Första säsongen av den dansk-svenska tv-serien Bron hyllades och fick fina priser. Hans Rosenfeldt har skrivit manus efter en idé i samarbete med Måns Mårlind och Björn Stein. Sofia Helin och Kim Bodnia spelar huvudrollerna. Det hela följdes upp med en andra säsong, också med manus från Hans Rosenfeldt. Serien vann år 2012 Prix Europa för bästa tv-serie och första säsongen är såld till över 50 länder.
Den andra säsongen, som precis avslutats, lär inte få några liknande priser. Jag tycker den i stort sett var rent av värdelös. Det var slöseri med min tid att se vartenda avsnitt.
Jo, visst har serien fortfarande lika fina bilder från området Malmö-Köpenhamn. Visst har den en stor stab av duktiga skådespelare. Det räcker förtås inte. Vi har sett bilderna redan i säsong 1 och det krävs mer än en duktig fotograf.
Först och främst sprider serien fördomar och felaktigheter. Polisen Saga har någon form av funktionshinder som gör att hon inte kan läsa av hur människor känner, hon har bristande social kompetens som påminner väldigt mycket om hur Asperger brukar beskrivas. Först och främst är hennes beteende starkt överdrivet. Jag känner många som fått diagnosen Asperger och ingen av dem är alls så extrem som Saga.
Dessutom tillkom det en hemsk sak i säsong 2. Vi fick reda på att Sagas mamma hade Münchhausens syndrom. Sagas mamma gjorde Sagas syster sjuk för att kunna vårda henne och ge en bild av sig själv som en omsorgsfull mor. Vad säger de oss? Det säger att Sagas funktionshinder beror på hennes mammas beteende. Att föräldrar är skuld till barnens sjukdomar: den fördomen försökte redan Jesus på sin tid att ta bort när folk kom med en blind man till honom och frågade om det var mannen som syndat eller hans föräldrar.
Enligt hur Asperger kategoriseras är det något en människa föds med. Då har det väl ändå ingen betydelse hur föräldrarna beter sig? Att sprida den fördomsfulla bilden att människors funktionshinder och psykiska eller sociala problem beror på föräldrarna är ansvarslöst.
Intrigen i säsong 2 var krånglig och överdriven och helt omöjlig att tro på. Att en stenrik man skulle försöka döda massor av människor för miljön skull, nej det köper jag inte. Eller att han skulle göra det för att han ville göra sin syster rik och att hans fru lurade honom och ville genomföra morden för miljöns skull. Mördarna är alldeles för otroliga.
Hur Martin, den danske polisen, flippade ut i slutet, är inte heller särskilt trovärdigt.
Seriens huvudförfattare Hans Rosenfeldt och konceptuerande regissören Henrik Georgsson säger till SVT att de hoppas det blir en tredje säsong. Nja, säger jag. I så fall måste det till en rejäl skärpning. Även om allt är påhittat och drama vill jag känna att karaktärerna är trovärdiga och att det som händer skulle kunna hända.