Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Filmrecension: Den lilla sjöjungfrun – praktfull, storslagen, hänförande

by

Den lilla sjöjungfrun
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 maj 2023
Åldersgräns Från 7 år
Regi Rob Marshall

En storslagen, påkostad ny version av HC Andersens saga om den lilla sjöjungfrun. Denna nya version är en mörkare version än den förra långfilmen som Disney stod bakom. Sagan om den lilla sjöjungfrun som nu är tillbaka på bio, åter i tolkning av Disney, men denna nya film har visserligen samma grundberättelse som den animerande långfilmen från 1989 men är mer otäck, mer skrämmande. Den animerade från 1989 är en söt liten film. Den nya versionen är inte animerad på samma sätt, rollerna spelas av skådespelare som fast med ny teknik har havsguden liksom sjöjungfrun Ariel och hennes systrar med digitalteknik från fenor och fiskstjärt.

Med människor i rollerna blir berättelsen mindre söt och mer verklig, vilket gör den händelserna mer skrämmande. Filmcensuren har satt en sju års-gräns på denna nya. Det är bra för små barn bör absolut ha en vuxen med sig. Dessutom är denna nya ganska lång, två timmar och femton minuter, vilket kan vara för långt för de minsta. Filmen går upp på svenska biografer både med svenskt och engelskt tal. För det minsta är nog ändå den animerade versionen från 1989 ett bättre val.

Redan i den animerade Disney-versionen 1989 förändrades HC Andersen ursprungliga saga till en snällare berättelse än originalet. HC Andersens sagor hade ofta mer mörker i sig. Precis som i den snällare versionen från 1989 kretsar berättelsen nu om den unga sjöjungfrun Ariel som drömmer om att få uppleva äventyr. Ariel är den yngsta av Kung Tritons döttrar och hon har stark egen vilja och samlar på saker hon hittar i havet. Oj vad hon längtar efter att lära sig mer om livet på land. Hon är övertygad om att människor inte alls är så farliga som hennes pappa hävdar. Samtidigt finns det en ung prins, Eric, som inte kan finna ro på land och bara vill ut på äventyr till hans. När prins Eric och hans besättning råkar ut för fruktansvärt vänder och deras skepp går under blir Eric räddad av Ariel. Och båda blir förälskade. Fast Eric vet inte vem flickan är som räddade honom och Ariel kan inte ta sig upp på land och promenera, hon har ju inga ben. Den som sett den tidigare filmen vet förstås att det finns en häxa. Ursula, som har magiska krafter och kan ge Ariel ben. Fast häxan har förstås en ful plan med det hon gör.

För mig är denna nya version verkligen praktfull, storslagen, hänförande med underbara skådespelare som Javier Bardem som havsguden Triton och sångerskan, låtskrivaren och skådespelaren Halle Bailey som Ariel och Melissa McCarthy som häxan Ursula.

Vad jag saknade är hotet mot haven. Klimatförändringarna är reella och påverkar haven på flera sätt. Jag är lite förvånad att Disney inte tagit upp den aspekten i en film som trots allt utspelas mest till havs. Denna films tema är mer ett anti-rasistiskt budskap om att olika kulturer ska kunna leva tillsammans.

Undrar hur det blir med uppföljare. Den tecknade versionen från 1989 har hittills haft två uppföljare; Den lilla sjöjungfrun II – Havets hemlighet (2000) och Den lilla sjöjungfrun – Sagan om Ariel (2008). 1992-1994 sändes dessutom den tecknade TV-serien Den lilla sjöjungfrun om sjöjungfruns liv innan händelserna i 1989 års film. Jag vet inte om jag ser fram emot uppföljare till denna version. Det är så bra och lagom som den är.

Filmrecension: BlackBerry – underbar nostalgi och nittiotalets hajp

by

BlackBerry
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 juni 2023

Det här en underbar komedi om hajpen som rådde kring Internet och mobiltelefoni i början av 1990-talet. Vi som vara med under dessa år kommer att ha hög igenkänning även om huvudpersonerna nog skildras något överdrivet. Mycket bra skildrat genom fokus på prylen Blackberrys uppgång och fall.

Åren innan Apples iPhone tog över världens mobiltelefon-marknad fanns det i framför allt USA en första slags smartphone: Blackberry. I mitt jobb på den tiden träffade jag rätt ofta amerikanska företagare och de hade alla denna hajpade pryl. I Sverige handlade det mest om frågan om man föredrog mobiltelefon från Nokia eller Ericsson.

