Avishai Cohen
Ashes To Gold
4
Inspelad november 2023 i sydöstra Frankrike
ECM Records
Releasedatum: 11/10 2024
Trumpetaren och kompositören råkar dela namn med en annan mer berömd landsman från Israe, som är basist och spelat in ett stort antal skivor på Nilento i Kållered. Förvirrande nog har Bohuslän Big Band samarbetat med båda. Och i trumpetarens fall hörde jag hur samarbetet manifesterades live på Jazzfestivalen i Ystad. Året bör ha varit 2019. Nu släpps det forna underbarnets sjätte skiva som ledare på ECM. I hans kvartett ingår pianisten Yonathan Avishai, basisten Barak Mori samt Ziv Ravitz på trummor. Förutom trumpet spelar Cohen flygelhorn och vid något tillfälle flöjt. Som barn turnerade han med israelisk ungdomsorkester och deras världsberömda dirigenter. Han har också meriter från samarbeten med folkmusiker och popartister i hemlandet för att därefter bli antagen till Berklee i Boston. Han prisades flera år i rad som rising star av Down Beat, bildade trio och var medlem i SF Jazz Collective. Första medverkan på ECM-produktion skedde som sideman på album med saxofonisten Mark Turner för tio år sedan.
Ashes To Gold består av en svit i fem delar, ett adagio ur en pianokonsert av Ravel samt hymn komponerad av dottern Amalia. Finns mycket att läsa om bakgrunden till sviten med samma titel som albumet. Hör tämligen fritt svävande musik som kan te sig abstrakt. Presstexten avslöjar emellertid att melodiska linjer jämte atonala utvikningar bottnar i kriget emellan Hamas och Israels regering, vars påverkan på judars status i väst varit förödande. Det mesta av komponerandet ska ha ägt rum i Israel efter massakern 7/10, samtidigt som raketer flög över Cohen. Merparten av musiken skrevs under en komprimerad tidsrymd på cirka en vecka. Reflekterande fragment återspeglar nuvarande oförsonliga situation . Förtvivlan, raseri och djup melankoli balanseras mot längtan och nödvändigt hopp, även om läget är minst sagt prekärt, i praktiken just nu katastrofalt.
Förvånas över att sviten introduceras genom flöjtspel. Övergår därefter till fladdrig intensitet på uttrycksfullt målande trumpet, uppbackad av lyhörd pianotrio. Stundtals starkare än ord förmedlas oro, grasserande destruktivitet, hat och därmed ett tillstånd till synes omöjligt att förhandla om. Skivans mix av oceaner av dystert budskap och hala öar av skönhet på vilka musikerna försöker klamra sig fast. På typiskt ECM-manér skildras snarare tillstånd än konturskarpa kompositioner. Mitt i det uppfordrande allvaret brister man då och då ut i väldigt vackra tongångar. Elegiska tonen i III gör avtryck. Komponisten hävdar dock att han inte enbart ägnar sig åt att beskriva mörker.
Framförandet av Adagio assai i g-dur kännetecknas av dess kontemplativa drag. Extraordinära fraser på trumpet konverserar berörande med Yonathan Avai vid flygeln, subtilt uppbackade av rytmsektionen. Som framskymtat blir det bitvis utmanande smalt, men aldrig ointressant eller stillastående. Jazzigt snirklande tonspråk hovrar, vänder sig in och ut, skrynklas ibland samman. I ett par passager bildas en obändigt rätlinjig kraft. Amalia Cohens drygt tre minuter långa stycke placerad sist blir en final vars melodi andas hopp om ljusare tider. Hänförs av utkristalliserad minimalism och pianistens anslag. Denna nödlösning av en begåvad dotter för att växla perspektiv går direkt till hjärtat med sin tröstande karaktär.