Nyligen var vi och såg Malmöoperans version av Jesus Christ Superstar. Egentligen skulle vi inte ha sett föreställningen förrän på söndagen eftersom det var lämpligt att fira min födelsedag med ett besök på operan, men nu hade vi lyckats få biljetter till kvällen och då var det ju inget att välja på. men det innebar ju tyvärr att jag missade Siegfried på SVT2 i en utsändning från Stockholmsoperan,men man kan ju inte få allt.
Det var en mycket fin upplevelse, även om jag hade några frågetecken. Framförallt tyckte jag att det var oerhört störande att publiken kände sig nödsakad att applådera efter varje genomfört sångnummer.
Det andra negativa var att jag ansåg att dirigenten med hjälp av orkestern försökte dränka solisterna. Det skall dock påpekas att vi satt på rad 7 mittparkett. Det kan ha haft betydelse.
I övrit var det genomgående utmärkta prestationer överlag. Speciellt bra var naturligtvis Ola Salo i huvudrollen, men han fick inga applåder när han verkligen hade förtjänat det. I mitt tycke.
Judas sjöngs av Patrik Martinsson, en stjärna som jag inte tidigare har hört av, vilket jag gärna gör.
Kvällens stora överraskning tyckte jag nog att Fred Johansson, som Pontius Pilatus svarade för. Vilken röst, speciellt hans entrénummer, där han sjöng om sin dröm.
Mogens H Andersson