BlackBerry var en av de första som lyckades kombinera en telefon med att kunna skicka både e-post och SMS. Samtidigt var den också en kalender, tror jag. Den var rätt stor, i jämförelse med iPhone, som kom några år senare. BlackBerry hade, liksom alla mobiltelefon då, en litet tangentbord. IPhone var banbrytande med att tangentbordet kommer fram då man börjar skriva.

Skildringen av hur det tekniska underbarnet Mike Lazaridis hade en vision om denna smartphone men inte alls hade förmåga att sälja in idén till någon riskkapitalist som var beredd att satsa på att utveckla den är en av många berättelser från den tiden. Det är lite skrämmande att tänka på att det säkert finns många fantastiska prylar som aldrig fått chansen att utvecklas. När Mike möter den iskalla försäljaren Jim Ballsillie sätter allt fart. BlackBerry kommer till världen och både Mike, Jim och Mikes vapendragare Doug blir stenrika.

Det fanns många olika prylar eller Internet-fenomen som var hajpade, liksom BlackBerry, men som också dog snabbt när hajpen mynnade ut. Denna film får mig att bli lite nostalgisk och minnas annat från den tiden och åren där omkring. Microsoft hade en chatt där man kunde chatta med människor från hela världen där man promenerade omkring som en seriefigur. Jag minns Orkut, en slags Google-föregångare till Facebook, fast mycket sämre. Orkut togs över av brasilianska användare som skrev på portugisiska och gjorde det omöjligt att föra diskussioner på engelska. Ja alla som var med under den tiden har sett Internetstjärnor komma och gå. I Sverige minns nog många den hajpade Lunarstorm som var ett krypin för unga men som sedan blev så kommersialiserad av olika företag och organisationer som byggde krypin där för att nå ungdomar. En av styrkorna för denna film är att den får mig att minnas mycket från den tiden.

Filmskaparen har valt att göra den mer lättsam, komisk med något överdrivna karaktärer, speciellt Doug skildras som rätt korkad. Men jag tycker att det kan vara bra, för då ser jag den inte som den absoluta sanningen utan som en dramatiserad komisk version av händelserna.

Vad som gjorde att BlackBerry störtdök och kollapsade kan ha flera svar. Blev Jim för girig och svek företag då han försökte köpa NHL? Eller hade Mike gjort sitt när det gäller utveckling? Vad. hade hänt om BlackBerry satsat på klickbar skärm som iPhone och köpt utvecklare från Apple? Ja det kunde kanske blivit en annan utveckling. Men det var många prylar och Internet-fenomen som dog på samma sätt som BlackBerry.

Jag hade kul då jag såg filmen och den satte fart på många nostalgiska minnen. Den sänder också ut en liten varning för att bli alltför girig och att glömma sitt ansvar som företagsledare.

Recension av tv-serie: Royalteen: Prinsessan Margrethe

by

Royalteen: Prinsessan Margrethe
Betyg 3
Premiär på Netflix 11 maj 2023

Ännu en tv-serie om en kungafamilj, denna gång med fokus på prinsessan Margrethe i det norska kungahuset. Det är säsong 2 av serien som i sista avsnittet skildrade hur prinsessan bröt ihop på en fest. Men egentligen är det en berättelse om en familj där de alla på olika sätt plågas svårt att psykisk ohälsa. Fast familjen råkar vara den norska kungafamiljen. .

Till skillnad från de flesta av dessa många tv-serier som utspelas i kungafamiljer tycks denna norska vara mer som vanliga familjer. Margrethe och hennes bror verkar gå i en vanlig skola. Om det är privatskola så utstrålar den inte skolan inte alls privatskole-atmosfär på samma som i den svenska tv-serien Young Royals.

I The Crown, om den brittiska drottningen Elizabeth II:s tid som regerande drottning från trontillträdet 1952 och framåt i tiden, är drottningen och hennes familj ständigt omgivna av säkerhetsvakter och strikta regler hur de ska leva och uppföra sig. Royalteen: Prinsessan Margrethe är en berättelse som i stort sett skulle kunna utspelas i vilken familj som helst, nästan oavsett samhällsklass. Visst finns det mindre detaljer i berättelsen som visar att det är en kungafamilj men dessa detaljer påverkar inte seriens skildring särskilt mycket.

Prinsessan försöker upprätthålla en mask av att både hon och hennes familj är perfekt. Men det gör många, inte bara ungdomar från kungafamiljer. Serien har något att berätta, det är bra och skådespelarna är bra. Serien är tydligt fokuserad ur den unga prinsessans synvinkel. Många unga idag har det jobbigt med psykisk ohälsa och många är tyngda av inre eller yttre krav på att lyckas, att vara vacker, att vara rik och framgångsrik. Anledningen att den inte får ännu högra betyg är att den ändå är rätt förutsägbar på flera sätt. Den är dock sevärd.

