redaktioner.
Däremot måste vi fortsätta diskussionerna kring etik Och jag hade också sett fler bloggare som funderar på hur det känns att veta att bilderna på sina mördade barn sprids på nätet. Visserligen kan den fria kommunikationen vara livsviktig i vissa situationer, ju mer vi bygger upp möjligheten att få ut information ju större stöd kan den fria världens teknik vara för människor i diktaturer. Fildelningen kan vara ett verktyg för människor i Burma, i Irana, i Nordkorea, för att få annan information än vad som de diktatoriska myndigheterna godkänner.
Vi får inte glömma att Pirate Bay, liksom andra fildelarsajten, kan vara ett verktyg i kampen för demokrati.
Och på en punkt har Elmbrant definitivt rätt: makthavarna kommer att försöka få hemligstämpla mer, försöka minska på öppenhet och hindra insyn. Försöket till reglering av bloggar via Europaparlamenten är bara ett exempel. Men i det läget behövs bloggarna ännu mer. De traditionella medierna har för många gånger svikit. De hade inte skrivit om FRA-lagen om inte bloggarna envisats. De traditonella medierna skriver hellre om Paris Hilton … (vilket också många bloggare gör, men de har inte heller påstått sig ha något särskilt uppdrag att granska makthavare.)
Meanwhile: STÖD Kulturbloggens kampanj för att ta plats i Kulturrådet.
Andra bloggar om: yttrandfrihet, Arena, fildelning, Pirate Bay, obduktionsbilder, Elmbrant, medier, journalistik, etik, offentliga handlingar, Arbogamorden, barnbilder,
Etiska Cyberregler finns redan.
Den som började sin tid vid en C64 och surfade på BBS:er och sitter vid datorn än idag känner oftast mycket väl till datormoralen.
På den tiden var det andra regler ,, då var man tvungen att lära känna BBS ägarna för att få förmåner och tanka ner matrial osv osv det var mera selektivt .
Idag kan alla tanka men man gör det under personligt ansvar.
En bloggarnas riksdag? Tjena. Opraktiskt, oönskat och i stort sett omöjligt. Det många lockas av i bloggosfären är just det ostyrda och fria skulle jag tro.
Däremot ska man självklart hålla uppe etikdiskussionerna. Varför inte utgå från de pressetiska regler som redan finns? Många bloggar är en form av journalistisk produkt, och alla är en publikation av något slag. Journalisternas etiska regler finns redan, och borde kunna anföras även här.
För den som inte kan de etiska reglerna så handlar det i stora drag om att:
Ge korrekta nyheter, var generös med bemötanden, respektera den personliga integriteten, var varsam med bilder, hör båda sidor och var försiktig med namn.
Jag sitter och skakar lite inombords när jag läser det här utmärkta inlägget. Jag har tidigare jobbat som journalist, nu bloggar jag och senaste tiden har jag valt att, i mitt eget tycke, lägga mig farligt nära vad som kan anses anständigt. Just nu har tricket gått hem, besökare korrigerar vänligt mina misstag – och jag ges möjlighet att ge om ursäkt för mina sakfel.
Ändå tycks de flesta förstå att jag är författare, inte expert i ämnet. Folk förstår att jag är en vanlig folklig representant som uttrycker sin djupaste oro – och famlar efter ord för att kunna gestalta den, få motståndarsidan att förstå, faktiskt genom att verbalt banka dem i huvudet. När nu inget annat hjälpt.
Nå. Just nu ser jag att det finns väldigt fina, mellanmänskliga, korrigeringsmöjligheter, på nätet likväl som när man träffas människa mot människa.
De flesta är väldigt hyggliga, tillmötesgående, trevliga och hjälpsamma härute i cybern.
Jag tror faktiskt att vi klarar att reglera det mesta själva.
Netikett finns redan och har funnits sedan sent 90-tal.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Netikett
Vadå etiska regler, vad är felet på grundlagen? Mig veterligen finns det ingen bloggare som bryter den.
Den räcker för mig och är dessutom förankrad hos de flesta av mina medbloggare!
I en kommentar till Björn Elmbrants artikel skrev jag:
Rikta sökarljuset åt rätt håll
Vill påminna om Sekretesslagen 7 kapitel 22 § som stadgar: ”Sekretess gäller hos domstol i brottmål samt i annat mål eller ärende, i fråga om vilket bestämmelserna om förundersökning i brottmål är tillämpliga, för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som framkommer vid särskild personutredning, rättspsykiatrisk undersökning eller annan sådan utredning, om det av särskild anledning kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.”
Inget hade hindrat Tingsrätten att hemligstämpla detta bildmaterial, just med tanke på att vi lever i en tid då offentligt material sprids till allt flera. Varken journalister med sin pressetik eller någon annan behöver dessa bilder för att kunna granska makten. Till alla journalister vill jag säga: – Rikta sökarljuset åt rätt håll!!! När så inte sker, undrar jag vilken agenda som styr istället?!
– – –
Dessförinnan hade jag försökt att nå honom med ett antal frågor som jag hade i den bloggpost som hans artikel inspirerade till.