Skylar Grey, eller Holly Brook som hon egentligen heter, är än så länge mest känd för att ha skrivit Love the Way You Lie åt Eminem och Rihanna. Nästa år släpper hon sitt andra album Invinsible som bland annat innehåller ett otippat samarbete med Marilyn Manson. Efter att ha mött upp den Los Angeles-baserade låtskrivaren i samband med en spelning på Nalen i Stockholm spår Kulturbloggen att hon kommer gå en lysande framtid till mötes.
Är det här ditt första besök i Sverige?
Ja det här är första gången jag är i Sverige och utifrån vad jag har sett verkar det vara ett vackert och välbärgat land. När jag satt på hotellrummet såg jag några kungliga soldater rida förbi mitt fönster på hästar. Det var något jag aldrig sett tidigare.
Skiljer det sig från din hemstad Los Angeles?
Det är många skillnader. För mig är Los Angeles en väldigt handgjord stad, inte ens grässet eller palmerna är naturliga och det speglar befolkningen. Många, inklusive mig själv, har flyttat dit för att förverkliga drömmar inom nöjesbranschen. Jag ser dagligen gamla människor som fortfarande drömmer om att bli stjärnor. Det är lite tragiskt när folk slukas upp av Hollywood. Vad jag gillar med Europa är historien bakom alla byggnader. Det saknas i Los Angeles som fortfarande är en rätt så ung stad.
Hur kom du på artistnamnet Skylar Grey?
Jag gick igenom en svår tid och flyttade till skogen för att uppfinna mig själv på nytt. Med en nyfunnen styrka som jag aldrig hade haft förut kände jag att jag behövde ett nytt namn och Skylar Grey var ett logiskt namn. Jag är mest kreativ i stormigt väder och grå, som är min favoritfärg, representerar livets mystik.
När bestämde du dig för att bli artist?
Jag har uppträtt sedan jag var sex och jag skrev min första låt när jag var sju, det var en instrumental låt på piano. Min första låt med text skrev jag ett år senare.
Vilken var den första skivan du köpte för egna pengar?
Minns inte riktigt. Kanske Willie Porter, en lokal gitarrist och sångare. Han är fenomenal på gitarr. Det var nog den första legitima men jag hade köpt en skiva tidigare bara för att jag tyckte pojken på omslaget såg söt ut fast jag minns inte vad det var för slags musik.
Hur ser en typisk dag ut för dig?
Det beror på om jag arbetar eller har ledigt. När jag jobbar är det alltid så oförutsägbart. Jag reser till olika städer för att göra intervjuer eller uppträda. När jag är hemma skriver jag för det mesta och om jag är ledig en dag så gillar jag att få massage och att gå på bio.
Din debutskiva släpptes för fem år sedan, varför har det dröjt så länge att göra en ny skiva?
Min första skiva blev inte riktigt som jag ville. Saker och ting föll samman och jag blev pank. Jag provade på andra yrken och ifrågasatte mitt karriärval. Jag kände mig misslyckad men insåg att jag hade mig själv att skylla. Jag tänkte för mycket på att bara göra andra glada och slogs för fel saker. Jag insåg att vi i slutändan är ensamma i världen så vi måste ta hand om varandra. I hopp om att hitta lyckan flyttade jag till skogen där jag fann mig själv. Jag bevisade för mig själv att jag kunde överleva i vildmarken och producera musik på egen hand, vilket var en utforskande erfarenhet som gjorde mig mer ödmjuk.
Din kommande skiva innehåller ett samarbete med Marilyn Manson, hurdan var han att arbeta med?
Han är en av mina favoritmänniskor så jag vände mig till honom som ett fan. Folk förväntade sig att jag skulle arbeta med någon rappare men jag vägrar att bli placerad i ett fack. Jag har en eklektisk musiksmak och han är en av mina favoritartister. Låten han är med på heter Can’t Haunt Me. Det var en inspirationskälla att ha honom i närheten och det är alltid roligt att befinna sig i samma rum som någon som är smartare och mer kreativ än en själv. Det tvingar en att utforska mer.
Har du några andra drömsamarbeten?
Jag skulle vilja göra något slags samarbete utanför musiken. Kanske med en film eller en produkt. Jag försöker hitta nya infallsvinklar i mitt skapande istället för att göra om samma sak två gånger.
Är det annorlunda att skriva låtar åt andra artister än åt sig själv?
Vanligtvis skriver jag bara vad jag känner för. Take it or leave it.
Vilken låt är du mest stolt över att ha skrivit?
Final Warning. Det är en låt som uttrycker en känsla. Texten bygger inte på en sann historia men en sann känsla och den speglar min nya påstridiga personlighet. En annan anledning till varför jag tycker om den är att texten och musiken går emot varandra. Texten är mörk men om du bara hör musiken är det vackert.
Vad avlöser ditt låtskrivande?
Ibland sätter jag mig bara ner och försöker skriva en låt. Har jag inte kommit på något inom femton minuter lägger jag ned instrumentet och sparar det till en annan gång.
Vad jag har hört har du varit med om en del extrema händelser, kan du berätta om din mer dramatiska bakgrund?
Jag har varit med om en hel del galna erfarenheter, kanske sätter jag mig i riskfyllda situationer för att känna mig levande. En gång hade jag en rumskamrat som hade allvarliga psykiska problem och huset invaderades av svarta änkor. Han höll mig egentligen inte fången men det var skrämmande för ett ögonblick när det kändes som det. En dag åkte jag på turné som keyboardist och kom aldrig tillbaka. En annan gång blev min katt stulen och när jag gick ut mitt i natten för att leta efter den blev jag jag påkörd av en bil. Mirakulöst nog klarade jag mig undan några allvarliga skador, jag fick bara ett blåmärke på ryggen.
Var det därför du flyttade ut i skogen?
Anledningen till att jag flyttade ut i skogen var att jag inte längre visste vad jag ville. Jag kände mig inte kreativ och hamnade i en djup depression.
Vilka ambitioner har du för framtiden?
Jag vet inte, mina framgångar har för det mesta kommit när jag minst förväntat mig det. Förhoppningsvis leder det till något positivt när jag lägger min energi i det.