Politik
Scen: Helsingborgs Stadsteater Storan
Längd: 2 tim inkl paus
Premiär: 7 oktober
Just nu går Henning Mankell´s pjäs ”Politik” på Helsingborgs stadsteater och jag har sett den tredje föreställningen (14/10).
Vanligtvis går jag inte så ofta på teatern, som jag kanske borde göra, men jag har fullt sjå att se alla operaföreställningar som jag har möjlighet till. Men nu fick jag alltså möjlighet att, mellan de aktuella operabesöken, klämma in denna föreställning, som jag i och för sig hade planerat att se lite längre fram i oktober.
Den tidigare statsministern Olof Palme är ju en person som de flesta av oss har speciella minnen av inte minst på grund av omständigheterna kring hans död och i mitt personliga fall på grund av hans politiska gärning.
Den yttre ramen i pjäsen utgörs av några händelser under vattenytan i Stockholms skärgård i början av 1980-talet och en privat middagsbjudning år 2011 med de två närmaste inblandade i ubåtsjakten de båda kommendörkaptenerna med fru och dotter, samt inte minst Olof Palme. Invävda i pjäsen är dessutom två andra historier nämligen förhållandet far och dotter och deras förhållande till den alkoholiserade frun och mamman samt en pågående kärleksaffär mellan den ene kommendörkaptenen och den andre kommendör-kaptenens hustru.
Det är en både spännande och bitvis roande föreställning även om vi inte får svar på vem det var som lekte katt- och råtta lek med delar av den svenska flottan. Mest imponerad blev jag av Lars Wiik´s gestaltning av Olof Palme och till detta intryck bidrog naturligtvis hans stora porträttlikhet med Olof Palme och inte minst hans tonfall som var påfallande likt Olof Palme. Det kändes lite som om Olof Palme var närvarande denna kväll.
Detta skall dock inte tolkas som jag är mindre nöjd med övrigas insatser för det är jag sannerligen inte och speciellt bra tyckte jag om Fredrik Dolk´s rolltolkning som den socialdemokratiske riksdagsmannen och tidigare kommendörkapten. Hans utspel särskilt i slutet av föreställningen lämnade intet i övrigt att önska, men även de övriga medverkande gjorde bra ifrån sig och medverkade till ett alldeles utmärkt ensemblespel.
Henning Mankell drar upp viktiga frågor till debatt och där det centrala är synen på Sveriges neutralitetspolitik, men också frågor om svek lögner och sanning såväl i det privata som offentliga livet. I programbrevet tar Mankell också upp en viktig fråga: vad är orsaken till att historikerna inte forskar mer än vad som gjorts i frågor om den svenska neutraliteten dess verkan och konsekvenser?
Det är tycker jag en mycket berättigad fråga, men när det gäller själva händelseförloppet under ubåtsjakterna så låter författaren Olof Palme ställa den viktiga frågan: vad har vi för bevis på att intrånget på svenskt vatten är gjort av ryska ubåtar och inte bara handlar om ett sillstim eller något som t o m aldrig har inträffat?
Olof Palme konstaterar själv att det saknas bevis, men ändå måste han visa handlingskraft genom att överlämna en skarp not till Kreml. Han förklarar också att hänsyn måste tas till att Sverige är ett litet land, som egentligen inte har råd eller kraft att stöta sig med den mäktige grannen i öster och inte heller med någon annan stormakt.
Han svarar dessutom, åtminstone indirekt, på den frågan som kommendörkapten Hansson har grubblat på länge nämligen varför de inte fick använda sjunkbomber och ge verkningseld i syfte att tvinga upp den främmande ubåten. Olof Palme svarar att det skulle inte vara ansvarsfullt och att ett litet land som Sverige fick acceptera oklarheterna i denna fråga. På mig verkar det vara den korrekta politiska bedömningen även så här i efterhand.
Pjäsen är en mycket stark upplevelse och detta är inte minst beroende på den utmärkta scenografiska lösningen utan scenbyten och där ljusdesignen svarar för de olika scenväxlingarna.
Sammanfattningsvis var det en fin teaterupplevelse och det enda tråkiga i föreställningen var att det endast var halvfullt salongen, pjäsen är värd att spelas för utsålda salonger, särskilt eftersom teatern i år firar sitt nittio-års jubileum.
Produktionsteam och medverkande
Av: Henning Mankell
Regi: Vibeke Bjelke
Scenografi/kostym: Steffen Aarfing
Ljusdesign: Mikael Sylvest
Dramaturg: Karen-Maria Bille
Medverkande: Fredrik Dolk, Jörgen Düberg, Annika Kofoed, Maria Kulle, Lars Wiik
Recensioner
Recensioner finns på Helsingborgs Stadsteaters hemsida
Sydsvenskan recenserar
Nummer.se