Den ideella scenkonstföreningen TeaterTillsammans bildades i Stockholm år 2011. Deras mål är att på långt sikt verka för ungas samhällsengagemang via tysk dramatik som sällan eller aldrig tidigare spelats i Sverige. Den 12 juni är det Sverigepremiär för Roland Schimmelpfennigs pjäs Djurens Rike som kommer spelas på moment:teater i Gubbängen; inför detta har Kulturbloggen intervjuat regissören Julia Beil Amarilla om satsningen på tysk dramatik, föreningens skapandeprocess, samt deras kommande scenuppsättning.
TeaterTillsammans spelar ju uteslutande tysk dramatik – vad är det som har lockat er att vilja satsa på det?
– Som så mycket annat i livet hände även det här bara av en slump. När jag flyttade från Tyskland till Sverige och startade TeaterTillsammans var våra första produktioner Woyzeck av Georg Büchner och Katzelmacher av Rainer Werner Fassbinder. Första sällan spelad, och andra pjäsen aldrig tidigare spelad i Sverige. Det var många i publiken som hade längtat efter mer tysk dramatik på teaterscenerna. Då tänkte vi, det här kan vara vår grej – vi kan bli Sveriges scenkonstförening för tysk dramatik. Vi vill gärna framhäva mer okända tyska författare och pjäser.
Hur bestämmer ni er för vilken som ska bli er nästa pjäs? Hur går själva processen till?
– Idén till varje produktion väcks ofta samtidigt som aktuell produktion är i gång. Hittills har det varit jag som har föreslagit pjäser. Det är ofta pjäser som jag har sett, läst eller hört talas om. Och alltid är det en känsla i mig, någonting som gör mig upprörd eller berör mig just då. Utifrån den känslan väljer jag pjäsen som jag vill sätta upp. Katzelmacher och Men en fjäril har jag inte sett här valde jag under en tid där samhället på olika sätt diskriminerade mig för att vara icke-svensk. Vävarna och Djurens rike växte ur en känsla av orättvisa och rädsla under min dåvarande arbetssituation. Sedan pratar och diskuterar jag med de andra i TeaterTillsammans om de känner likadant och om de vill uppmärksamma och berätta det här. Efter det börjar jag översätta. Under hösten brukar vi rekrytera det konstnärliga teamet och skådespelarna. Hittar vi dem inte bland våra medlemmar så annonserar vi via sociala medier och nätet. I februari börjar vi repetera för att ha premiär i juni. Hela processen från idé till premiär varar lite mer än ett år.
Roland Schimmelpfennings Djurens rike går upp i sommar som er senaste uppsättning; vilka tankar låg bakom att just denna pjäs blev vald?
– Jag mindes uruppsättningen på Deutsches Theater 2007 och att jag gillade det visuella extremt mycket. Jag tog fram manuset och historien om individualism istället för solidaritet berörde mig starkt. När jag valde pjäsen så skedde just en omstrukturering på mitt jobb och det fanns en oro över hur det skulle bli – kommer jag få sparken? Historien har helt enkelt med mig att göra. Snabbt hittade jag likasinnade och formade en ensemble. Samtidigt är situationen som skådespelarna i Djurens rike befinner sig i något alla kan känna igen sig i.
Vad hoppas ni på att er tolkning av Djurens rike har att säga till den svenska publiken?
– Vi vill förmedla att det är genom gemenskap och solidaritet som vi kan nå framgång. Genom möten med andra människor. Rädsla och egoism resulterar i stagnation. Samtidigt kommer vi att tematisera de tuffa arbetsförhållanden som scenkonstnärer är utsatta för. Många tror att arbetet på en teater måste vara frid och fröjd; det är ju så vackert och trevligt att sitta i salongen och titta på en föreställningen. Skådespel är faktiskt också arbete och det finns samma maktstrukturer, problem och oro på den arbetsplatsen som på andra. Jag har någon gång hört historien om en minister som har varit på en känd institutionsteater och tittat på en föreställning. Efter föreställningen så träffade hen en av skådespelarna. Ministern tackade för föreställningen och frågade “Och vad jobbar ni med?”.
Som ert pressmeddelande förtäljer så är Schimmelpfenning Tysklands just nu mest spelade dramatiker; varför tror ni att just han är så aktuell?
– Vi tycker att Schimmelpfennig har ett eget språk och ett eget förhållningssätt till verkligheten som få andra har. I hans pjäser beskriver han det nuvarande samhället blandat med element från sagor och fabler. Till exempel i Djurens rike beskriver Schimmelpfennig dagens arbetsklimat: skådespelare Peter vill få en roll i kommande uppsättning på bekostnad av kollegan Frankie samtidigt som Lejonet vill ta kronan ifrån Zebran. Pjäsen hoppar mellan skådespelarnas verklighet och fiktion. Att byta perspektiv är typiskt för Schimmelpfennig och samtidigt både roligt och utmanande för publiken.
Är det något annat ni vill tillägga som ni tycker kan vara av intresse för Kulturbloggens läsare?
– Djurens rike har premiär den 12 juni på moment:teater. Den 15 och 17 juni bjuder vi in till publiksamtal om dagens arbetsklimat med fokus på scenkonstnärers arbetssituation. Kom, se föreställningen och ta chansen att diskutera med oss.
Läs Kulturbloggens recensioner av några av TeaterTillsammans tidigare pjäser:
Katzelmacher
Vävarna
Men en fjäril har jag inte sett här
Jaktscener från Nedre Bayern
Intervju: Mikaela Gustin