Dan Berglund
Liv och dikt
4
Inspelad maj – augusti 2023 i Studio Epidemin Göteborg
Producenter: Dan Berglund och Henrik Cederblom (också ansvarig för inspelning o mixning)
Kakafon Records
Releasedatum: 17/5 2024
Före sommaren släpptes sjunde skivan signerad Dan Berglund. Har hört barden live minst fyra tillfällen varav senaste gången resulterade i entusiastisk recension, en text både artist och skivbolag delade. Såg den första av fyra utsålda releasekonserter på Aftonstjärnan, där enda omständigheten att klaga på var bastuvärmen. Förvisso med långa uppehåll har den i tonåren till Göteborg inflyttade Berglund hållit igång en halvsekels lång karriär. Citerar en kollega för att ge en bild av i vilka riktningar han rört sig: ”En blandning av djupsinnig filosof, arg gatukämpe och kolsvart humorist.” Lite yxig beskrivning kan tyckas, men den belyser originaliteten och växlingarna. Berörande visor och låtar sjungs med osviklig närvaro. Ingen tvekan om att visdiktaren är en egen storhet. Främsta styrkan i tio nya alster är texterna, de berättande och de budskapsbärande med udd, och variationsrikedomen i arrangemangen. Svenska språket behärskas på samma självklara sätt som hos möjliga förebilder. Syftar på Cornelis och Taube, Alf Hambe och Olle Adolphsson eller varför inte Christina Kjellsson och Kjell Höglund. Rösten känns igen. Vibrerande stämman kan stundtals påminna om en light-variant av Fred Åkerström.
Lyssnade härom natten igenom Liv och dikt i utmärkta hörlurar. Och betyget 4+ blev till slut den samlade bedömningen. Endast någon enstaka visa saknar melodi som hakar tag i mig. Nästan samtliga låtar och visor behandlas med underbar omsorg av Henrik Cederblom och Harald Svensson, vilka står för arren. Svensson har dessutom skrivit blåsarrangemang på två spår.
För att fortsätta med faktaredovisningen ska påpekas att Berglund gjort både text och musik. Merparten låtar skiftar i sättning. Där rytmsektion införlivats består den av den förnämlige Viktor Turegård (Franska trion mm) och lika lysande Erik Bodin (Little Dragon mm) bakom trummorna. På nästan samtliga titlar spelar Cederblom gitarrer, på enstaka låt banjo, tamburin eller lap steel. Harald Svensson trakterar piano, orgel, wurlitzer, tramporgel och dragspel medan blåsarna som förgyller soundet i somliga sekvenser hörs Staffan Svensson på trumpet och i en visa spelas flygelhorn, Lisen Rylander Löve på saxofon samt Viktor Turegård på bastuba. Som om dessa instrumentalister inte vore nog gästar allas vår gitarrhjälte Bengan Blomgren på slide i ösiga Under attack.
Lyssnaren dras in i Berglunds värld, hans tankebanor. Texterna är högklassiga, tyngden i en narrativt målande struktur vägs upp av stämningar genomsyrade av poetisk lätthet. Refränger förekommer sparsamt. Vidare tillkommer ett mästerligt drag av drastiskt gyckel och sarkasm, vari både orättvisor och hyckleri får sina slängar av sleven. Trots ett förflutet hos r:arna belastas verserna lyckligtvis inte av förödande woke-mentalitet. Berglunds betraktande av världen och på livet från sidan är välgörande.
Ackompanjerandet sker mestadels sparsmakat. Fast ett par gång låter det häpnadsväckande rockigt. Spännvidden berikar albumet alldeles kolossalt. Mollackord griper tag i mig i flera visor. Inledningsvis händer det i Midsommar och den deskriptiva tango vars toner förmedlas av ett härligt samtrimmat kapell. Kriget tillhör de låtar vilka kännetecknas av snärtig up tempo. Associerar rent av till Byrds. Spelas det månntro på en Rickenbacker? Än rockigare sound uppstår i en dräpande boogie. Singelsläppet Under attack hämtar inspiration från av Bob Dylans Just Like Tom Thumb´s Blues, blir till en rolldikt som svänger kopiöst och sången sitter som en smäck. Magikern Bengan Blomgren anför på slide med fräckt puttrande rytmsektion i ryggen. Har Berglund någonsin varit mer slagkraftig?
Finns gott om kontraster. Exodus kan vara den vackraste nyskrivna musik jag hört i år. Den åtföljs av en komposition där det valsas muntert med delikat diktion. Suggestiva temat lokaliserar jag till New Orleans-stuk då det kryddas av bastuba, banjo och tenorsax. I ömsint vemodigt finalnummer tycks Berglund ha lånat fragment från sig själv i ett alster med igenkännbar auktoritet. Vill avslutningsvis lyfta fram fantastiska features från medverkande musiker, hur de präglar olika melodier. Producent Cederblom har en genialisk känsla för vilka instrument som kan ytterligare höja nivån på alster av trubadur Berglund. Och arrangörsduon har sannerligen lyckats i sina föresatser. Förutom vad de själv storartat åstadkommer på klaviatur- respektive stränginstrument sticker Staffan Svenssons insats på trumpet och flygelhorn ut extra.