I’m her(e)
Idé, regi, kostym, scenografi: Linda Forsell
Regi- och produktionsassistent: Klara Jutterdal
Scenografi och video: Bryhidur Borainsdottir
Korografi: Lisen Ellard
Manus: Ensemble
Urpremiär på Potato Potato i Malmö, 8 mars 2017
Ara har valt att leva i sitt rum. Omvärlden ställer gång på frågan varför hon har låst in sig i sitt rum. Ara förstår inte riktigt frågan. Hon har inte låst in sig. Från sitt rum kan hon på sina egna villkor kommunicera med hela världen. Den som tror att hon är ensam har fel, Ara är en global superstar. Nån miljard följare på Youtube & Instagram kan inte ha fel.
Ara återkommer gång på gång till Virginia Woolfes essä A room of one’s own (Ett eget rum) från 1929, där Woolf skapar den fiktiva karaktären, Judith Shakespeare, Williams broder. När William får studera tvingas Judith stanna hemma, vilket medför att världen aldrig får ta del av Judiths geni.
I’m her(e) handlar om rätten att få existera på egna villkor. Den dubbla titeln slår fast att Ara är här I’m here (Jag är här) och att hon är kvinna, I’m her (jag är henne). Till skillnad från Judith Shakespeare har Ara karvat ut en bot av verklighetn där hon finns och tar plats.
Scenen är Aras flickrum, rätt spartanskt möblerat med en säng, ett nattduksbord, sminkspegel, pall och några lampor. Ara möblerar om med jämna mellanrum. I bakgrunden finns två stora videoskärmar där filmer med bland annat Ara själv projiceras.
I de scener där Ara projicerar sig själv i realtid är det fascinerande att se hur videoskärmen förstärker henne. Den rätt spensliga unga kvinna som sitter i ett hörn av scenen blir på skärmen en person med en helt annan pondus och närvaro.
Ibland får jag vibbar av Beckets klassiska pjäs I väntan på Godot. Det händer inte så mycket och det finns ingen röd tråd. Båda pjäserna handlar om att utforska existens innersta, men till skillnad från Vladimir och Estragon som viljelöst väntar på Godot har Ara valt att existera i sitt eget rum.
Maria Grudemo El Hayek gör en lysande insats som Ara. Jag imponeras alltid av skådespelare som bemästrar den svåra konsten att göra en pjäs i monologform.
I’m her(e) spelas i Malmö, Stockholm och Umeå i mars och i Lund i början av april.
Jag kan rekommendera ett besök.
På scen:
Maria Grudemo El Hayek
Längd: C:a en timme, ingen paus
Text: Peter Johansson