En alldeles vanlig familj – träffande skildring av medberoendets konsekvenser

Titel: En alldeles vanlig familj
Författare: Love Liman
Redaktörer: Sara Holsbrink, Mats-Olov Eriksson, Jesper Sundewall
Illustratör: Rikard Nilsson
Förlag: Sundewall & Eriksson förlag
Utgiven: 201210
ISBN13: 9789197914123

Pappa super och mamma kräks. Love Limans text i dialog med Rikard Nilssons teckningar målar upp en saga om en medelklassfamilj i kris.

Så här i adventstider börjar funderingarna kring hur den ståndande helgen ska firas. Just för att högtider som dessa har en förmåga att pröva den allra mest luttrade och avslöja sprickor i de finaste fasader är det inte konstigt att det är ett tacksamt scenario för litterära skildringar. I Love Limans debutroman En alldeles vanlig familj, fint illustrerad av Rikard Nilsson, finns en träffsäker skildring av just den sortens Norén-jul som många bävar inför. Vid det obligatoriska julbordet flankerat av matriarkerna från respektive familj, Agda och Clara, hade jag inte gärna suttit. Pappa Axel löser situationen genom att dra en bläcka och somna ifrån alltihopa medan mamma Berit hetsäter och spyr. Alltmedan barnen Adam och Ida sitter ensamma under granen medan snöflingorna faller utanför fönstret.

Det är alltså inte någon särskilt munter saga som Liman och Nilsson målar upp. Nej, inte mycket som står rätt till i familjen Andersson. Pappa Axel skåpsuper och mamma Berit har anorexia och vänsterprasslar med chefen. Barnen Adam och Ida försöker jämka mellan föräldrarna och leva upp till förväntningarna som de vuxna ställer på dem medan äldre halvsystern Maria fått nog och flytt till ett liv med kompisarna i kollektivet. I utkanterna av familjen finns också farmor och mormor som med sina skygglappar inför sanningen omintetgör alla försök till förändring. Här får vi följa familjen under ett halvår i deras liv, det blir sommar, höst och vinter och så jul.

Familjen är som hämtad ur TV-serien Solsidan, med skillnaden att de bor på fel sida stranden. Och det är den sten som skaver i mamma Berits putsade sko. Hon, född in i en slumrande överklassfamilj med drömmar om karriär och ett liv med status ymboler fick se sin dröm krossas när hennes man, ungdomsförälskelsen Axel, som då de träffades var en begåvad, hipp student som spelade i band, oväntat hoppade av sin utbildning för att ta hand om sin mamma och så småningom insjuknade i alkoholism. Och han, Axel, som en gång förälskade sig i en glad och varm kvinna undrar vart hon tog vägen? Barnen Adam, Ida och Maria försöker alla överleva på sitt vis. Klyftan mellan de olika familjemedlemmarna och bristen på öppen och ärlig kommunikation mellan föräldrarna omintetgör en förändring. Man skrattar lätt åt de dråpliga scenarion som gestaltas men skrattet fastnar snabbt i halsen när man inser allvaret bakom.

Text och illustrationer fungerar bra ihop, layout och bild förstärker berättelsen. Love Limans lite torra ironiska och underfundiga text tillsammans med Johan Nilssons teckningar på tomma, vita sidor där familjemedlemmarna presenteras närmast som pappersfigurer. Man kan nästan föreställa sig hur vitt och rent det är hemma hos familjen Andersson, inte en pryl på fel ställe.

Love Liman har valt ett allvetande berättarperspektiv, ändå är det kanske lille Adam och pappa Axel jag får mest sympatier för och känner som bokens huvudpersoner. Mitt i allt mörker finns det en liten scen mellan dem som lyfter och gör särskilt intryck på mig.

”Adam”, säger pappa.

”Ja?”

”Ska vi leka?”

”Det kan vi väl.”

”Vad ska vi leka då?”

”Jag vet inte, jo vi kan leka att vi är rymdgubbar som bara är här på besök och nu kommer vårt stora rymdskepp och så ska vi åka härifrån? Och alla som är snälla får åka med i rymdskeppet men alla som är dumma måste stanna kvar på den här dumma jorden.”

”Det är klart att vi kan leka det!” säger pappa.

”Vad roligt!” Säger Adam och känner sig genast lite gladare.

”Adam”, säger pappa.

”Ja, pappa?”

”Du vet att jag älskar dig, och även om det inte skulle komma något rymdskepp och hämta oss så är du alltid det finaste jag har. Och Ida, förstås.”

”Ja, pappa, jag vet det.”

En alldeles vanlig familj är helt klart en bok som berör och som öppnar upp för samtal och eftertanke.

Love Liman är journalist, författare och ekonom utbildad vid JMK och Uppsala universitet. En helt vanlig familj är hans debutroman. Rikard Nilsson är bildlärare och illustratör utbildad vid Umeå universitet och konstskolan Kuben i Örebro.

Text: Jenny Abrahamsson