Sparks på Cirkus
Betyg: 4
I år har bröderna Ron och Russel Mael stått tillsammans på scenen i 50 år. De första åren som Halfnelson men sen 1972 under namnet Sparks. Femtio år är en imponerande lång tid, och visst har det varit år där det inte hänt något utåt, men dom har aldrig lagt av utan varit aktiva under alla dessa år. 2017 blev en riktig nytändning av bandet och skivan Hippopotamus är den största skivsuccén Sparks haft på över 40 år. De var i Stockholm hösten 2017, innan skivan var släppt, och nu när den blivit en skiva ganska långt upp på många listor, är dom ute på en till sväng.
Redan vid en första låten, den lite krångliga ”What the hell is it this time”, märks det att både Sparks och publiken är på riktigt bra humör. Det här kommer bli en trevlig kväll är min känsla. B.C. där även tystnaden i låten är som musik tas till nya höjder.
Sångaren Russel är på riktigt strålande humör, ska snart fylla 70 år, och har inga problem att hitta de där riktigt höga tonerna i sångerna. Deras ombytliga artpop/rock/EDM sitter som en smäck denna kväll.Broderns Ron Mael dansväng är ovanligt lång denna kväll, ett tecken på att även han trivdes och vill ge det extra tillbaka till älskande publiken. Sparks är bandet som inspirerar många musiker och att kunna vara kreativ på denna nivå efter 50 år av musikkarriär är unikt, och lika unika är Sparks som band. Det finns två saker ytterligare jag önskar av kvällen, fler låtar från 80-tals skivorna, dom hoppas nu nästan helt över och fler låtar överlag. En fem-sex sånger till och konserten hade fått en given femma, nu är den lite kort och stannar vid en stark fyra, för det var en riktigt trevlig kväll, en kväll jag inte ville skulle ta slut, trots att det var stekande hett inne på Cirkus.
Kvällens låtlista:
What the Hell Is It This Time?
Hasta Manana Monsieur
Unaware
Propaganda
At Home, At Work, At Play
Tryouts for the Human Race
Probably Nothing
Missionary Position
Hippopotamus
B.C.
The Rhythm Thief
Edith Piaf (Said It Better Than Me)
Never Turn Your Back on Mother Earth
My Way/When Do I Get to Sing ”My Way”
The Number One Song in Heaven
This Town Ain’t Big Enough for Both of Us
My Baby’s Taking Me Home
Extranummer:
Change
Amateur Hour
Suburban Homeboy
Jag bara älskade konserten, även om jag inte lärt mej låtarna de skrivit ihop med FransFerdinand, som åxå är ett favoritband. Jag har aldrig sett artister som haft så svårt att gå av scenen! De gillade tydligen oss på Cirkus!