Moto Boy är kontrasternas man. Klädd i skinnjacka, svarta jeans och boots, med örhänge, rött läppstift och sminkad, spelar han oftast med bara en gitarr som ackompanjerar hans stämma, vacker som en pojkes stämma i en gosskör. Hans falsettröst smeker publikens öron. Jag sitter här framför datorn, nyss hemkommen från en konsert med Moto Boy i Uppenbarelsekyrkan i Hägersten. Vilket genidrag att ge honom chansen att spela i en kyrka med denna fantastiska akustik.
Moto Boy brukar ofta spela med bara en gitarr, för att utforska röstens möjligheter. Men på spelningen i Hägersten hade han förstärkt med en keyboardist till några sånger och sedan en orkester med tre violinister och en cello.
– Så stor orkester är jag inte van vid, sade Moto Boy, eller Oskar Humlebo, som han egentligen heter.
Moto Boy bjöd på skönsång av hög kvalitet, vackert och romantiskt. Han började med sakrala Agnus Dei och bjöd på egna låtar, som ”Young Love”, ”Ride my wild heart” och ”What is was like to be with you”.
– Man ska väl försöka göra livet så vackert som möjligt, sade han under konserten.
Jag kan tänka mig att det är en utgångspunkt, en grund, för hans musik. Det ska vara vackert. Och det är det – och det är starkt att våga ge sig hän åt röstens alla möjligheter. Han går sin egen väg och står för sin stil. ”Tack kyrkan för att jag får komma in här med läder”, sade han. Och med sin långa lugg, sitt sminkade ansikte, sitt illröda läppstift och svarta boots ser han mer ut som en rockare än en skönsångare.
Han berättade också att hans systerson, som är sex månader, fanns med i publiken.
– Och jag ska ge honom hans första läppstift, sade Moto Boy.
Ett enda minus var att han inte höll sin mun tillräckligt nära mikrofonen när han pratade så det var lite svårt att hänga med i vad han sade mellan sångerna. Men vad gjorde det? Hans röst och musiken och akustiken – vad behövs mer.
– Tack så mycket Hägerstens kyrka för att jag fick spela här, sade Moto Boy efter extranumret: det här har jag velat göra enda sedan jag var liten pojke.
Sydsvenskan hade nyligen en intervju med Moto Boy:
Själv var han från tidig ålder fascinerad av stämningen och bildspråket i David Lynchs filmer där filmmusiken signerad Angelo Badalamentis har en framträdande roll.
– Twin Peaks-soundtracket låg jag och lyssnade på som tioåring. Om jag ska säga ett favoritband så säger jag David Lynch. Han är en sådan mästare på kontraster, säger Oskar Humlebo.
Andra bloggar om: konsert, kyrka, indie, Humlebo, Moto Boy, fiol, cello, skinnjacka, läppstift