Hammarskjöld
Betyg 3
Regi Per Fly
Manus Per Fly och Ulf Ryberg
Svensk biopremiär 25 december 2023
I rollerna Mikael Persbrandt, Francis Chouler, Richard Brake, Sara Soulié, Thure Lindhardt, Hakeem Kae-Kazim
Hammarskjöld är en av stora svenska biopremiärerna i jul och den har fått sju Guldbagge-nomineringar, bland annat är Mikael Persbrandt nominerad i kategorin Bästa manliga huvudroll för rollen som Dag Hammarskjöld. Den nomineringen är Persbrandt värd. För min del röstar jag för att han ska vinna den kategorin. Persbrandt är filmens största behållning.
Handlingen utspelas under ett par intensiva månader 1961. Svensken Dag Hammarskjöld har då ett år kvar på sin post som FN:s generalsekreterare. Världen levde under hotet från atomvapen med Kalla kriget. Sovjetunionen och USA stod allt som oftast på var sin sida i världens olika konflikter. I Afrika pågick avkoloniseringen. Flera länder blev självständiga men inte alltid under lugna former. I Kongo har regionen Katanga utropat sig som en självständig stat med stöd av framför allt Belgien och belgiska företagare som vill ha fortsatt tillgång till regionens rikedomar. Hammarskjöld är stridbar och kräver att Katangas utropade president avgår och låter Katanga åter ingå i Kongo. Hammarskjöld tar på sig uppdraget att mäkla fred och få enighet i Kongo, vilket inte ses med blida ögon varken av Belgien, USA eller Sovjetunionen. Dessa länder och flera andra har egna intressen av Kongo och Katanga.
Exakt hur handlingen följer verkligheten vet jag inte. FN gick in med fredsbevarande styrkor i Katanga på order av Hammarskjöld, men dessa FN-styrkor var samtidigt beredda att med våld köra ut Katangas legosoldater och föra dess president till förhandlingsbordet.
Filmen sätter igång många funderingar. Jag blir förvånad över att en generalsekreterare i FN var så drivande och var beredd att använda soldater för att tvinga fram enighet. Att han kunde vara kritisk mot stora nationer (framför allt USA, Sovjetunionen och Storbritannien) som då styrde världen. Han till och med uttalade att diplomatin inte fungerade längre i Kongo-konflikten. Det är uppenbart att han fick starka fiender som var redo att gå över lik. Och att flygplanet han åkte i över Nordrhodesia för att mäkla fred störtade berodde på en attack, det är nog mycket troligt.
Hammarskjöld beskrivs som en stark kämpe för avkolonialiseringen och för de afrikanska ländernas frihet och som en stark kämpe för demokrati, rättvisa och mot rasism. Det går inte att låta bli att dra paralleller till vår tid där FN istället vikt sig totalt för skurkstater som är diktaturer. FN:s människorättsråd (UNHRC) uttalade sig i juli emot människors rätt att kritisera religion. Detta skedde under påtryckningar från länder där kvinnor inte har samma rättigheter som män. Att flera av dessa länder öppet förtrycker kvinnor, det tiger FN om. Så det känns dubbelt sorgligt att en sådan stridbar ledare för FN troligen blev dödad. Det är som att FN därefter blev allt svagare och bugar alltmer åt diktatorer. Denna film sätter onekligen igång många tankar.
Persbrandt gör rollen enastående och filmen har en lång rad duktiga skådespelare varav flera duktiga svenska skådespelare Mattias Nordkvist och Sven Ahlström och danske Thure Lindhardt som bland annat känns igen från Bron. Filmen lockar säkert en stor publik, speciellt många som är över 60 år och som minns denna tid eller har nära anknytning till Kongokrisen. Mer än 6.000 svenskar deltog i FN:s styrkor där.
En svaghet är att det är för många frågor som faller till marken utan svar. Vi ser attacker på människor i afrikanska byar, men vem och varför kan vi bara spekulera om. Som porträtt av en människa är Hammarskjöld fascinerande och mycket bra men handlingen utöver det är både rörig och ganska seg.
Dag Hammarskjöld var inte gift och han höll sitt privatliv mycket hemligt. Han bodde i en lägenhet med sin butler och en apa, för övrigt en jättesöt apa i filmen. Regissören och manusförfattaren har då bestämt att han måste ha varit homosexuell och ger honom till och med en påhittad kärlekshistoria. Suck. Det är ännu ett sådant där exempel på den stora okunskapen om att det finns många människor som är asexuella. Det är samma fördom som speglas i filmen Hilma om Hilma af Klint där hon skildras som homosexuell eftersom hon aldrig gifte sig. Det asexuella spektrat är brett och det finns många som ingår där som kan ha djupa relationer men helst utan sex. Det är ibland att göra det lite lätt för sig att alltid dra slutsatsen att den som inte är gift med någon av motsatta könet alltid är homosexuell. Å andra sidan är det klart att eftersom det inte rådde något öppenhet kring homosexualitet på den tiden och det också var förbjudet i många länder finns det förstås en möjlighet att Dag Hammarskjöld dolde det.
Egentligen skulle jag vilja vet mer om Dag Hammarskjölds uppväxt, vem han var och hur han hamnade som generalsekreterare i FN. Vad påverkade honom att bli så starkt övertygad?
Spännande fakta om honom i wikipedia får mig att vilja veta mer:
Dag Hjalmar Agne Carl Hammarskjöld, född 29 juli 1905 i Jönköping, död 18 september 1961 nära Ndola i Nordrhodesia (nuvarande Zambia), var en svensk nationalekonom, jurist, ämbetsman, diplomat, adelsman och författare.
Hammarskjöld är främst känd för att han från 1953 fram till sin död verkade som FN:s generalsekreterare och som sådan avled på sin post när det flygplan han färdades i störtade i djungeln i Nordrhodesia i september 1961. Även om teorier att planet skulle ha skjutits ned genast uppstod, fastslog tidiga utredningar att kraschen varit en olycka. Senare försök att klargöra svenskens öde har dock fått fram uppgifter som pekar mot att olyckan egentligen var ett mord.
Hammarskjöld efterträdde 1954 sin far som ledamot av Svenska Akademien (på stol 17) och blev därmed den första akademiledamot som efterträdde sin förälder.
Hammarskjöld tilldelades postumt Nobels fredspris år 1961.
Filmen sätter igång tankar och funderingar och har många duktiga skådespelare, men den kunde gärna fått skildra lite mer bakgrund. Emellanåt är den lite seg.