Shen Yun Performing Arts är baserat i New York. Det grundades 2006 och ger varje år en ny föreställning. De flesta dansarna är av kinesisk härkomst men uppväxta i väst.
I en tidning som delades ut före föreställningen, utgiven av organisationen bakom föreställningen läser jag:
Tack vare att kompositörer och koreografer befinner sig utanför Kina har de friheten att återuppliva kinesiska traditioner, vilket tyvärr inte går i dagens Kina.
Föreställningen är enormt färgsprakande med skickliga dansare. Kinesisk dans har både balett och mer kampsportsbetonade delar och akrobatik och volter i sig. Tillsammans med musiken som bygger på samverkan mellan klassiska västerländska instrument och klassiska kinesiska instrument byggs berättelser upp ur kinesisk historia. Ofta har berättelserna ett budskap också, om kinesisk syn på moral och etik.
Det var lite annorlunda att gå på en dansföreställning hemma i Stockholm där en stor del av publiken var kinesisk. Föreställningen hade en värd och en värdinna som presenterade varje nummer. Värdinnan var kinesiska som berättade på svenska och värden var en amerikan, Leeshai Leemish, som berättade på kinesiska. Fast han kunde svenska också, visade det sig.
Några av numren gillade jag jättemycket, som dansnumret från den mongoliska slätten. Ryttare skapar en bild av upplyftande styrka när de galopperar fram under den blå himlen. Utsträckta, böljande armrörelser påminner om flygande örnar, samtidigt som kraftfulla steg uttrycker en stolt elegans. Dansarna framkallar storslagna bilder av Mongoliets otämjda vildmark.
Men sedan var det några nummer som handlar om hur Falun Gongs anhängare förföljs i Kina. Det är smart av dem att använda sin dansföreställning för att föra fram sin situation. Så långt är jag med. Men när Falun Gong i några nummer presenteras som något gudomligt börjar det kännas som ett frälsningsmöte.
Till nästa års föreställning hoppas jag också på att få se mer jämställda roller. I föreställningen nu var kvinnorna bara väna och vackra och graciösa medan männen fick göra allt roligt, som att vara gud eller soldat, eller busig munkpojk eller fyllekaja till munkhjälte.
En höjdpunkt var att jag fick se Xiaochun Qi spela det kinesiska stråkinstrumentet erhu. Xiaochun Qi är en av de största erhu-virtuoserna. Erhu är ett av de mest populära traditionella kinesiska instrumenten och kan förmedla stor tragedi. Vare sig tempot är snabbt eller långsamt skapar erhun ett melankoliskt ljud som är både kvardröjande vackert och gripande.
Här har jag skrivit om föreställningen i Teatermagasinet.
Här är hemsidan för Shen Yun Performing Arts.
Läs även andra bloggares åsikter om Shen Yun, Kina, dans, Falun Gong
http://www.aftonbladet.se/kultur/article12292552.ab