Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturhuset stadsteatern

Många internationella gästspel som brittiske basistlegendaren Pino Palladino, Molly Nilsson, ghananske kultartisten Ata Kak och indielöftet Nektar till Kulturhusets konsertscen i höst

by


Konsertbild från Studion, Kulturhuset Stadsteatern Foto Matilda Rahm

Kulturhusets hela konsertprogram för hösten 2025 innehåller en fullmatad line-up med många internationella gästspel märks bland andra brittiske basistlegendaren Pino Palladino, svensk synthpops största doldis Molly Nilsson, ghananske kultartisten Ata Kak och indielöftet Nektar från Göteborg. Dessutom spelar ADAAM & Greekazo 27 december 2025 och i vår kommer världsberömde trumpetaren Ibrahim Maalouf.

Ett pressmeddelande berättar:
Med över 50 enskilda konserter, två festivaler, ett brett program konserter för barn och unga, artister från bland annat Ukraina, USA och Colombia och konsertkonceptet Central Pop – handplockade konserter med fritt inträde till unga under 20 år – går Kulturhuset Stadsteatern in i en livehöst med konserter för alla stockholmare. Ett litet axplock:

Nektar 12-13 december
Den 12 och 13 december gör Nektar två headlinespelningar i Studion. Med debutalbumet Magnolia och singlar som Sitt Ner och Älskar Dig har Nektar på rekordtid etablerat sig som ett av Sveriges mest hyllade och omtalade band. De har snabbt blivit en självklar del av den svenska indierock-scenen och byggt upp en fanbase med en hängivenhet och lojalitet vi sällan ser idag.

Ata Kak 13 november
Ata Kak, den ghananske visionären bakom kultklassikern Obaa Sima, blandade i början av 90-talet highlife, hiphop och funk till något helt eget – ett ljud som då passerade nästan obemärkt – men som årtionden senare plockades upp av labeln Awesome Tapes From Africa och slog ner som en blixt. Den 7 november kommer hans första nya album på 30 år och strax därefter spelar han på Kulturhuset.

Molly Nilsson 13 november
Molly Nilsson är synthpopartisten som lämnade Stockholm för Berlin. För oss svenskar fortfarande relativt okänd men av tyskarna sedan länge upphöjd till popikon och drottning, för hennes musik är ingen sval historia för en smal publik – utan glittrande poppärlor som väntar på att upptäckas. I höst släpper hon sitt tolfte studioalbum Amateur och efter turné i USA och Europa landar hon i Stockholm för en av sina få sverigespelningar.

Lambchop 1 november
Lambchop bildades i Nashville 1986 och har sedan dess släppt över ett dussin kritikerrosade album. Medlemmarna har skiftat men frontmannen Kurt Wagner har alltid varit en konstant, tillsammans med musikern och producenten Andrew Broder har han skapat några av Lambchops mest hyllade album – i höst beger de sig ut på Europa-turné där de spelar Lambchops låtar i en serie stämningsfulla pianokonserter som pekar mot nya höjder av kreativitet och uttryck.

Stockholm Jazz Festival 10-19 oktober
Att Pino Palladino & Blake Mills spelar på årets jazzfestival har inte undgått någon, men årets jazzfestival bjuder på så många som fjorton konserter på Kulturhuset Stadsteatern. Bland annat brittiske jazzlegendaren Dave Holland, indiske percussionmästaren Trilok Gurtu, amerikanske afrojazz-artisten Kahil El’Zabar och ett pärlband AW-konserter med några av Sveriges främsta jazzmusiker.

Global Sounds Festival 13-29 november
Global Sounds Festival startade förra året och var tänkt att inledas som en viskning. Det tänkte inte publiken, som såg till att alla konserter sålde slut. Festivalen är en hyllning till världens rika musiktraditioner och hit kommer några av världens främsta musiker, först att släppas är Rita Payés, prisad katalansk trombonist och sångerska som med sin säregna blandning av jazz, bolero och bossa nova kallas för en av de mest intressanta unga rösterna på europeiska jazzscenen. Fler artister tillkommer!

