Bokrecension: Harry Potter och det fördömda barnet – nja

Harry Potter och Det fördömda barnet: Del ett och två
Av J.K. Rowling, Jack Thorne, John Tiffany
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-10
Översättare: Lena Fries-Gedin och Jessika Gedin
ISBN: 9789129701852
Förlag: Rabén Sjögren

Den som kan sitt Harry Potter vet att vår lilla trollkarl så småningom blev förälskad i sin kompis Rons lillasyster Ginny och att Ron och kompisen Hermione blev kära i varandra. Hur gick det sedan? Det har säkert många fantiserat kring. Några som funderat ordentligt på det är dramatikerna och regissörerna Jack Thorne och John Tiffany som tillsammans med Harry Potters originalförfattare J.K. Rowling skrivit ett manus till och satt upp en teaterföreställning som handlar om Harry Potter och hans vänner 19 år senare. Det är den åttonde berättelsen om Harry Potter och den första som sätts upp på en teaterscen. Pjäsen hade världspremiär i Londons West End den 30 juli 2016.

Harry och Ginny har hunnit få tre barn och det äldsta barnen, sonen James, går redan på Hogwarts. Handlingen startar när hela familjen är på väg till tåget när nu också mellanbarnet, sonen Albus, ska börja på den berömda trollkarlsskolan. Albus är bekymrad och orolig, tänk om fördelningshatten placerar Albus i elevhemmet Slytherin, det elevhem som hade den pojke som blev mörkrets herre, Voldemort.

Det är inte helt lätt att vara son till den berömde Harry Potter. Albus upplever att det förväntas så mycket av honom. Harry Potter som är den person som räddade världen från Voldemort, mörkrets onde herre. De två Harry Potter-sönerna har en helt annan start i livet än deras pappa, det är helt klart. På tåget till Hogwarts blir Albus vän med Scorpius, en annan pojke som inte har det lätt. Hans pappa är Draco Malfoy och det går hemska rykten om att Scorpius pappa egentligen är Voldemort.

Boken är helt enkelt ett manus till teaterföreställningen. Lite besviken blev jag när jag läste den. Javisst, det går inte att låta bli att vilja läsa allt som finns om Harry Potter. Vi vill väl alla vara en del i denna magiska värld. Jag tror att det spelar ingen roll om manusboken hade fått urusla recensioner så hade den sålt som smör i solsken i alla fall.

Det är inte någon usel bok, den fungerar som alla Harry Potter-bäcker: den drar in mig i berättelsen, jag vill veta hur det går. Det är sant. Men ändå saknas något. När J.K. Rowling skriver själv finns det fler nivåer i handlingen. Manusboken är lite för förutsägbar, den överraskar inte så mycket.