Filmrecension: Fader och soldat

by

Fader och soldat
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 maj 2023
Regi Mathieu Vadepied

Krig måste vara mänsklighetens skamligaste handling. Krig är ju inget annat än mord i gigantisk upplaga, startat på grund av girighet, själviskhet och omogna personer på maktens positioner. Fader och soldat är en djupt berörande skildring av krigets vidrighet och fasor och samtidigt en träffande berättelse om kolonialismens fula tryne. Handlingen utspelas under första världskriget då den franska armén tvångsrekryterade män i landets kolonier.

En av de tvingas in i armén är den unge senegalesen Thierno Diallo. Hans far Bakaly (spelas av duktiga Omar Sy) försökte gömma honom från arméns rekryterare men misslyckades. Istället tar då Bakaly värvning och uppger sig vara mycket yngre än han är. Bakaly vill hålla koll på sonen och försöka hitta något sätt att fly från kriget med honom.

Fadern försöker först muta sig till en plats bland kökspersonalen åt sig och sonen. Men det går inte så bra. Då försöker han hitta andra sätt att fly från fronten med sin son. Men samtidigt börjar Thierno bli uppmärksammad av de högre officerarna för sitt mod och sin förmåga att ta sig fram. Thierno börjar stiga i graderna och göra karriär. Det komplicerar situationen. Thierno vill inte fly, han vill ha chansen att bli belönad av den franska armén. Thierno inser att största chansen att överleva har han om han anpassar sig och blir uppskattad. Fadern har också svårt att acceptera att hans son plötsligt kan ge honom order.

Visst är filmen en krigsfilm om krigets brutalitet. Men det är också en film att föräldrar måste släppa taget om sina vuxna barn.

Fader och son är en stark film som skildrar ett skamligt och mörkt kapitel ur Frankrikes koloniala historia. Med fokus på några människors öden berättar regissören Mathieu Vadepied om stora historiska omvälvande händelser. Duktiga skådespelare som stjärnan Omar Sy (En oväntad vänskap, Lupin) och dramatisk musik av den tvåfaldige Oscarsvinnaren Alexandre Desplat ger en genomträngande film som hänger sig kvar länge efteråt.

Filmrecension: Enys Men

by

Enys Men
Betyg 2
Svensk biopremiär 19 maj 2023
Regi Mark Jenkin

En film med spännande foto med miljöer från havet och en öde ö och många, många närbilder som tillsammans med ljud förmedlar känslor. Ibland tränger bildkompositionen och ljudet ner till mitt undermedvetna. Men räcker det för en film? Filmen utspelas på den öde ön Enys Men, utanför Cornwalls kust. En kvinna som vi aldrig får veta namnet på är utplacerad där för att bedriva forskning och skriva rapporter om en unik blomma som växer där.

Lite felaktigt marknadsförd som en skräckfilm, som en metafysisk skräckresa. Skrämmande? Nja, det är tveksamt.

Huvudpersonen, kvinnan, gör denna forskning som en volontär Hon är egentligen den enda person som är med. En man kommer med mat och bensin till henne men i övrigt är de personer som dyker upp minnen eller spöken. En av filmens stora svagheter är att vi aldrig kommer nära denna kvinna, som vi inte ens får veta namnet på. Det är svårt att känna med henne, svårt att identifiera sig med henne, svårt att tycka om henne. Vem är hon och varför är hon som hon är? Hon har inte många uttryck utan håller oss på avstånd. Det är svårt att engagera sig i henne.

Filmen utspelas 1973 så där finns ingen dator, ingen mobil. Det gör skildringen tidlös. Det är ett litet plus för filmen. Den volonärarbetande kvinnan skriver i en anteckningsbok varje dag hur blomman mår. Den enda kontakt hon har med omvärlden går via en knastrig radio.

I vattnet kring ön har många sjömän drunknat. Det är ett av filmens teman då dessa drunknade själar och deras sörjande anhöriga dyker upp hos kvinnan. Dessa syner eller hallucinationer blandas med hennes egna minnen och dessutom med mardrömmar eller skräckvisioner. Men det blir aldrig skrämmande, aldrig otäckt men inte heller engagerande.

Regissören Mark Jenkin hyllades en hel del av filmkritiker för sin tidigare film Bait. Om du gillar Bait kan du säkert tycka bättre om denna film än vad jag gör, men jag tror inte du tycker Enys Men är lika stark som Bait. Vad vill regissören säga med filmen? Är det en varning för vad som händer när en människa är ensam? Eller har det med existensen av andar och spöken att göra eller är det ett grävande kring vad tiden är? Det är upp till betraktaren att avgöra. Filmen lämnar absolut utrymme för egna tolkningar.