Studio 666
Betyg 3
Svensk biopremiär 25 februari
Regissör: BJ McDonnell
Medverkande: Dave Grohl, Jenna Ortega och Whitney Cummings
Döda, uppstoppade tvättbjörnar, splatter, kaskadspyor, demoner och en Dödens trädgårdsmästare som bara väntar på ännu en skalle att få dekapitera. Foo Fighters lekfulla splatterkomedi Studio 666 är ambitiös och rolig och har en verkshöjd långt över vad vi är vana att se för denna typ av hobbyprojekt.
Skämtfilmer gjorda av artister eller parodier á Scary Movie har sällan mycket att komma med. Men med en miljonbudget, en stor självdistans och en tydlig visuell och narrativ idé hittar Foo Fighters hem.
Det legendariska rockarmadan Foo Fighters, som varit aktiva sedan 90-talet, planerar sitt tionde album. Och för att skapa det där unika, fräcka soundet söker sig sextetten till ett mansion långt ute i ingenstans. Här ska stor konst skapas. Ja här ska “den stora rockgudens” fundament skakas i grunden. Men självfallet är kråkslottet de väljer ut som inspelningsplats hemsökt och spökena göds av den skramliga högljudda musik som Foo Fighters alstrar.
Splatter blandas med komik och skräck på ett oväntat effektivt vis. Att använda spökgenren för att berätta en historia om skrivkramp och megalomani är ett briljant drag. Kraven på frontmannen David Grohl och hans crue är stora. Som demoner tränger sig skrivkrämpan och paniken på dem och allt mera tar över deras sinne.
Med ett roligt manus, en välgjord visuell art direction och ett habilt skådespel är Studio 666 en lyckträff. Här finns oblygsam splatter, huvuden som rullar och spookyness. Och härliga flörtar med såväl Exorcisten som Evil Dead.
Filmens frontman David Grohl är megarockstjärnan vars framgång har gått honom åt huvudet. Han är oväntat bra i rollen. Och resten av gänget gör godkända insatser.
Det ska sägas att min bedömning är utifrån en ambitiös hobbyfilm. Skådespelet är stabilt för att komma från i filmscenen oprövade kort. Skämtsamt och kul är det, men också tramsigt och grabbigt. Skämt om avsugning och homofobi är tråkiga inslag i sammanhanget.
Att filmen inte floppar beror främst på att regissör BJ McDonnell och medverkande inte tar sig själva på så stort allvar. Här är det humorn som får guida och valla oss rätt mellan knarrande korridorer och ekande salar.
Och om David inte återfinner sin dunkande rockådra kan han lugnt satsa alla sina kort på skräckkomedins festligheter. Rockn Roll´n är den nya rysaren!
Petter Stjernstedt