Artist: Hebronix
Titel: Unreal
Betyg: 3
I en intervju med Paste Magazine berättar den före detta Yuck- och Cajun Dance Party-frontmannen Daniel Blumberg något skämtsamt att Unreal blir hans femte debutalbum. Under namnet Hebronix har den till synes rastlöse själen slagit följe med producenten och förebilden Neil Hagerty, som kanske är mest känd för sitt arbete med Royal Trux, och resultatet tycks komma från en helt annorlunda plats än det charmigt fuzziga som Yuck stod för 2011 när de fick spela på i stort sett varenda europeisk musikfestival. Om låtar som The Wall och Get Away var fyllda av sprudlande energi så är låtarna på Unreal det bakfulla uppvaknandet dagen därpå.
Daniel Blumberg drar ned på tempot – och ut på tiden – det verkar som att han hittat ett sound som är lite mer personligt och eftertänksamt. Unreal innehåller bara sex spår, men de flesta sträcker sig över sjuminutersstrecket – inledande Unliving klockar exempelvis in på 10:10. Så den genomgående känslan är något mer ambitiös, kanske eftersom låtarna – som fortfarande är gitarrbaserade – ofta byggs upp mot crescendon på ett sätt som Yuck aldrig ens kom i närheten av. Musikaliskt kretsar det genomgående kring någon slags bakåtlutad, soldimmig och narkostisk känsla som vid en första anblick har en tendens att bli aningen monoton, men som öppnar upp sig och i sina bästa ögonblick visar upp Blumbergs ofrånkomliga skicklighet som låtskrivare – som när stråkarna kommet in i Viral (en av de två låtarna som föregick albumsläppet), introt i Garden som för tankarna till band som My Bloody Valentines brusiga shoegaze, eller den mjuka fuzzpoppen i Wild Whim. Ett album där resan dit ofta känns viktigare än själva destinationen i sig. Där Blumberg stannar upp för att hinna se allt det vackra i sin omgivning.
Bästa spår: Viral, Wild Whim, Garden