Värn
Betyg 3
Svensk biopremiär
Regi John Skoog
En udda, mycket originell film som inte liknar något annat jag sett. Så långt från överdriven action det går att komma. En film som i lugn takt berättar något utan att säga för mycket och lämnar en hel del åt oss att själva tänka och känna. Samtidigt berättar den väldigt mycket och även om handlingen utspelar sig för 75 år sedan är det mycket som kan kännas igen i hur människor agerar och handlar, trots att det var en tid då varken Internet eller sociala medier ens var påtänkta.
Värn är filmad i svartvitt med strama visuella vackra foton och en mycket personlig karaktär i huvudrollen,
Handlingen utspelar sig under 1900-talets andra hälft och vi får följa en äldre man som närmar sig pensionsåldern, lantbrukaren Karl-Göran Persson (spelas suveränt av Denis Lavant). Karl-Göran Persson är påverkad av en enorm propaganda som väller in över människorna under den tiden, under kalla kriget. Karl-Göran Persson är rädd för att Sverige ska bli indraget i krig, att antingen Sovjetunionen eller USA ska invadera landet. Han samlar metallskrot och bygger murar för att förvandla sitt hem till ett fort som ska klara invasionen. Han gör det inte bara för sin egen skull utan också för människorna i hans bygd.
Häromdagen såg jag en nyhetstext på SVT där det stod att kriget kan vara på väg till Sverige. Så en sådan rädsla som grep Karl-Göran Persson och människor under kalla kriget skulle kunna påverka människor i vår tid också. Det finns ju faktiskt människor som tillsammans förbereder sig för att kunna överleva krig eller någon annan katastrof.
Prepping, eller hemberedskap som det ofta kallas i Sverige, innebär att privatpersoner proaktivt förbereder sig för att klara sin egen försörjning under en längre tid vid samhällsstörningar, såsom naturkatastrofer, långvariga strömavbrott, pandemier eller krig.
Men för mig skildrar filmen inte först och främst prepping på 1950-talet. För mig är Karl-Göran Persson och kamp mer en symbol för alla människor som kämpar för en dröm, som har en vision men inte kan få med sig omgivningen. En visionär som är ensam och omgivningen är oförstående.
En av filmens styrkor är att Karl-Göran Persson inte skildras som en byfåne. Han deltar i bygdens festligheter och kan dansa och sjunga. Det finns personer, framför allt några tonåringar, som mobbar honom men de vuxna låter honom vara som han är. De enda som riktigt är engagerade och intresserade i vad han gör är barnen.
Värn är en underbar tidsskildring av en tid då inget internet ännu fanns, inga mobiltelefoner och sociala medier.
Betyg 3 betyder en sevärd och i hög grad en godkänd och bra film. Men varför ger jag den då inte högre betyg? Den griper inte tag i mig, det är svårt att engagera sig i en film enbart för att den är udda och välgjord och annorlunda. Den är unik och fascinerande. Samtidigt är det något i hur berättelsen rullar fram som ger ett avstånd till karaktärerna och gör att jag inte helt blir berörd.