Patrick Wolf, Stora scenen
Popaganda 24 augusti 2012
Betyg: 3
Patrick Wolf är en utomordentlig frontman, helt unik i sitt slag med sin säregna stil och ett originellt uppträdande. Och det råder inget tvivel om att han även är också en begåvad musiker och låtskrivare som inom sin tioåriga karriär utvecklats som få. Men ikväll lyckas han tyvärr inte leva upp till sitt rykte som en fantastisk liveakt.
Det beror i första hand på ljudet som är minst sagt ojämnt och stundvis rentav katastrofalt dåligt. Men det hjälper heller inte att storfavoriten ”The City” blir utdragen, känslolös och nyanslös inte minst efter att han försöker få in politiska budskap som inte alls verkar nå fram
Patrick Wolf är dock värd en eloge då han inte ger sig utan in i det sista gör sitt bästa för att underhålla. Spelningen är inte helt händelselös. Det framförs till exempel en nyanserad version av ”Tristan”, som skulle passat bättre in i Diplos senare framförande tillsammans med Major Lazer, men variationen möts väldigt positiv och vi slipper få en allt för enformig spelning Han interagerar även med publiken på ett sätt som håller kvar deras intresse, inte minst när han går på en lång promenad, långt ut i publikhavet för att sjunga med besökarna; och när han återvänder upp på scenen ber han om ursäkt ifall han råkat trakassera någon.
Patrick annonserar att framträdandet på Popaganda blir det allra sista under den nuvarande turnén, då han efter den endast kommer att spela akustiskt som ett slags 10årsjubileum, och lyckas rädda en del av sin värdighet med aningen otippade ”A Boy Like Me” som blir avslutningen på likväl Patrick Wolfs Popagandaspelning som deras turné.
Även om Patrick Wolf och hans tveklöst talangfulla band ikväll tyvärr inte övertygar lämnas vi med en viss mersmak. Det är en besvikelse men inte till den graden att vi inte vill ge dem ytterligare en chans.

