Birgitta Komaki

TÁR
Betyg 4
Svensk premiär 3 mars 2023
Regi Todd Field

Lydia Tár är en kvinnlig dirigent i ett yrke som domineras av män. Ett yrke som innebär makt och berömmelse för den som lyckas. Och Lydia har en otrolig erfarenhet och en
fantastisk karriär. Belönad och respekterad och omgiven av beundrande musiker och
publik. Med självklar auktoritet uttalar hon sig om musik och kompositörer. Ingen i omgivningen ifrågasätter hennes uttalanden och hennes makt.

Men makt korrumperar och Lydia utövar härskarteknik mot sina elever och sin omgivning. Skickligt manövrerar hon bort de regler som gällt och tar över makten.
Hennes behandling av assistenten Francesca (Noemie Merlant) och förflyttningen av Sebastian (Allan Corduner) vars öron blivit för gamla är tydliga exempel på hennes maktfullkomlighet.

Men den manipulerande offentliga Lydia har också en privat sida. Hennes relationer
är helt på hennes villkor och hon har inget medlidande. Hennes enda varma relation är till dottern Petra. Hon tar det hon vill ha och avslutar andra utan pardon. Men hon får också betala ett högt pris.

Cate Blanchett gör rollen som Lydia Tár så intensivt och självklart att man glömmer att
filmen är en fiktiv dokumentär. Man glömmer också att den är 2 timmar och 38 minuter lång. De musiker som refereras till är verkliga och bidrar till att historien känns autentisk.

Filmen om Lydia Tár väcker många känslor. Den inledande intervjun är ett prov på intellektuellt bollande och väcker frågan om filmens handling. När filmen sedan början väcker Lydia mest känslan av en kall person med narcissistisk läggning. Kombinationen av makt och hennes personlighet gör att hon blir en person som är beundrad och fruktad men också skrämmer.

När hennes värld rasar samman blir fallet hårt. Omständigheter som samlas och vänds mot henne blir till ett drev från alla håll. Fortfarande inte särskilt sympatisk kan man ändå känna ett visst medlidande med henne. Filmen blir som en Metoo historia med omvänd förtecken. En Metoo som mer handlar om odemokratisk styrning än sexuellt utnyttjande. Ett alltid aktuellt ämne och en historia som griper tag. Cate Blanchett bör absolut vara aktuell för en Oscars för sin roll.

Asterix och Obelix: I drakens rike
Betyg 2
Svensk premiär 10 februari 2023
Regi Guillaume Canet

Kejsarinnan av Drakens rike fängslas efter en statskupp av prins Ding Tsin Qin. Hennes dotter prinsessan Tju si lyckas tillsammans med sin livvakt Sny Ting fly till Gallien. När hon träffar Asterix blir han genast förälskad i den vackra prinsessan medan Obelisk blir nockad av Sny Tings utstrålning. De båda hjältarna följer med till Drakens rike för att hjälpa till att befria kejsarinnan. Men även Cesar och hans romare är på väg för att inta Drakens rike.

En förälskad Obelix ( Gilles Lellouche) är den charmigaste i hela filmen. Att se ut som en randig ballong med mustasch och vara helt utan filter är oemotståndligt. När han dansar med sin kärlek Sny Ting eller blygt uppvaktar henne är det roligt. Asterix (Guillaume Canet) har fått en modernare roll med sina förslag om vegetarisk mat och att sluta slåss. Julius Caesar görs av Vincent Cassel, välkänd fransk skådespelare.
Zlatans omtalade roll i filmen är tyvärr alldeles för liten. Hans insatser är välfunna med anknytning till fotbollen Varför prata när man kan springa. Ni ville ha Antivirus och jag gav er Antivirus. Jag hade gärna sett mera av honom på duken. Han säger sina repliker själv. Annars är ju filmen dubbad och ibland stämmer inte mimik och tal .

Det här är den femte live-actionfilmen om Asterix och Obelix. Med en stor budget har man ändå åstadkommit en ganska medioker film. Trots en dubbad film tror jag få barn eller unga skulle förstå skämten. Och i ett rasande snabbt tempo avverkas de. Kanske för att man inte ska hinna tänka på hur dåliga de är. Den här filmen måste vara skapad enbart för vuxna Asterix och Obelix- fans som redan uppskattar allt med sina idoler.
Ett plus vill jag dock ge musiksättningen av filmen.

En dag kommer allt det här bli ditt
Betyg 3
Svensk premiär 3 februari 2023
Regi Andreas Öhman

Tre syskon kommer hem till föräldrarna i norra Sverige där fadern driver sågverk och skogsbruk. En verksamhet som har varit i släkten i generationer. Föräldrarna börjar bli äldre och nu vill de ha svar på frågan: Vem ska ärva gården och driva verksamheten vidare? Enda villkoret är att egendomen inte ska splittras och att den måste drivas på plats. Och vem ska ta hand om föräldrarna när de blir äldre?

Alla barn har sina liv i storstaden och det är inget lätt beslut att flytta tillbaka till landet de kom ifrån. Serietecknare Lisa är singel, fixerad vid ord om sex och har en bra karriär i stan som tecknare. De andra syskonen har barn och har också svårt att flytta.

