Artist: Jagwar Ma
Titel: Howlin
Betyg: 4
Det brukar talas om Primal Screams Screamadelica som ett av 90-talets mästerverk. Ett album som när den kom ut 1991 förenade dansmusik med rockens estetik på ett sätt som aldrig riktigt gjorts varken tidigare eller senare. Så här i efterhand kan det kännas märkligt att inte Madchester-scenen höll i sig, eller att fler mini-Screamadelicas poppade upp – men nu, efter band som Happy Mondays och The Stone Roses mer eller mindre lyckade återkomster, verkar intresset börjat komma tillbaka.
Ett band som helt klart tagit Screamadelica till sig är Jagwar Ma, en Sydneyduo bestående av Gabriel Winterfield och Jono Ma som egentligen är för unga för att ha upplevt Madchester-vågen när det begav sig, men likt folk som precis missade 60-talet minns det som ett fantastiskt decennium vårdar Jagwar Ma sitt 90-tal med en slags storögd kärlek. Deras första singel Come Save Me dök upp på nätet redan för ett par år sedan, och i samband med att de på Hultsfredsfestivalen gjorde sin första spelning på svensk mark såg även Howlin – ett av 2013 års starkaste debutalbum – dagens ljus.
Att de ofta hamnar i samma fack som landsmännen i Tame Impala – trots att det nästan är lika långt mellan Sydney och Perth som det är mellan Stockholm och Moskva – är väl något de får leva med. De har trots allt båda en fallenhet för trippigt sockersöta melodier. Den smittsamma kakofonin i The Throw, Beach Boys-stämsången i That Loneliness, 60-talsvibbarna i Let Her Go, de dansanta electro-influenserna i Four och den smått sedativa känslan i Backwards Berlin i all ära, men det är Man I Need som med sitt psykedeliska reverb är albumets givna höjdpunkt. En singel så direkt att jag redan nu kan konstatera att det blir soundtracket för min sommar.
Bästa spår: Man I Need
Kommentera