Se hela livehösten här: https://kulturhusetstadsteatern.se/konserter

Ibrahim Maalouf 10 april 2026
Världsberömde trumpetaren Ibrahim Maalouf är tillbaka med sitt 19:e, högst innovativa, album Trumpets of Miche Ange, ett album som är en fusion av influenser där det festliga och nostalgiska öst får uttryckas med sällsynt frihet och där tradition möter modernitet.
Läs mer om konserten här: https://kulturhusetstadsteatern.se/konserter/ibrahim-maalouf

Mellika Melouani Melani sätter upp Suzanne Ostens Medeas barn

by


Sandra Medina i Medeas barn. Premiär den 27 september 2025 på Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen. Foto José Figueroa

Medeas barn berättar den uråldriga grekiska Medeamyten men ur barnens perspektiv. Vad händer när familjer bryter upp och vuxna går sönder? Pjäsen skrevs av barnkulturpionjären Suzanne Osten tillsammans med Per Lysander, och hade sin urpremiär på Unga Klara år 1975. Nu, 50 år senare, sätts den upp igen i regi av Mellika Melouani Melani. Premiär 27 september 2025, Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen.

Ett pressmeddelande berättar:
– Jag hade ingen aning om 50-årsjubileet när jag valde verket, men känner mig lyckligt lottad som får vara med och fira Suzanne Osten som var en enastående regissör. Hennes betydelse för teatern i Sverige går inte att överskatta. Hon, Per Lysander och Unga Klara har skapat en klassiker i Medeas barn. Ett underbart verk som vi ska försöka göra någon sorts rättvisa inför 50-årsjubileet, säger regissören Mellika Melouani Melani.

Mellika Melouani Melani är uppvuxen i Skärholmen och Medeas barn blir hennes första uppsättning på Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen som regissör. 2005 medverkade hon i Anna Takanens uppsättning Bara barnet som skådespelare, och på Kulturhuset Stadsteatern har hon tidigare satt upp Fadren (med musik av Kajsa Grytt) och två samproduktioner med Folkoperan 2019 – Skapelsen och Tolvskillingsoperan – där hon då var konstnärlig ledare. Hennes senaste uppsättning var succéföreställningen Titta en älg av Kristina Lugn.

– Den klassiska Medeaberättelsen är ett monster att möta. Medeas tunga väg att vandra och de gärningar hon utför under sin resa är en terror att vara i. Att möta Suzanne Ostens och Per Lysanders version av denna tragedi är hisnande. De har lyckats använda barns enorma kapacitet att hitta stigar in i de mörkaste skogarna och möta farorna där. För att sedan lyckas få syn på en strimma ljus och låta ljuset guida dem ut ur mörkret. Sådant som barn är experter på, säger Mellika Melouani Melani.

Föreställningsbilder kommer att finnas tillgängliga från tisdag 23 september.

MEDEAS BARN
Premiär 27 september 2025, Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen

Regi: Mellika Melouani Melani
Scenografi och kostym: Helga Bumsch
Kompositör: Lovisa Samuelsson, Isabel Sörling
Koreografi: Sandra Medina
Ljus: Ida Wenger
Mask: Åsa Horáková

Medverkande på scenen
LillJason: Elina Norén Sandberg
LillMedea: Tina Pour-Davoy
Jason: Leonard Terfelt
Medea: Sandra Medina
Amman Anna: Per Öhagen
Musiker: Lovisa Samuelsson, Isabel Sörling

Premiär för Strindbergs Fadren med Lena Olin och Peter Andersson 10 oktober

by


Lena Olin och Peter Andersson spelar huvudrollerna när Strindbergs klassiker Fadren sätts upp som tidlöst familjedrama på Klarascenen, i bearbetning och regi av F.A. Campbell. Premiär 10 oktober på Kulturhuset Stadsteatern.
Peter Andersson och Lena Olin i Strindbergs klassiker Fadren. Premiär 10 oktober på Kulturhuset Stadsteatern. Foto Felix Swensson

Ett pressmeddelande berättar:
ena Olin återvänder till Kulturhuset Stadsteatern för rollen som Laura i Strindbergs Fadren om de giftiga konflikter som kan pågå bakom kulisserna inom hemmets fyra väggar. Hur långt är vi beredda att gå för att följa vår övertygelse och vad händer när gränserna mellan rätt och fel suddas ut? Med Fadren gör Lena Olin sin andra roll tillsammans med Peter Andersson på Kulturhuset Stadsteatern. Senast spelade de mot varandra i Vem är rädd för Virginia Woolf på Klarascenen 2017, då Lena Olin gjorde sin första teaterroll på 26 år.

I de övriga rollerna ser vi Lena-Pia Bernhardsson, Victoria Dyrstad, Jan Mybrand, Simon Reithner och Linus Troedsson.

För regi står F.A. Campbell.

