”Arvet efter Andy Warhol/The Legacy of Andy Warhol” i Konsthallen Artipelag, Stockholm
Den första jag möter innanför entrén till Artipelag, är en bekant artist. David Bowie (1947-2016) sjunger ur dolda högtalare. Det är vackert och känns helt rätt. För vem kunde mer passande inleda denna storsatsning kring konstnären Andy Warhol? Jag har alltid tyckt att de två kompletterar varandra. Som bröder.
Konsthallens chef Bo Nilsson vägleder besökarna, pedagogiskt och med stor kunskap berättar han om utställningen. Bo uttrycker också viss oro kring temat, att publiken skall besväras av blandningen konst och kommersialism. Presentationen här är nytänkande, men samtidigt fullt i linje med det liv Andy Warhol levde. Bo Nilssons tvivel kring hur detta kommer att uppfattas, är säkert överdriven. Upplevelsen ser helt enkelt väldigt bra ut!
Alldeles vid ingången till de olika salarna finns en fotoautomat. Här kan besökarna låta sig förevigas i sann Warhol-anda. Och i den enda del av utställningen, där det råder fotoförbud, visas flimriga filmer som ändå skulle vara omöjliga att göra rättvisa i en kamera.
Här och där finns förpackningar staplade. Det ser ut som verk av konstnären, men är nyproducerat för detta tillfälle på Artipelag. ”New! The legacy of Andy Warhol. Made in Sweden” står att läsa på kartongerna. Uppdaterat, är tanken.
Liksom sport och politik inte går att hålla isär, kan inte heller konsten separeras från pengarnas makt. Andy Warhol räknas som en av vår tids mest betydelsefulla konstnärer och popkonstens främsta företrädare. Det som nu visas på Artipelag är inte en traditionell utställning, utan istället ett försök att bredda föreställningen om Warhols inflytande och arv. Detta är inte endast gränsöverskridande kreativ verksamhet, utan visar också hur konstnären påverkat den moderna livsstilen.
Här ges en unik möjlighet att se flera verk som aldrig tidigare visats i Sverige. Bland annat ett fyrtiotal originalteckningar från 1950-talet. I ”Andy Warhol Pop Store” visas produkter från olika företag som alla tolkat Warhols konstnärskap och som genom tillåtelse av Andy Warhol Foundation producerats för den kommersiella marknaden.
”The Factory” var namnet på Andy Warhols studio i New York. Mellan åren 1962 och 1984 hade studion tre olika adresser. Hit var alla välkomna. Warhol gillade speciellt de som utan att ta betalt jobbade för honom… Men så en dag, klev en kvinna in genom dörren. Hon tog fram en pistol och sköt Andy Warhol. Han överlevde, men låste därefter dörren och blev till en skuggfigur under några år.
En tid senare kom Warhol igen, i ny skepnad. Ständigt dessa scenbyten. Han lurade döden och fortsatte sitt livsverk. Lekstugan blev kontor och klädstilen stramare. Andrew Warhola var hans riktiga namn. Född 6 augusti 1928 i Pittsburgh, Pennsylvania. Död 22 februari 1987 i New York.
Utställningen är uppdelad i rummen: 50-tal, 60-tal, 70-tal och 80-tal. Men helhetsintrycket är förbluffande modernt. Fortfarande, nästan trettio år efter Andy Warhols död (han avled oväntat vid en rutinoperation) upplever jag mycket som nyskapande. Warhols inflytande fortgår oavbrutet, ett trettiotal utställningar visas runt om i världen varje år!
Bluff eller geni? Galen eller begåvad? Troligen allt på en gång. En medveten lek med oss. Som en levande installation och kameleont rör sig Andy Warhol runt, i och förbi verkligheten. Släktskapet med David Bowie är inte så avlägset.
Teamet bakom utställningen: Bo Nilsson, konsthallschef, Frida Andersson, intendent, Jessica Höglund, intendent, Joakim Norén, inköp, Samuel Lind, grafisk form och interaktiva projekt, Johan von Geijer, teknisk produktion, Iselin Page, workshop.
Kuriosa: 1985 jobbade jag som layoutare på Vecko-Revyn. Vid ett tillfälle gav mig chefredaktören Gunny Widell det stora förtroendet att skapa några Warhol-porträtt. Jag döpte mitt tilltag till ”Warholisering”. På den tiden var vi alla artister. Några av oss blev senare verkligen konstnärer. Om jag är en av dem, får andra avgöra.
Den första bilden, med fyra porträtt här nedan, är tagen i ”Warhol-fotoautomaten” på Artipelag. Det är jag själv som poserar. De följande bilderna visar delar av utställningen. Foto: Lars Wickberg
