Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

J Mascis

Skivrecension: J Mascis – Several Shades Of Why

by

Artist: J Mascis
Titel: Several Shades Of Why
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-03-15

J Mascis, frontfiguren i det legendariska altrockbandet Dinosaur Jr. Släpper efter en lång paus ytterligare en soloskiva efter Martin & Me 1995 och det relgiuös-andlinga temaalbumet J and Friends Sing and Chant for Amma. När Mascis spelar solo är det rent ljudmässigt en stor kontrast till Dinoasur Jr matta av ljud. Dinosaur Jr är det absoluta beviset för den elektriska musikens överhet. Beviset för rockens känslomässiga tyngd. En distad gitarr, en repetetiv bas och en batterist skapar ljuvligt (o)ljud som inte går att slita sig från. Att J Mascis besitter en förmåga till melodier, instick och historieberättande är också uppenbart, framför allt i bandets senare skivor. Med Beyond från 2007 som ett lysande bevis för att band som egentligen hade sin ”topp” för femton år sedan fortfarande kan utvecklas.

På Mascis soloskiva är det inte mycket elektriskt. Det är Mascis akustiska gitarr som, precis som på Martin & Me, får stå för kompet till hans hesa röst. Det är inte spännande hela tiden, vissa låtar känns som händelselösa varianter på ’man med gitarr spelar fina låtar’. Sånt som gjorts med mer finess tidigare. Men med femte låten Is It Done tar skivan lite fart. När han sedan släpper taget om det akustiska i Make It Right och låter en stilla elgitarr förstärka melodin som den akustiska karvat fram blir det riktigt behagligt.

I vissa stunder liknar skivan den eklektiske multitalangen Bonnie ’Prince’ Billy. Samma försiktighet och briljanta melodisnickrande, fast med Mascis mycket mer dominanta röst. Det är ibland lite för nedtonat, framför allt är det i låtarna där vi får andra inspel som musiken lyfter. Då närmar sig den dynamik som gör Dinosaur Jr i sina bästa stunder till det perfekta soundtracket till en livskris, ett aggressionsutbrott eller en passionerad förälskelse. Mascis når inte dit, första delen av skivan är för stilla och händelselös, men melodikänslan slår inte fel och för alla som vill lära känna en gitarrguds mer privata sidor är skivan given.

Several Shades Of Why är inget mästerverk, men det är en trevlig bekantskap.

Betyg 4 i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

J Mascis från Dinosaur Jr släpper nytt

by

Nästa år släpper J Mascis, den silverhåriga sångaren men framför allt gitarrkonstnären från Dinosaur Jr, ett nytt soloalbum som mestadels ska bestå av akustiska låtar. Skivan som kommer få titeln Several Shades of Why släpps i mars men redan nu kan vi lyssna på första singeln Not Enough.

Här är hela låtlistan:

1. Listen to Me
2. Several Shades of Why
3. Not Enough
4. Very Nervous and Love
5. Is It Done
6. Make It Right
7. Where Are You
8. Too Deep
9. Can I
10. What Happened

Recension av Dinosaur Jr:s konsert på Tyrol

by

Det här var tredje gången jag såg Dinosaur Jr live och det första som slog mig var att trummisen såg annorlunda ut.

Har Murph skaffat hår på äldre dagar? Det visar sig att han varit tvungen att avbryta turnén och ersatts av Kyle.

Fokus ligger på senaste skivan Farm som kom förra året.

Hitkavalkaden med låtar som Feel the Pain, Over It, Raisins och Freak Scene i följd må vara ren perfektion och när J Mascis kör sina solon bevisar han än en gång att han är tidernas bästa gitarrist. Tyvärr håller inte alla de nya låtarna samma mått så konserten blir en berg- och dalbana.

Under kvällen spelade även Built to Spill som nästan var lika högljudda som Dinosaur Jr.

Årets låtar, skivor och allt möjligt enligt alla möjliga och omöjliga personer

by

Goya painting

I takt med att allt fler medier utser årets låtar/skivor/etc så känns det värt att fortsätta kommentera just det ämnet. Själv har jag redan gjort min lista som du kan läsa här.

Aftonbladet har låtit flera av sina skribenter välja ut sina favoriter bland album och låtar. Överlag känns det som att de antingen är en aning insnöade eller att de på redaktionen i stor utsträckning påverkar varandra (vilket visserligen inte är någon nyhet med tanke på kritikerkårens samlade fanatiska dyrkan av artister som Bruce Springsteen).

Exempelvis hamnar Deportees skiva Under the Pavement högt på flera av listorna liksom Bon Ivers låt Blood Bank.

Även Dagens Nyheter har låtit sina skribenter utse årets skivor. Enligt Fredrik Strage ligger Bat for Lashes bakom årets skiva men Johanna Paulsson föredrar Kent.

På Pitchfork kan man se en mängd kändisars höjdpunkter. Så här tycker The Pains of Being Pure at Heart (som hamnade högt på min lista):

1. Pants Yell! – Received Pronunciaton
2. The German Measles – Wild EP
3. A Sunny Day in Glasgow – Ashes Grammar
4. Prefab Sprout – Let’s Change the World with Music
5. Zaza – Cameo EP
6. Knight School – The Poor and Needy Need to Party
7. Atlas Sound – Logos
8. Girls – Album
9. Vivian Girls – Everything Goes Wrong
10. Let’s Wrestle – In the Court of the Wrestling Let’s
11. Comet Gain – Broken Record Players
12. Cymbals Eat Guitars – Why There Are Mountains

Visst är listan fantastisk!

En annan legend vars favoritskivor från det gångna året finns på Pitchforks hemsida är J Mascis från Dinosaur Jr:

1. Carlton Melton – Pass It On
2. Wooden Shjips – Dos
3. Kurt Vile – Childish Prodigy
4. Sonic Youth – The Eternal
5. MV & EE – Barn Nova
6. Hush Arbors – Yankee Reality
7. Pink Mountaintops – Outside Love
8. Built to Spill – There is No Enemy
9. Bill Callahan – Sometimes I Wish We Were an Eagle
10. The Dutchess and the Duke – Sunset/Sunrise

Vad kan vi dra för slutats av detta?
Ger musikerna ett intressantare perspektiv på musikåret 2009 än kritkerna?