• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Tilltalande avantgardism på originell sättning – Dolores: One av Fredrik Nordström

25 april, 2021 by Mats Hallberg

Design LOUP Studio

Fredrik Nordström

Dolores: One

4

Inspelad 23-34/11 2020 på BAS i Bandhagen av Mats Äleklint

Mix och master: Fredrik Nordström

Producent: Fredrik Nordström

Bluenord Records

37:00

Release: 23/4 2021

Lätt att bli förvillad av det faktum, att det existerar minst fem svenska, ytterst kompetenta yrkesverksamma saxofonister med förnamnet Fredrik. Han som heter Nordström blev jag medveten om för bara några få år sedan. Då hade han ändå släppt tretton(!) skivor i eget namn. Recenserade i upprymda ordalag Svensk Standard, vars fritt hållna liveupplaga jag också ställde mig mycket positiv till, när jag närvarade på konserten i studion BAS under Sthlm Jazzfestival. I den nya konstellation Nordström leder spelar han mest tenor, byter dock några gånger smakfullt till baryton eller klarinett. Omger sig här med den drygt tio år äldre trumpetaren Staffan Svensson, gitarristen Andreas Hourdakis samt Ilaria Capalbo på kontrabas. Således en konstellation i avsaknad av både trumslagare och klaviaturspelare. Vi serveras sju original, varav alla utom komponerade av bandledaren. Man har som finalnummer lagt Central Park West (Coltrane).

Ilaria Capalbo är för mig ett helt oskrivet kort. Kvinnan från Neapel bor numera i Stockholm, är involverad i flera europeiska impro-formationer, bland andra hos Norma Winstone och Cassie Kinoshi. Andreas Hourdakis kallas i pressutskicket för skånsk grek. Han har egen trio och jag har hört honom live med Karin Hammar Fab4 och Magnus Öströms band. Staffan Svensson hemvist är Göteborg varför jag kunnat se honom på scen med Entra på 90-talet och i ett antal andra konstellationer under årens lopp.. Han ingår i experimentella gruppen Lighthouse och spelade glimrande på Stefan Bellnäs solodebut för att ta några närliggande exempel.

Kompositören uppväxt i Sandviken beskriver målsättningen inför inspelningen: ”ville skapa musik som var avskalad och dynamisk, samtidigt med tanke på trumlösa sättning hade en framåtrörelse i sig. Jag har inspirerats av element från folkmusik, kanske främst från Norden och Nordamerika. Bandmedlemmarnas bakgrund påverkade mig i skrivprocessen och bidrar i högsta grad till slutresultatet.” Kan meddela att spänd förväntan förekom när jag spetsade öronen inför första genomlyssningen. Fri form är inte vad jag normalt sett går igång på. Har däremot senaste åren sett spelningar med Anna Högbergs Attack, Orakel (Agnas – Zetterberg – ”Texas”) samt Fire trio som förmedlat elixir. Skulle otyglat spel á la skalövningar eller urskiljbara melodier dominera på Dolores debut? Trevligt nog övervägde det senare på ett rent häpnadsväckande vis.

Studiogruppis från Fredrik Nordströms fb-sida

Väl avvägda gitarrackord inleder soft. Märker omgående att hårt arbetande kontrabas bereder väg för tre melodiinstrument. De samsas om utrymme i förgrunden. Ensemblespelet är hur snyggt som helst, fast förekommer ganska sparsamt. Uppfattar albumet som uppbyggt dels på struktur, dels på improvisation. Känslan som väcks är att musiken genomsyras av ett sökande. Så gott som alla teman framhävs långsamt. Blir fel att skriva betonas trevande, eftersom komponisten förstås vetat precis hur han vill ha det.

Åtminstone tre låtar framskrider på ett närmast outsägligt vackert sätt. Man blir tillfredsställd, rörd och glatt överraskad. Mångskiftande klanger samverkar magnifikt med rytmiken, vars basgångar ger mig varma Charlie Haden-vibbar. Signpost äger en närmast magisk kvalitet, skulle absolut passa vid begravningar (råkar ha varit på två sedan pandemins utbrott). Den avlöses av en svidande skön sak betitlad Way Up North. Nordström spelar själfullt på barytonsax och klarinett, medan Hourdakis bjuder på lysande licks, får för mig att han får fram läckra arpeggion. Att tillägna sig hans låghastighets.-musicerande blir en ren njutning. Under avdelningen skämma-bort-lyssnaren-med-andligt-inriktat-örongodis infaller också Turns. Låten är angenämt organiserad i segment. Efter Hourdakis utsökta solo likt ett pågående kretslopp med lagom mycket vibrato, tar blåsarna vid i omgångar genom att effektfullt ”skita ner” ljudbilden. Staffan Svensson, som har en fäbless för elektroniskt förstärkta toner, målar fram bilder i mottagarens huvud.

En låt beter sig likt ett pågående flöde, kanske influerad av Ornette Coleman, Miles In a Silent Way och somlig ECM-avantgarde. Hör rastlösa dynamiska fraser från bandledaren och fräckt, tillika virtuost riffande från den ”skånske greken”. I tolkningen av Coltrane anför Staffan Svenssons väsande toner. Kompositionen låter eterisk genom sin oförankrade melodi. I likhet med flera andra styckens sound kan en spirituell ådra skönjas.

Kvartetten kan inte helt låta bli att ge sig i kast med kaos. Rynkar på näsan åt en onödig tvåminuters utbrytare ( total kontrast till upparbetad atmosfär). Man demonstrerar också lusten till det genuint skrynkliga i en stökig, gemensam improvisation. Som en ingivelse i stunden rakt ut i villervallan. Dessa fragment leder ingen vart. Lyckligtvis utgör de parenteser.

På cd:ns innersidor återfinns trevligt nog, fina kolteckningar på musikerna gjorda av Jenny Svenberg Bunnel (aktuell med utomhusutställning om jazz i Kungsträdgården). Fredrik Nordström med vänner har sammanställt en annorlunda skiva med ett nedtonat, utforskande sound vars krön når himmelska höjder.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in