• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Ägnar sig bokförlagen åt godtyckligt manuslotteri?

16 januari, 2012 by Eva Gustin

Hur tar man sig igenom det berömda nålsögat? Vilka hinder måste man övervinna för att få sitt manus antaget och utgivet av ett förlag? Jag vill tro att det handlar om kvalité och en bra story. Men ibland tvivlar jag.

I över ett decennium har jag ägnat mig åt att skicka runt olika manus till stora och små förlag. Jag har filat på varje mening, fått texterna bedömda av lektörer och hela tiden burit på en känsla att nu är det färdigt. Nu är det så bra som det bara kan bli. Storyn är intressant, dramaturgin fungerar och språket känns levande. Ivrigt påhejad av vänner och bekanta som lusläst texterna har jag så gett mig in i lotteriet. Igen och igen. Men alltid med samma resultat. Högen med refuseringsbrev växer och jag kan formuleringarna i breven utantill. Faktum är att en del förlag använder exakt samma text i sina brev nu som för tio år sedan. De tackar för att man skickat in sitt manus men hänvisar till sin begränsade utgivning och det enorma urvalet. Suck.

Det stämmer med största säkerhet. Förlagen dränks i manus och de kan bara ge ut ett fåtal. Men jag börjar tvivla på att de faktiskt läser allt de får in. Och jag undrar varför de helt enkelt inte sätter stopp för floden av manus. Det är väl bättre att de uppger att de inte tar emot några över huvudtaget än att skapa falska förhoppningar.

Förra vintern blev jag klar med deckaren ”Mordet på Hammarskjöld”. Jag var själv väldigt nöjd med story och det kändes som jag äntligen hittat en form som höll hela vägen. För att testa manuset skickade jag det till några bokbloggare och jag fick väldigt bra respons på min text. ”Bladvändare”, ”Välskriven och genomtänkt”, ”En bra deckare, bättre än de flesta svenska deckare” var några av kommentarerna som jag fick.

Dessutom fanns det en historisk dimension i det hela. Boken skulle kunna komma ut i samband med 50-årsdagen av Dag Hammarskjölds bortgång som uppmärksammades i höstas. Öppet mål för alla glada marknadsförare. Nu skulle det äntligen lyckas. Jag började optimistiskt. Matade skrivaren med papper och bläck och skrev ut buntar på 300 sidor. Tejpade ihop de tjocka kuverten och postade manuset till en handfull förlag. Vis av erfarenheten från tidigare manusvändor visste jag att det skulle ta minst tre månader att få svar. Det blev en spänd väntan. Hoppet växte sig starkare för varje dag som gick utan att de förhatliga refuseringsbreven damp ner i lådan. Skulle det äntligen vara min tur. Men så kom det första brevet. ”Tack men nej tack”. Och sedan det andra och tredje och fjärde. Nej, nej, nej, nej.

Som en sann smålänning knöt jag näven i fickan och fixade tio nya utskrifter av manuset. Nya tjocka brev på lådan. Ny väntan. Samma resultat. Och där kunde mina författardrömmar dött i för tidig sotdöd.

Tvivlen började växa sig starka. Var texten för dålig? Hade jag missat något avgörande i berättelsen uppbyggnad. Datumet för minnesdagen av Dag Hammarskjölds bortgång kröp allt närmare. Då var det någon som svor i kyrkan och uppmanade mig att ge ut boken på eget förlag. Print on demant. Billigt och enkelt och så får manuset ändå en chans att möta läsarna. För mig var det till en början otänkbart. Ge ut på eget förlag gör väl bara misslyckade poeter och långseglare? Men till slut fanns det inget annat alternativ. Jag knåpade ihop ett omslag själv och skickade en PDF med manuset. Några veckor senare hade jag boken i min hand. Vilken kick. Vilken känsla. Att känna min text inbunden och kunna läsa den utan lösbladsystem.

Jag kommer aldrig ha möjlighet att nå en större publik. Men genom bloggar, vänner och bekanta har ryktet om boken spridit sig och nu har den läst av ett hundratal personer. Lovorden är samstämmiga och det känns väldigt roligt.

Men nu infinner sig frågan varför inget etablerat förlag ville ta i boken med tång. Har de överhuvudtaget läst manuset? Jag tror inte det. Jag tror det sker en gallring direkt. Etablerade namn eller kändisar åker gräddfil och okända författare kastas i papperskorgen. Jag blir förbannad. Inte minst med tanke på alla som lägger ner pengar på att skriva ut och skicka in sina manus utan att få en ärlig chans. Ren miljöförstöring till ingen nytta. Bättre att förlagen införde nya rutiner. Det borde räcka att de hugade författarna skickade in ett synopsis och fem provkapitel. Verkar det intressant kan förlaget sedan begära in hela manuset.

Eller så kunde de informera tydligare om vilken typ av manus man vill ha. Alla följer samma trender som en skock får i flock. Just nu är det inte hett att ge ut nya deckarförfattare. Men kändisars bantningstips är varje förläggares våta dröm, verkar det som.

Nu när boken väl är utgiven på eget förlag har jag hamnat inför ett annat dilemma. Det är omöjligt att bryta igenom de etablerade förlagens dominans för att få den recenserad. Inte ens på bokbloggar vågar man gå utanför den gängse fåran. Ständigt utanför. Ständigt längst ner på stegen och ingen är redo att tänka nytt.

