Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Purity Ring

Way Out West: Purity Rings show som gjuten för en kyrka

by

Purity Ring, Annedalskyrkan
Way Out West 9 augusti 2012
Betyg: 3+

Corin Roddicks och Megan James utgör elektroduon Purity Ring vars debutskiva Shrines gavs ut för knappa månaden sedan. Under torsdagen spelade de på Stay Out West och Annedalskyrkan innan Mazzy Star och Josh T. Pearson.

Musikaliskt förs tankarna till såväl svenska The Knife som till deras kanadensiske landsman Grimes – som ju precis som Purity Ring ligger på indie-labeln 4AD.

Bandet lever helt klart upp till hajpen och till skillnad från när jag såg dem på en utomhus-scen i samband med Primavera-festivalen i Barcelona tycker jag att deras minimalistiska scenshow är som gjuten för Annedalskyrkan mäktiga lokaler. Corin Roddicks spelar trummor på runda små lampor som börjar lysa i takt till musiken medan Megan James – som ibland knappt syns i mörkret – slår på en gigantisk trumma. Dessutom bidrar den fantastiska akustiken till Megans redan utomjordiska stämma – inte minst i Obedear som i mitt tycke är spelningens finaste stund.

Skivrecension: Purity Ring – Shrines

by

Artist: Purity Ring
Titel: Shrines
Betyg: 4

Ibland undermineras sagor av verkligheten. Så är till exempel fallet med Montreal-hajpen Purity Ring. Den kanadensiska duon började göra musik tillsammans för två år sedan och efter en rad singlar som tycks ha fått hela bloggosfären på fall är de nu redo att ge ut sitt debutalbum via klassiska indie-skivbolaget 4AD.

Jag ska erkänna att jag till en början var något av en skeptiker. Jag såg deras spelning i solsken på en viss festival i Barcelona och det lämnade ett lätt obskyrt intryck, men när jag lyssnar på Shrines i sin helhet känns det som att alla pusselbitarna faller på plats. När Megan James eteriska stämma möter Corin Roddicks elektoniska beats sveps jag in i ett särskilt tillstånd, vilket är något alldeles för få skivor lyckas med. Det är gripande och ett nöje att lyssna på.

Precis som Grimes har Purity Ring en känsla för detaljrikedom. En annan likhet är den drömska produktionen. Men det går även att dra paralleller till såväl Crystal Castles charmigt kaotiska ljudbild som Björks mystiska aura. Trots, eller kanske på grund av, R&B-frieriet samt återanvändningen av i stort sett varenda trick som använts inom den elektroniska musiken under de senaste åren lyckas Purity Ring skapa ett förvånansvärt fräscht, konsekvent och utpräglat sound. Hip hop-beatet i Loftcries är en guldgruva och de översköljande synth-melodierna utstrålar eskapism. Det är som ett soundtrack till din nya favoritdröm. Bli inte förvånad om Shrines hamnar på många listor när kritikerna summerar 2012.

Bästa spår: Loftcries, Fineshrine och Obedear

Way Out West presenterar nya akter

by

Mark Lanegan har släppts skivor med Isobel Campbell från från Belle & Sebastian och samarbetat med bland annat PJ Harvey och Josh Homme. Nu är den mörka sångaren, som tidigare i år släppte skivan Blues Funeral, klar för Göteborgsfestivalen Way Out West som äger rum i augusti.

Ane Brun och Frida Hyvönen tillhör de andra artisterna som blev klara för Slottsskogen. Även klubbakterna John Maus och Purity Ring presenterades.

John Maus

I ett barockt landskap där armador av skadeskjutna casio-syntar från tidigt 80-tal samsas om utrymmet med rudimentärt förprogrammerade trummaskiner står John Maus med taktpinnen och sticker hål på luftslott. En del John Carpenter och en del Händel ihopsydda i frontalloben till en förvriden siamesisk tvilling. I Maus värld är det dock det naturligaste som existerar.

Som en VHS-kassett överspelad ett femtiotal gånger är Maus ljudbild ett luddigt moln som snärjer oss likt Human Leagues ”Being Boiled” eller soundtracket från ”The Thing”. Att polaren heter Ariel Pink känns otroligt uppenbart men på det allra bästa sätt. Med sina tre kryptiska album har Maus fått små kretsar av fans att expandera likt en sprickfärdig heliumballong. Senaste ”We Must Become The Pitiless Censors of Ourselves” är en perfekt mash-up av ”Unknown Pleasures” och ”Q: Are We Not Men? A: We Are Devo” filtrerat genom Philip K Dicks penna. En manisk vansinnesfärd genom en hjärna som innehåller sin välförtjänta del av psykotiska manövrer.

Alla som sett John Maus live kan vittna om en manisk show med tvära kast och välkryddad galenskap, ett musikaliskt myteri gentemot gängse poser och en allmängiltig rockagenda. Maus är allt annat än vanlig. Och det kan ni tacka för.

Purity Ring

Vi dämpar vår vardagsångest med electrogazande pulsmakare i ett Cocillana-Etyfin-rus som vi stavar Purity Ring. Ångesten förvandlas omgående till ett accelererande livsbejakande tåg som kör över alla känsloregister vi kan frammana. De har endast tre låtar under sitt bibelbältes-älskande crunk-skärp men det är fullt tillräckligt när de är så beroendeframkallande som de är.

Det började för lite mer än tolv månaders sedan då ”Ungirthed” bloggades runt och retweetades var och varannan minut. Megan James och Corin Roddick hade skapat ett tvärsnitt där både dubpop och hiphop blottades och Purity Ring brände sig fast. Detta följdes upp av ”Lofticries” och ”Belispeak” som cementerade allt som James och Roddick hade skapat. Ekon av The Knife och Burial skallar runt men Purity Ring är framförallt pop i sin renaste form.

Med indiejätten 4AD i ryggen kommer Purity Ring droppa sin debut i juni och lagom till de gästar vårt kära Stay Out West så lär de vara samspelta nog för att kunna bjuda på mörk dansfest. Nedräkningen hade kanske redan börjat men viljan att påskynda den har aldrig känts så här blossande het.