Skildringen av familjelivet är realistiskt. En pappa som hör lite dåligt så mamman upprepar allt som sägs, syskon som gnabbas och oroar sig för arvet. Lite avundsjuka på varandra men som också stödjer varandra. Någon säger :Vi håller ihop men vi håller också käften. Vi pratar ju aldrig. Och hemligheter finns och ligger kvar och skaver.

Peter Hagberg och Suzanne Reuter som föräldrar kan sitt hantverk . Karin Franz Körlof som Lisa står för de stora utspelen medan syskonen är Liv Mjönes och Mattias Fransson. Filip Berg som Johnny är underbart charmig som allvarlig miljöfantast i skogen och uppvaktande kavaljer.

Det är en intressant frågeställning i filmen. Vem ska ärva gården? Vill någon ärva gården? Kanske den tiden är förbi när barnen vill överta föräldrarnas verksamhet?
Sedan kan man ju fråga sig om folk på landet alltid är så olika mot stadsbor som det visas på film. Och varför ska träd, burkar tala och potatis sjunga? Det känns som en onödig konstruktion i en film som är intressant ändå. Filmen lämnar inget svar på frågan vad som händer med landsbygden. Men det är en genuin skildring av en familj och en äkta gemenskap som finns kvar fast tiden gått.

The Fabelmans
Betyg 4
Svensk premiär 3 februari 2023
Regi Steven Spielberg

Steven Spielberg – filmregissör, producent och manusförfattare- en av världens mest kända filmskapare. Med 28 filmer bakom sig varav flertalet är kassasuccéer som har nått en hel värld är Spielberg outstanding i filmbranschen.

Nu har han skapat en film med sin egen barndom och utveckling som grund. Om en uppväxt i 1900-talets USA. En berättelse om en påhittad Sammy Fabelman (Gabriel LaBelle)och hans familj med sitt vardagsliv men också sina hemligheter. Berättelsen om hur en ung man börjar filma och blir mer och mer uppslukad av sitt intresse. Hur han dirigerar vänner att delta i äventyrliga scener framför sin kamera. Hur det som börjar som en hobby så småningom blir en enastående karriär och livsuppgift i filmens värld. En pojkes utveckling från barn till man.

Filmen är drömmarnas plats. I en familj där barnen får ta stor plats, där samtalen och påhitten är viktigare än porslinet växer Sammy och hans syskon upp. Man äter på papper och plast. När Sammy får en kamera börjar han skapa filmer ivrigt påhejad av mamma Mitz ( Michelle Williams). Om du slutar göra film kommer du att krossa din mors hjärta.

Han beskriver sin judiska familjs rötter och ger ett kärleksfullt porträtt av sin mor. Skildringen visar ett varmt familjeliv med en mycket speciell mor och en tillåtande atmosfär i diskussioner och barnuppfostran. En familj där konsten och kreativiteten får ta plats. Men också hemligheter finns i familjen.

Livet är inte alltid lätt i barndom och ungdom. Sammy får kämpa för sin tillvaro efter flytten till Kalifornien. När en pojke utvecklas förstår han mer av livet och hur filmen kan visa verkligheten.

I en suverän skara av skådespelare är Michelle Williams den klart lysande stjärnan.
Runt porträttet av henne cirkulerar Paul Dano som pappa Burt, Seth Rogen är vännen Benny och Judd Hirsch den excentriska morbrodern. Gabriel LaBelle är charmig i huvudrollen som storebror med tre retsamma småsystrar och som allvarlig kärlekstörstande student.

Slutet på filmen är ett suveränt bevis på filmens kraft. En insikt som kommer till Sammy och publiken samtidigt. Genom filmduken kan vi upptäcka sanningar som vi inte ser i verkliga livet. Ett perfekt slut på en roande och intressant film.

The Estate
Betyg 1
Svensk premiär 20 januari 2023
Regi Dean Craig

En gammal moster (Kathleen Turner) ska snart dö i cancer och plötsligt dyker hennes syskonbarn upp i huset. Inte för att hjälpa henne utan för att övertyga henne om att de var och en är bäst lämpade ta hand om arvet efter henne. Systrarna Macey (Toni Collette) och Savanna (Anna Faris) är varandras motsatser men här kör de en enad front trots sina olikheter. Det blir en kamp mot kusin Richard ( David Duchovny) och kusin Beatrice (Rosemarie Dewitt) med make. En kamp med många idéer och uppslag. Men moster Hilda har en egen agenda.

Det är en komedi men det är inte särskilt roligt att någon snart skall dö. Folk som kräks av sin sjukdom är inte roande. Att gamla vill ha närhet eller sex en sista gång väcker här bara äckel och skämten är fåniga. Den här filmen plockar fram många fördomar men utan att få till skämten. Förhållandet mellan systrarna Macey och Savanna verkar direkt kopierat från filmen I hennes skor där Toni Collette gjorde samma ordentliga storasyster. Några ljuspunkter finns , som till exempel när alla intygar att de älskar mostern mer än sin mamma.

Trots den starka uppställningen av skådespelare blir det här ändå en tråkig komedi
och inte mycket att skratta åt.