Mellan den 31 juli och den 2 augusti går Storsjöyran — med artister som The Prodigy och Veronica Maggio i programmet — av stapeln i Östersund. Efter fjolårets publiksuccé med drygt fyra tusen fler betalande än året innan utökas nu antalet festivaldagar från två till tre. Kulturbloggen passade på att ställa några frågor till festivalens bandbokare Andrea Wiktorsson.
Av de tongivande festivalarrangörerna är du den enda kvinnliga bokaren. Hur tror du det har påverkat just Storsjöyrans arbete för en jämställd festival?
Mångfald i organisationen speglas i hur programmet utformas. Andra erfarenheter bidrar ju alltid till andra perspektiv och ingångar i hur man resonerar kring bokningar. Rent konkret så har vi ju en högre andel kvinnliga akter än de flesta av våra konkurrenter.
Varför tror du att det är så få kvinnliga bokare bland de svenska festivalarrangörerna? Tror du det kommer ske någon form av förändring inom den närmsta framtiden?
Precis som när det gäller brist på jämställdhet i andra organisationer än festivaler så handlar det om att män ofta rekryterar män. Jag är optimist och tror nog att allt blir lite bättre hela tiden i takt med att världen blir lite smartare och modernare.
Du började jobba på festivalen redan 1992. På vilka sätt har du kunnat se festivalen utvecklas under tiden du varit där?
Hela musikbranschen har ändrats väldigt mycket under den tiden, och med den också festivalen. Så det är svårt att ge ett kort svar på det. Men Lady Gaga 2009 betyder förstås fortfarande mycket för festivalens internationella renommé, om man ska peka på en specifik bokning som blev en milstolpe.
Har konkurrensen med andra (svenska och internationella) festivaler ökat sedan du började jobba på Storsjöyran? Vilka är era främsta styrkor gentemot andra festivaler?
Framförallt så har taket höjts rejält för hur stora arrangemang kan bli i Sverige. Först flyttades med Peace & Love fram positionerna och nu är Bråvalla lagt ribban för en nivå på publiksiffror bara Roskilde kunde nå i Norden för 10-15 år sedan. Samtidigt har många, framförallt stadsfestivaler ute i landet, försvunnit de senaste åren. Vår styrka är en kombination av stark regional förankring och en genuin passion för musik som tar sig uttryck i ett spännande program.
I år utökar även Storsjöyran antalet festivaldagar från två till tre. Vad beror det på och har det påverkat sättet ni har arbetat med festivalen i år? Vad annat är nytt för i år?
Det är egentligen en tillbakagång till grundläget. Vi har kört två festivaldagar plus två dagar med kringarrangemnag i staden (som Stay Out West, ungefär) de senaste åren, men nu har vi helt enkelt publikunderlaget att växla upp till tre fullvärdiga festivaldagar. Det är väl den främsta nyheten sedan ifjol.
I år har ni bokat band som The Prodigy, Veronica Maggio och Mavis Staples. Har du haft något särskilt i åtanke när du satt ihop programmet och är det några särskilda programpunkter du själv skulle vilja lyfta fram?
Det man alltid tänker på är att lägga ett dynamiskt och varierat pussel som ska balansera mellan att överraska och motsvara förväntningar. När det gäller bokningar vill jag lyfta fram myllan av spännande nya akter i mindre bokstäver på affischen. En stor del av poängen med festivaler för mig är att upptäcka nya favoriter. Så jag vill tipsa om Alice Boman, Say Lou Lou, Tiger Bell, Luna Green, Little Jinder och Marlene. Bara för att nämna några få.
Vad har ni för ambitioner för framtiden? Hur tror du Storsjöyran kommer att utvecklas under nästföljande år?
På den frågan brukar jag svara att jag hoppas och tror att Yran fortsätter vara en festival som varje ny generation besökare känner att den är just deras.
Till sist, är det något mer du skulle vilja tillägga?
”Den som älskar yrar” – Lord Byron