Just nu vill jag inte tänka på att det kommer en höst, en ruggig november. En tröst när jag ändå tänker på att efter sommaren kommer hösten är att Bon Iver kommer till Stockholm den 4 november 2011 för att spela på Münchenbryggeriet.
Här är presssmeddelandet om detta:
4 november – Stockholm, Münchenbryggeriet
”I believe that there is a subtle magnetism in Nature, which, if we unconsciously yield to it, will direct us aright”
/Henry David Thoreau, ”Walking” (1861).
Historien är lika vacker som återberättad: i sviterna av sjukdom, ett sprucket förhållande och ett nyligen splittrat band åker Justin Vernon år 2007 till sin fars ensliga jaktstuga i Wisconsins skogar. Väl där kanaliserar han känslorna genom musiken och skapar under pseudonymen Bon Iver – efter franskans Bon Hiver, god vinter – albumet ”For Emma, Forever Ago”.
Vännerna som får höra materialet övertalar honom att ge ut det, bloggarna börjar sprida ordet, lyssnarna snappar upp det och ett år efter att Justin Vernon ensam suttit och spelat in sitt lågmälda alster som andas amerikansk indie-folkmusik och Thoreaus subtila magnetism, är ett av 2000-talets mest hyllade album ett faktum.
For Emma… följdes av ett ständigt turnerande, experimentella sidoprojektet Volcano Choir, 2009 års EP Blood Bank och inhopp på bland annat Kanye Wests ”My beautiful dark twisted fantasy” (2010). I juni 2011 kommer så Bon Ivers andra fullängdare.
Skapad i en nedlagd veterinärklinik i Wisconsin tillsammans med de sedvanliga bandmedlemmarna Sean Carey, Michael Noyce och Matthew MacCaughan, plus ett flertal välkända studiomusiker, blev resultatet en tio spår lång konceptskiva där varje låt representerar en specifik plats.
“I brought in a lot of people to change my voice — not my singing voice, but my role as the author of this band, this project.”, säger Vernon i en intervju i Rolling Stone och förklarar att han denna gång snarare försökt skapa ljud än låtar.
Det första smakprovet ”Calgary” går nu att ladda ner från www.boniver.org och låten vittnar om samma tillbakalutade storslagenhet vi vant oss att förknippa med Bon Iver. Och ännu en gång kan en höra Wisconsins skogar blåsa i bakgrunden.
Läs även andra bloggares åsikter om Bon Iver, Münchenbryggeriet, musik
Fantastiskt! 😀 Måste ju bara gå!