– Fadren handlar om en familj, om tre människor som älskar varandra. Men deras kärlek är svår. Svår att ge, svår att ta emot. Det kanske all kärlek är. Pappan i familjen kan inte uttrycka sin kärlek, han kan inte ge den form. Mamman vill att de hon älskar ska finnas till på hennes villkor. Barnet vill accepteras, respekteras, och bli sedd. Världen runt omkring är blind, döv, oförmögen att hjälpa – även med all välvilja. På samma gång tickar en slags existentiell klocka. Denna familj, familjen Kjellberg, kan vara ett extremt exempel. Men jag anar att många familjer ser ut så här! säger regissör F.A. Campbell.

Lena Olin har en lång internationell karriär som skådespelerska med filmer och tv-serier som Enemies, Alias, A Love Story och Chocolat vilket nominerat henne till en Oscar och en Emmy. Senast hon medverkade på Kulturhuset Stadsteatern var 2017 med den hyllade pjäsen Vem är rädd för Virginia Woolf?

Peter Andersson har medverkat i produktioner som Hemkomsten, I väntan på Godot, Morbror Janne och Katt på hett plåttak på Kulturhuset Stadsteatern, Kung Lear och Skammen på Dramaten samt i flertalet filmer och tv-serier.

Regissören och manusförfattaren F. A. Campbell är utbildad i regi på London Film School. Nästa år ges hans romandebut The Ratking ut i USA. Nu gör han debut som regissör på Kulturhuset Stadsteatern.

Fadren, premiär 10 oktober på Klarascenen
Av: August Strindberg
Bearbetning och regi: F.A. Campbell
Scenografi och kostym: Jane Campbell Rahmberg
Ljus: Johan Sundén
Mask: Katrin Wahlberg

Medverkande: Peter Andersson, Lena Olin, Victoria Dyrstad, Jan Mybrand, Simon Reithner, Lena-Pia Bernhardsson och Linus Troedsson

Tankar om Att kröna en drottning på Kulturhuset Stadsteatern – lysande

by


Foto Leonard Stenberg

Att kröna en drottning
Premiär 6 september 2025
Stadsteatern Kulturhuset Stockholm
Manus Christina Ouzounidis.
Christina är en av Sveriges juat nu mest hyllade dramatiker. I sina arbeten låter hon sig ofta inspireras av grekiska myter, av det halvt gudomliga. Hon är också intresserad av språkets möjligheter, gränser och motsägelser, vilket monologen Att kröna en drottning är ett exempel på.

Skådespelare Robert Fux.
Robert som är anställd vid Stadsteatern har under de senaste åren framträtt i ett antal hyllade monologer, exempelvis Orlando (2013).

I pjäsen öppningsscen framträder en vackert skrudad Robert Fux som drottning inför sin kröning. Drottningens monolog inleds med ”Vi är….” och hon menar att det inte kan vara på något annat sätt mot bakgrund av det som har varit. När den blivande drottningen fortsätter att tala i termer av Vi förstår vi snart att hon med Vi egentligen menar Jag. Talet om Vi blir ett sätt att markera ett nästan gudomligt avstånd från snarare än en mänsklig närhet till människorna. Men det paradoxala är att hon i all sin gudomlighet och upphöjdhet är beroende av de vanliga människorna för att kunna bli drottning. Det räcker alltså inte med att hon själv anser sig värdig det måste också bekräftas av andra. Den blivande drottningens tal om sin storhet glider sakta över i tvivel på sig själv och på den egna värdigheten. Nu talar hon inte längre i termer av Vi utan i termer av ”jag”, jag är en som eller jag är inte en som. Hon pendlar mellan att vara någon och att vara nästan ingenting. De inre anklagelserna övergår efter ett tag i att hon i stället i termer av ”Du” anklagar de andra. Hon projicerar sina känslor av tillkortakommande på människorna vars erkännande hon är beroende av. Du är inget värd, Du är undermålig och Du har svikit mig. Hon försöker stärka sig själv genom att ge sig på alla andra. Till slut tystnar allt, inget vi, inget jag och inget du. Det är som om hon har tömt sig på allt som fanns inom henne. Är hon redo för kröning.

