Manchester-kvartetten i Egyptian Hip Hop släppte sin Hudson Mohawke-producerade debut-EP Some Reptiles Grew Wings 2010, men det tog hela två år för buzzen att resultera i debutalbumet Good Don’t Sleep. Nu har de mognat. Den 21 februari intar de Pustervik i Göteborg och dagen därpå kommer de till Stockholm för en spelning på Kägelbanan. Kulturbloggen passade på att ställa några frågor till bandets sångare Alex Hewett.
Vad har hänt musikaliskt sedan ni släppte Some Reptiles Grew Wings 2010?
Vi brukar säga att vi blivit mer fokuserade. När det blev dags att spela in albumet trodde vi att vi hade en tydlig vision, men om man ska reflektera i efterhand så hade vi kanske inte en lika tydlig vision som vi trodde. Vad som hände var egentligen att vi mognade musikaliskt. Vi blev bättre på att skriva låtarna vi ville skriva och vi lärde oss att skapa ljuden vi tyckte bäst om. Vi ville göra saker lite mindre entydiga än de hade varit tidigare… för att sudda ut kanterna på låtarna lite mer.
Vad har ni gjort sedan ni släppte EP:n? Varför tog det så lång tid att släppa en fullängdare?
Det är massa trista skivbolags-skäl och allt sådant skit som alla har hört om industrin tidigare. Vi var helt enkelt osäkra på hur vi ville låta, men vi visste redan när vi släppte EP:n att vi inte ville att vårt första album inte skulle låta likadant. Vi var inte redo ännu och det tog oss ett tag att bli redo.
Vad ville ni åstadkomma med Good Don’t Sleep?
Vi ville skapa något som vi kunde se tillbaka på med lite stolthet, istället för att skämmas så som vi gjorde över låtarna på EP:n. Vi ville också skapa något som inte var bortkastat, så vi lade ner en massa mental och kreativ energi på albumet, och förhoppningsvis låter det inte alltför halvhjärtat.
Skiljde sig skapandeprocessen för Good Don’t Sleep från hur ni arbetade med Some Reptiles Grew Wings?
Ja, eftersom Some Reptiles till hälften var ett samarbete med Hudson Mohawke. Vi hade ingen aning om vad vi höll på med när vi spelade in den, men vi visste nästan vad vi höll på med när vi gjorde Good Don’t Sleep. Jag tror att den största skillnaden är att vi inte fumlade omkring lika mycket. Som jag nämnde tidigare, vi visste hur man fick fram ljuden vi ville ha den här gången.
Hur kom ni på albumtiteln Good Don’t Sleep?
Vi har en vän och mentor som heter Neville Lawrence och har ett väldigt intressant sätt att prata på nätet. Det var en felstavning av gud och vi tyckte att frasen var mångfacetterad.
Har albumet några återkommande teman?
Ja, det är en hel del bandlös bas och vingliga analoga synthljud. Jag är inte säker på om man kalla dem för teman men de är helt klart återkommande.
Hur skulle du beskriva känslan på albumet?
Ibland krypande, ibland levande och ibland både och.
Vilka är de största influenserna?
Antagligen Japan, Talking Heads, Oneohtrix Point Never, olika afrikanska musiker och landsbygden runt omkring inspelningsstudion.
Varför spelade ni in Tobago på nytt och på vilket sätt tycker du att nyinspelningen skiljer sig från albumversionen?
Vi ville att den skulle vara mer levande som singel.
Vad kan vi förvänta oss av spelningarna i Sverige – och vad förväntar ni er av Sverige?
Tja, vi förväntar oss kallt väder och snygga människor, och ni kan förvänta er en konstig men fantastisk natt.
—
Här kan du se musikvideon till bandets senaste singel Tobago:
