Samling, Shangri-La
Peace & Love 27 juni 2012
Betyg: 4
Temat på årets Peace & Love är ”en ny värld”. Ett tema som verkligen passar in på Stockholmsbandet Samling vilka med sin progg-osande pop skapar stämningar och atmosfärer som passar in någonstans mitt emellan två världar. Deras texter är ofta simpla, på gränsen till banala, samhällsbetraktelser och även sättet de framförs kontrasterar de flytande, nyansrika ljudlandskapen. En kombination som ofta blir lätt psykedelisk. Som att förbindelsen mellan kropp och sinne är på väg att klippas av. Ena stunden står du där bara för att sekunden senare plötsligt inges av en känsla av surrealism. Till en början kan det kännas lite motsträvigt, men i takt med att du sveps in i denna ”nya värld” faller bitarna på plats.
Det grundläggande predikamentet för att den här sortens flummiga penseldrag ska kunna måla upp en så imponerande helhetsbild är bandets samspelthet. Den tre man starka rytmsektionen bidrar med mycket, men det är framför allt dynamiken mellan de två gitarristerna (eller tre om man räknar med sångaren som även spelar akustik gitarr på vissa låtar) och basisten som har ett sväng. Inte minst blir det tydligt i Desperationen och avslutningsnumret Anna som idag övervinner det mesta. Det skojas om att ”resten av festivalen känns som en förfest och att det först nu börjar på riktigt”. Troligtvis var det mest en ironisk kommentar till den inte särskilt svindlande publiksiffran, men när jag blickar tillbaka på dagen kan det – åtminstone sett till musikaliska kvaliteter – faktiskt stämma. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Samling tillhör vår tids mest intressanta svenskspråkiga band.