Jag har precis färdigställt del två i min deckarsvit som idag är planerad till fem delar. Och med en dåres envishet har jag än en gång gett mig in i manuslotteriet. Jag förväntar mig inget annat än de vanliga standardbreven men kan inte ge upp drömmen. Inte än. Sista utvägen är väl att anmäla mig till Robinson och göra bort mig i TV. Det verkar vara säkraste sättet att väcka förlagens intresse.

Nej, då väljer jag hellre att ge ut den på eget förlag med hedern i behåll. Även om det innebär att boken bara blir läst av dem som får höra talas om den ryktesvägen.

Samuel Karlsson, författare och journalist

Läs även andra bloggares åsikter om bokförlag, förlagsbranschen, bokutgivning



Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: bokförlag, bokmanus, debatt



Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Niklas Starow säger

    16 januari, 2012 kl. 23:15

    Jag känner att ett blogginlägg är på väg 🙂

  2. Marcus säger

    12 april, 2012 kl. 20:44

    Hej! Jag har själv skrivit på en bok i sex år nu som snart är klar. Det är en fantasy. Och jag känner att jag verkligen vill få min bok publicerad! Bara undrar om du har några tips? Med vänliga hälsningar! 🙂

  3. Samuel Karlsson säger

    13 april, 2012 kl. 00:13

    Nej, jag vet inte om jag har något tips. Jag har skickat olika manus till förlagen i tio års tid men alltid fått nobben. Min första deckare ”Mordet på Hammarskjöld” skickade jag till femton förlag men ingen napade. Nu har jag valt att ge ut den själv och den får fantastiska lovord av alla som läst den. Deckare nummer två har jag bara skickat till två förlag. Det blev nobben igen och nu ger jag ut den själv också.

  4. Helene säger

    13 april, 2012 kl. 11:37

    Mycket bra skrivet! Det där om Robinson kan man skratta åt – men ack, så sant!

    När man ser hur dokusåpadeltagare kan få utrymme i media i åratal efteråt så förstår man vilken räkmacka de glider in på genom att vara med.

    Kanske bästa tipset för din bok, Marcus?

    Själv ska jag ge ut min första på bok på eget förlag i höst med stor hjälp av att vara medlem i Egenutgivarna…

  5. Hanna Lans säger

    17 april, 2012 kl. 17:45

    Samuel: Vi byter böcker med varandra och skriver om dem på våra bloggar!? Jag tycker din bok låter intressant och som egenutgivare måste vi hjälpa varandra. Min har sålt i nästan 600 ex och 100 bibliotek har köpt in. Om den feed-back jag får stämmer, så betyder den att över 2000 personer har läst min bok. Marknadsföringen har varit word-of-mouth. Jag tror att trägen vinner och att vår förening kan bidra till en förändring. Både av förlagsvärlden och av uppfattningen att egenutgivna böcker är sämre än andra.

    Jag drar gärna paralleller till musikbranschen: Vem tycker att Robyn är sämre för att hon startat eget förlag? Vem anser att indie-musik ska få mindre respekt? Eller filmvärlden: Sundance anyone? Snacka om cred!

    Oj, nu blev jag nästan lite för upprörd …

  6. Desirée säger

    18 april, 2012 kl. 11:39

    Samuel, jag har gjort samma vandring som du och blivit refuserad år ut och år in. Jag valde också att ge ut själv tillslut och har inte ångrat mig en sekund. Har fått mycket bra feedback och skriver nu på uppföljaren till romanen My. Under årens lopp har jag fått många vänner som är i samma sits vilket är härligt då skrivande och refuserande är en ensam hobby.tillsammans är vi starkare! Lycka till!

Trackbacks

  1. Debattinlägg | Samuels blogg skriver:
    16 januari, 2012 kl. 23:09

    […] Gå gärna in och kommentera mitt debattinlägg om förlagens manuslotteri på: https://kulturbloggen.com/?p=46715 […]

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

Lysande tribut till kultartist och formidabel låtskrivare – Dom som aldrig ger upp/ en hyllning till Magnus Lindberg

En hyllning till Magnus Lindberg Dom … Läs mer om Lysande tribut till kultartist och formidabel låtskrivare – Dom som aldrig ger upp/ en hyllning till Magnus Lindberg

Sen debut med välkomponerade låtar och spetskvalitet – Visitor av Carl Bagge

Carl Bagge Visitor 4 Inspelad … Läs mer om Sen debut med välkomponerade låtar och spetskvalitet – Visitor av Carl Bagge

Förbered dig för Stranger Things 4 med sammanfattningar från säsong 1-3 – här finns sammanfattningar

Säsong 4 av Stranger Things släpps i två … Läs mer om Förbered dig för Stranger Things 4 med sammanfattningar från säsong 1-3 – här finns sammanfattningar

Stora namn till Internationell författarscen och ny satsning på facklitteratur i Kulturhuset Stockholm

Stora namn till Internationell … Läs mer om Stora namn till Internationell författarscen och ny satsning på facklitteratur i Kulturhuset Stockholm

Eggande originallåtar framförda i intuitivt samförstånd – Agnas Bros på Valand/ Nefertiti

19/5 2022 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Eggande originallåtar framförda i intuitivt samförstånd – Agnas Bros på Valand/ Nefertiti

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casino utan spelpaus
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Spela casino utan svensk licens på casinoorbit.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in