Artist: Eric Bibb
Gästartister: Sarah Dawn Finer, Rennie Mirro (son), Ulrika Bibb (fru)
Steelgitarr: Johan Lindström
Fiol: Esbjörn Hazelius
Munspel: Greger Andersson
Gitarr: Christer Lyssarides
Kora: Lamine Cissokho
Trummor: Olle Linder
Producent: Glen Scott
Musical director: Glen Scott (spelar även bas)
Stråkkvartett: (presenterades endast med förnamn)
Att vara med om den nästan tre timmar långa inspelningen på Scala är som att vara gäst vid en musikalisk familjefest med stor värme. När Eric Bibb, med sina fem medtagna gitarrer, från scenen påminner oss om bluesens roll i svåra tider, håller man med. Timmarna ge en insikt i vad folkmusik – till skillnad från konserter man enbart ska stilla beundra o imponeras av – kan ge. Eric verkar här efter ett långt musikerliv vilja bjuda på hela sin bredd som artist. Hans kontakter och förmåga att, som i kväll, samverka med absoluta toppmusiker från folk-, blues- och jazzvärlden är imponerande och en fröjd att få njuta av. Men ett mer avskalat eget uttryck hade också hållit långt. För en musikintresserad var det samtidigt underhållande att får ta del av interaktionen musikerna emellan, vid de många omtagningarna. Har man enbart dansat i en varm källare vid Mariatorget där Eric spelade blues under 80 – 90-talet, vidgade kvällen verkligen bilden av honom som artist.
Hans bakgrund i familjens stora musikervänkrets i New York/USA och deltagandet i kampen på 60-talet för de svartas rättigheter under Martin Luther Kings tid, väcker initialt ett intresse för hans texter. Erics far var också musikartist, Leon Bibb, men också motståndsman. Som barn pratade Eric gitarr med självaste Bob Dylan. Av de flera fantastiskt musikaliskt fint arrangerade låtarna under kvällen, så var det nog framför allt just i de bluestunga, med autentiskt material, som publiken blev helt nockad av. De (ofta) sju musikerna på scenen samverkade där starkt under hans ledning och temperaturen i rummet höjdes rejält. Men i sin helhet gick kvällen i kärlekens och helandets tecken, vilket sannolikt Erics personlighet fått styra. Anekdoterna ”extradottern” Sarah Dawn Finer och sonen bjöd på gav också fina vinkar om det. Eric har både stöttat musikervänner, lett barnkörer, sjungit godspel vid sidan om sina 40 album och flertalet turnéer.
Förutom det egna fina gitarrspelet kvällen igenom vill jag särskilt nämna: Autentiska blueslåten med textraden ”..true story” om ett minne från afroamerikanska Rosewood i Florida, sången och samspelet med stråkkvartetten i finstämda New world is going to come (titel?), det fina framförandet och texten i One-Ness Of Love med Sarah Dawn Finer, härligt ös med alla musiker i flera låtar efter paus, samt det värmande extranumret med refrängen Wish I was a ..in the ground då alla kom fram på scenen.
Nu väntar turnéer i England, Frankrike och Australien men även i Sverige, och man kan bara önska lycka till!
(OBS! Kulturbloggen har skrivit om Eric Bibb genom åren. Läs särskilt Mats Hallbergs senaste recension av nya albumet Dear America, 8 okt 2021.)