Drottningens yttre monologen kan ses som ett uttryck för hennes inre dialog med sig själv. En inre dialog som är typisk för var och en av oss och som vi kan kännas igen oss i. Ett ständigt pågående inre pladdrande där vi hoppar från det en till det andra. Vi bedömer och kommentarer allt som dyker upp i vårt inre och i det yttre. Ibland duger vi och ibland duger vi inte, ibland duger andra och ibland duger de andra inte. Ibland anklagar vi oss själva och ibland anklagar vi andra. Ibland känner vi oss starka och oberoende och ibland svaga och beroende. Allt kan pågå på en och samma gång genom att vi hoppar från det ena till det andra. Drottningens monolog blir alltså ett exempel på hur vår inre tanke- och känslovärld ofta fungerar när vi möter olika situationer i livet, särskilt situationer som vi likt drottningen upplever som utmanande och som utmanar vår identitet. Drottningen monolog uppfattad som inre dialog angår oss alla. När vi skrattar åt drottningens ibland riktigt roliga pladdrande skrattar vi samtidigt åt oss själva.

Robert Fux´s tolkning av drottningen är lysande. Monologen flyter fram i ett tempo som ibland gör den svår att hänga med i. Ungefär som våra inre dialoger fungerar. Vi hinner inte med själva. Det är som om Robert Fux inte har något manus att följa utan som om allt bara väller fram ur honom av sig själv och där det ena ger det andra. En lysande rolltolkning av Christina Ouzounidis lysande pjäs.

Läs också Marja Koivistos recension av Att kröna en drottning.

Alexander Mørk-Eidem sätter upp Arne Lygre

by


Marie Richardson, Elisabet Carlsson och Louise Peterhoff i I vårt ställe. Premiär 28 augusti 2025 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern. Fotograf: Felix Swensson.

I vårt ställe är en pjäs om vänskap, djup vänskap, både gammal och ny, och rädslan att bli bortvald. Regissören Alexander Mørk-Eidem sätter upp den norske dramatikern Arne Lygres prisbelönade pjäs. I rollerna Marie Richardson, Louise Peterhoff och Elisabet Carlsson. Sverigepremiär 28 augusti 2025 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern.

Ett pressmeddelande berättar:
– Jag är dålig på vänskap, säger regissören Alexander Mørk-Eidem, men jag är intresserad av att utforska hur det funkar. Och det är skönt att det finns andra, som Arne Lygre, som håller på med samma sak. Extra roligt är det att hans pjäs är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris, det är inte ofta pjäser blir det.

– Pjäsen uppstod ur tanken på ett tillfälligt möte mellan två vuxna kvinnor, säger dramatikern Arne Lygre. Den ena har just förlorat sin mor, den andra är i sista fasen av ett långt äktenskap. De söker sig till varandra, och på kort tid lär de känna varandra väl. Pjäsen börjar när de möts för andra gången, hemma hos den äldsta av de två kvinnorna. Sen dyker också en yngre kvinna upp. Flera av mina pjäser innehåller detta element av tillfälliga möten som leder till något mer. Att man griper ögonblicket, vidgar det och låter relationen utvecklas.

I vårt ställe handlar om behovet av att ha någon i sitt liv, om att finnas där för varandra, om att kunna känna igen sig i en annan människa och bli till genom den andras blick. Det handlar också om en underliggande rädsla att vara utbytbar, väljas bort och bli ensam.

– Den här gången ville jag också skriva om vänskap, säger Arne Lygre. I pjäsen jag skrev innan denna, Tid för glädje, fanns en lång scen med ett kompisgäng. Jag tror det var det som ledde mig vidare in i en ny pjäs på det här temat. Under arbetets gång uppstod också tydliga kopplingar till flera av de tre kvinnornas familjemedlemmar. Det är också en viktig del av den här pjäsen.

Regissören Alexander Mørk-Eidem står bakom en mängd publik- och kritikersuccéer på Kulturhuset Stadsteatern och har framgångsrikt varvat klassiker med egna dramatiseringar som Alltid vara vi och Morbror Janne. 2005 regisserade han urpremiären av Arne Lygres Menn uten hensikt på Nationaltheatret i Oslo.

Arne Lygre är dramatiker och författare som spelas på de stora scenerna i Europa och anses vara en av Norges mest betydande samtida dramatiker. Han är flerfaldigt prisbelönad och har bland annat mottagit Ibsenprisen. I vårt ställe vann norska Heddaprisen för bästa pjäs 2024 och är nu nominerad till Nordiska rådets litteraturpris.

I vårt ställe, Sverigepremiär 28 augusti på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern
Av: Arne Lygre
Översättning: Marie Lundquist
Regi: Alexander Mørk-Eidem
Scenografi: Erlend Birkeland
Kostym: Jenny Ljungberg
Ljus: Ellen Ruge
Mask: Klara Jorméus
Ljud: Evelina Kyrk

Medverkande: Marie Richardson, Louise Peterhoff och Elisabet Carlsson